Jaha, då var det snart dags. Nyår. Fy fan.
Jag tänkte faktiskt skita i att ösa bajs över pretentionerna, löjliga summor pengar slängda på festklänningar, asscessoarer o dyl. som endast används en kväll, nyårsraketer, arga debatter om nyårsraketer, hundar som är rädda för nyårsraketer, klantskallar som får kroppsdelar skadade/avlägsnade av nyårsraketer, nyårslöften, brända middagar, sliskigt bubbel osv. Det blir för tröttsamt, så istället koncentrerar jag min irritation på nyårskyssar. Vad är egentligen grejen? Jag har aldrig fattat.
Det måste ju vara det mest hypade utbytet av kroppsvätskor någonsin. Jag har hört tusentals historier om lustfyllda hångelsessioner under fyrverkerispraket. Det är det ultimata romantiska ögonblicket. Det är sådant romantiskt lagda sitter i fönsterblecket och drömmer våta drömmar om. Jag har hört allt från att det inte är någon idé att fira nyår överhuvudtaget utan dem till att man får otur med kärleken/livet/tamejfan-precis-allt om man inte står med någons tunga långt ner i halsen när klockan slår tolv. Ungefär lika substansfyllt som kedjebrev och facebookgrupper med andra ord. Att lite salivutbyde ett visst klockslag kan skapa så jävla mycket uppståndelse är tamejfan helt jävla ofattbart. Hur orkar man bry sig? Folk har det alldeles, alldeles för bra om man inte har viktigare saker att oroa sig för än så.
Så till alla er som står där, med en liten tår i ögonvrån och begynnande ångestdarrningar fem i tolv på Torsdag när ingen lämplig kyssare finns tillgänglig vill jag bara säga: Klipp er och skaffa er ett jobb. Damn it.
tisdag 29 december 2009
söndag 27 december 2009
Den perfekta utekvällen
"Jag sätter inte min fot därinne. Jag har aldrig spenderat en hel kväll därinne utan att bli tafsad på av en 50-plussare, jag lägger mig hellre i snön och självdör än går dit. Seriöst, skärp er, vart som helst men inte dit, jag gör det inte."
Och ändå blev det så.
Jag självdog litegrann iallafall, fast inomhus.
Jag blir dessutom grovt förolämpad av att gubbar stöter på mig och på allvar tror att de har en chans. Grovt.
Och ändå blev det så.
Jag självdog litegrann iallafall, fast inomhus.
Jag blir dessutom grovt förolämpad av att gubbar stöter på mig och på allvar tror att de har en chans. Grovt.
lördag 26 december 2009
Fördelarna med att vara kvinna
Jag har legat hemma och grinat i två dagar nu. Detta kombinerat med den härliga känslan av att ha fått nedre delen av magen genomborrad av två jättefiskekrokar á la jag vet vad du gjorde förra sommaren. Humöret går från sur till förbannad till ledsen från den ena sekunden till den andra. Jag kan inte göra ett skit åt saken och att ha så pass lite kontroll över mitt humör gör mig ännu argare. Jag klarar inte helt enkelt inte ens av att umgås. Med någon. Japp, allt är verkligen jätteroligt just nu.
PMS, din jävla sadist, om jag bara visste hur jag skulle ta död på dig så skulle jag mer än gärna bli din baneman.
PMS, din jävla sadist, om jag bara visste hur jag skulle ta död på dig så skulle jag mer än gärna bli din baneman.
söndag 20 december 2009
Rapportering från glasberget
*bild på tjej som ligger i sängen iklädd porrigt nattlinne och som med sug i blicken tittar på sin dator*
"2009 nådde nätet in i sängkammaren
Här är årets stora IT-händelser"
Ibland blir jag lite trött på mig själv som ska vara så jävla annorlunda, trött på att jag alltid är bitter och fullständigt dampar ur på saker som andra ger blanka fan i. Jag känner mig ibland som en dryg och ovanligt svår människa. I sådana lägen känns det som att det skulle vara lite lättare att bara vara en sån tjej som vill mysa under en filt med sin PV* i soffan, ge honom sitt vanliga fredags-blowjob i reklampausen under Idol, äga speciella knulltrosor, äta söndagsmiddag med svärföräldrarna, diskutera sambolivets för och nackdelar med sina tjejkompisar och sånt som de flesta andra verkar syssla med. Ibland vore det skönt att slippa vara den där tjejen som måste hitta på ursäkter för att komma undan deltagandet i här är ditt sexliv-samtalet som ofelbart inträffar efter 4 glas rödvin på tjejmiddagen, allt för att slippa "-VA?! TVÅ ÅR?! Staaaaaackars dig, HUR STÅR DU UT??? Om jag inte haft sex på en vecka BLIR JAG GALEN!"**
Vad kan jag säga, även om man sitter där helt frivilligt så är det djävulskt halt uppe på glasberget och ibland är det svårt att inte glida ner, iallafall litegrann.
Men, sedan snubblar jag över artiklar som i exemplet ovan och då tar jag fram ispiggarna och drar mig upp till toppen igen. Varför, varför, varför sätter man en rubrik som anspelar på sex på en artikel som handlar om Ipred och mobilsurf? Går det inte att locka läsare på något annat sätt? Vill folk inte läsa om saker om det inte finns åtmindstone lite sex inblandat, eller är det bara det man tror om (verklighetens?) folk på Aftonbladets redaktion? Om artikeln i sig nu bedöms vara så jävla pisstrist att det behövs åtminstone lite antydan till porrighet för att sälja in den, varför då ha med den överhuvudtaget?
Det enda som ens har en tillstymmelse med sängkammaren att göra och som nämns i artikeln är att sängen är ett av alla de ställen som vi numera surfar trådlöst i, tillsammans med ex. bussen och krogen. Men om någon ska ta sig igenom detta blaj med i det närmaste obefintligt nyhetsvärde är det bäst att de tror att de kommer att få läsa om någon ny nätstyrd sexleksak, eller nya sätt att använda teknologi i sängkammaren, eller kanske tips på hur man får en egen snygg pingla i nattlinne i säng. Jag undrar om det är lite så redaktörerna på AB tänker när de sätter ihop sånt här bajs.
Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag och tillslut blir jag alldeles matt i kroppen. Jag förstår om det kan tyckas att jag jagar upp mig väldigt mycket för väldigt lite, men för att dra till med en variant på en saftig jävla klyscha så är det egentligen inte artikeln i sig, utan snarare attityden och normerna bakom den som jag stör mig så in i helvete på. Tänket (fruktansvärt ord, egentligen) att ingenting är intressant om det inte luktar knull gör att jag känner mig helt utanför människosläktet. Jag orkar inte ens plocka fram kulsprutan, den ger bara ifrån sig ett töntigt litet *pluff* Jag vill inte vara med om det ska vara såhär. Vad hände med den platoniska kärleken?
* PV, jo jag har sett att de skriver så nuförtiden, kidsen och övrigt pack, man vill ju hänga med lixom. Kort för pojkvän, alltså.
**Jo, detta är seriöst den allra vanligaste reaktionen jag får när jag berättar för folk hur länge sedan det var jag knullade sist. Längden på hur lång tid det går mellan senaste samlaget och den påstådda galenskapen varierar dock.
"2009 nådde nätet in i sängkammaren
Här är årets stora IT-händelser"
Ibland blir jag lite trött på mig själv som ska vara så jävla annorlunda, trött på att jag alltid är bitter och fullständigt dampar ur på saker som andra ger blanka fan i. Jag känner mig ibland som en dryg och ovanligt svår människa. I sådana lägen känns det som att det skulle vara lite lättare att bara vara en sån tjej som vill mysa under en filt med sin PV* i soffan, ge honom sitt vanliga fredags-blowjob i reklampausen under Idol, äga speciella knulltrosor, äta söndagsmiddag med svärföräldrarna, diskutera sambolivets för och nackdelar med sina tjejkompisar och sånt som de flesta andra verkar syssla med. Ibland vore det skönt att slippa vara den där tjejen som måste hitta på ursäkter för att komma undan deltagandet i här är ditt sexliv-samtalet som ofelbart inträffar efter 4 glas rödvin på tjejmiddagen, allt för att slippa "-VA?! TVÅ ÅR?! Staaaaaackars dig, HUR STÅR DU UT??? Om jag inte haft sex på en vecka BLIR JAG GALEN!"**
Vad kan jag säga, även om man sitter där helt frivilligt så är det djävulskt halt uppe på glasberget och ibland är det svårt att inte glida ner, iallafall litegrann.
Men, sedan snubblar jag över artiklar som i exemplet ovan och då tar jag fram ispiggarna och drar mig upp till toppen igen. Varför, varför, varför sätter man en rubrik som anspelar på sex på en artikel som handlar om Ipred och mobilsurf? Går det inte att locka läsare på något annat sätt? Vill folk inte läsa om saker om det inte finns åtmindstone lite sex inblandat, eller är det bara det man tror om (verklighetens?) folk på Aftonbladets redaktion? Om artikeln i sig nu bedöms vara så jävla pisstrist att det behövs åtminstone lite antydan till porrighet för att sälja in den, varför då ha med den överhuvudtaget?
Det enda som ens har en tillstymmelse med sängkammaren att göra och som nämns i artikeln är att sängen är ett av alla de ställen som vi numera surfar trådlöst i, tillsammans med ex. bussen och krogen. Men om någon ska ta sig igenom detta blaj med i det närmaste obefintligt nyhetsvärde är det bäst att de tror att de kommer att få läsa om någon ny nätstyrd sexleksak, eller nya sätt att använda teknologi i sängkammaren, eller kanske tips på hur man får en egen snygg pingla i nattlinne i säng. Jag undrar om det är lite så redaktörerna på AB tänker när de sätter ihop sånt här bajs.
Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag och tillslut blir jag alldeles matt i kroppen. Jag förstår om det kan tyckas att jag jagar upp mig väldigt mycket för väldigt lite, men för att dra till med en variant på en saftig jävla klyscha så är det egentligen inte artikeln i sig, utan snarare attityden och normerna bakom den som jag stör mig så in i helvete på. Tänket (fruktansvärt ord, egentligen) att ingenting är intressant om det inte luktar knull gör att jag känner mig helt utanför människosläktet. Jag orkar inte ens plocka fram kulsprutan, den ger bara ifrån sig ett töntigt litet *pluff* Jag vill inte vara med om det ska vara såhär. Vad hände med den platoniska kärleken?
* PV, jo jag har sett att de skriver så nuförtiden, kidsen och övrigt pack, man vill ju hänga med lixom. Kort för pojkvän, alltså.
**Jo, detta är seriöst den allra vanligaste reaktionen jag får när jag berättar för folk hur länge sedan det var jag knullade sist. Längden på hur lång tid det går mellan senaste samlaget och den påstådda galenskapen varierar dock.
torsdag 17 december 2009
Nyår i dejtingvärlden
Ok, nu tänker jag spy lite galla över Wendela igen. Det känns alltid bra att sparka lite i tomma luften.
Idag tipsar de om lediga snubbar och donnor som letar efter en nyårsdate. De har pratat med Erik, som med ljus och lykta söker efter någon att pussa vid 12-slaget. Fantabulous!
"Det blir ju en lite speciell dejt, för i dejtingvärlden vet man aldrig vad som händer"
"Att komma till kompisfesten med en helt ny tjej tror han inte är några problem.
-I dejtingvärlden vet man aldrig"
Dejtingvärlden? Que?
Är det ett parallellt universum, där tiden är böjd, där det finns rabbitholes som leder ner till kärleksgropar, där kypare går runt med brickor med viagra, där stjärnorna faller ner från himlen och landar i din älskades hår? Där vad som helst, vad som helst kan hända! Det här är är något som helt gått mig förbi.
Jag skulle hur som helst vilja tacka den som bestämmer över vilken värld man lever i, innerligt och av hela mitt hjärta, för att jag får leva i den vanliga världen istället för dejtingvärlden. När jag tänker efter så är jag ganska övertygad om att det är jag själv som bestämt det, fy fan vad jag är bra.
Jag känner på mig att dejtingvärlden är ond och uppfunnen av någon som antingen vill leva i en romantisk komedi, eller tjäna pengar på folk som tror att de gör det. Med största sannolikhet nån jävla Amerikan.
(Hurra för generaliseringar!)
Lite senare: Hihi, nu har jag tittat på bilderna på de hoppfulla nyårsdejtarna. Ja, jävlar alltså.
Idag tipsar de om lediga snubbar och donnor som letar efter en nyårsdate. De har pratat med Erik, som med ljus och lykta söker efter någon att pussa vid 12-slaget. Fantabulous!
"Det blir ju en lite speciell dejt, för i dejtingvärlden vet man aldrig vad som händer"
"Att komma till kompisfesten med en helt ny tjej tror han inte är några problem.
-I dejtingvärlden vet man aldrig"
Dejtingvärlden? Que?
Är det ett parallellt universum, där tiden är böjd, där det finns rabbitholes som leder ner till kärleksgropar, där kypare går runt med brickor med viagra, där stjärnorna faller ner från himlen och landar i din älskades hår? Där vad som helst, vad som helst kan hända! Det här är är något som helt gått mig förbi.
Jag skulle hur som helst vilja tacka den som bestämmer över vilken värld man lever i, innerligt och av hela mitt hjärta, för att jag får leva i den vanliga världen istället för dejtingvärlden. När jag tänker efter så är jag ganska övertygad om att det är jag själv som bestämt det, fy fan vad jag är bra.
Jag känner på mig att dejtingvärlden är ond och uppfunnen av någon som antingen vill leva i en romantisk komedi, eller tjäna pengar på folk som tror att de gör det. Med största sannolikhet nån jävla Amerikan.
(Hurra för generaliseringar!)
Lite senare: Hihi, nu har jag tittat på bilderna på de hoppfulla nyårsdejtarna. Ja, jävlar alltså.
tisdag 15 december 2009
Den som väntar på något extremt klyschigt får vänta tills helvetet fryser till is.
Jag har smitt planer nu ett tag för att skriva ett snitsigt inlägg som behandlar hur den ständiga sexfixeringen som präglar tamejfan i stort sett allt skapar sjuka ideal och gör tjejer till destruktiva aneroxiaoffer. Go back to the roots litegrann, påminna mig själv och världen om vad den här bloggen egentligen handlar om.
Men det går bara inte att skriva ett sådant inlägg utan att överdosera med klyschor. Jag skulle inte palla med mig själv som människa om jag skrev ett klyschigt må-bra inlägg, vilket det med största sannolikhet skulle urarta i, eller i vilket fall kunna misstas för.
Om jag kommer på ett snyggt sätt att göra det på så lovar jag att det kommer. Tills dess kan alla nöja sig med att jag fortfarande håller på mig och inte känner minsta tillstymmelse till att släppa lös mina inte så vilda lustar. Jag funderar även på att kanske se ett avsnitt av Paradise Hotel för lite inspiration. Vad tror ni? Kulsprutan har varit undanstoppad väl länge nu va?
Men det går bara inte att skriva ett sådant inlägg utan att överdosera med klyschor. Jag skulle inte palla med mig själv som människa om jag skrev ett klyschigt må-bra inlägg, vilket det med största sannolikhet skulle urarta i, eller i vilket fall kunna misstas för.
Om jag kommer på ett snyggt sätt att göra det på så lovar jag att det kommer. Tills dess kan alla nöja sig med att jag fortfarande håller på mig och inte känner minsta tillstymmelse till att släppa lös mina inte så vilda lustar. Jag funderar även på att kanske se ett avsnitt av Paradise Hotel för lite inspiration. Vad tror ni? Kulsprutan har varit undanstoppad väl länge nu va?
fredag 4 december 2009
Mys in dig
Den här mysiga lampan hittade jag på en inredningsaffär, som jag för övrigt befann mig i högst ofrivilligt.Den här jävla mysmentaliteten som har landet i ett fast grepp har fan gått för långt. Är det någon slags landsomfattande regression som pågår? Är mysvågen egentligen någon slags kollektiv snuttefilt för att svenska folket överhuvudtaget ska kunna klara av dålig ekonomi och pissigt väder?
Nej, någon jävla måtta får det väl faktiskt ändå vara. Skärpning. Verkligheten funkar utan mysfiltar och grönt te.
måndag 30 november 2009
Varning, "farliga" kärleksfilmer
Tydligen tror folk att film = verklighet. Ja, iallafall enligt min favoritinspirationskälla Wendela. De som tittar på för mycket romantiska komedier blir indoktrinerade och börjar tro att det är det verkliga livet som återspeglas i filmerna. Jag kan bara föreställa mig hur alla romantikförespråkare sitter i sina fönster och längtande spanar efter riddaren på den vita springaren, med huvudet i händerna, lite snett lutat åt vänster, stora blåa förväntansfulla ögon blickandes upp i det blå, huvudet fullt av rosa moln och magen väntandes på invasion av fjärilar.
De som överdoserar Pretty Woman får alltså orealistiska förväntningar på sin partner, och tror i större utsträckning på ödet och förutbestämd kärlek.
Är det så? Har folk ingen som helst verklighetsförankring? Ibland känns det helt ärligt som att jag inte är en del av det mänskliga släktet. Jag har noll förståelse för sånt här, jag känner ett lätt äckel inför såna människor, det blir så sorgligt, så patetiskt. Nej, det är säkert inte speciellt vanligt, men även om det bara finns några få som vill leva sitt liv som en Meg Ryan-film så har jag ändå något att säga till er, nämligen: För faaaaan, ta er samman, sluta törsta efter något jävla romantisk skit som INTE ENS FINNS!!!
Skärpning.
De som överdoserar Pretty Woman får alltså orealistiska förväntningar på sin partner, och tror i större utsträckning på ödet och förutbestämd kärlek.
Är det så? Har folk ingen som helst verklighetsförankring? Ibland känns det helt ärligt som att jag inte är en del av det mänskliga släktet. Jag har noll förståelse för sånt här, jag känner ett lätt äckel inför såna människor, det blir så sorgligt, så patetiskt. Nej, det är säkert inte speciellt vanligt, men även om det bara finns några få som vill leva sitt liv som en Meg Ryan-film så har jag ändå något att säga till er, nämligen: För faaaaan, ta er samman, sluta törsta efter något jävla romantisk skit som INTE ENS FINNS!!!
Skärpning.
torsdag 19 november 2009
Och sexterapeuten sa...
Haha, nu jävlar.
Aftonbladet och deras Wendela är tamejfan en outsinlig källa för saker att göra sig lustig över i den här bloggen. Jag kanske ska införa en "dagens Wendela" eller något?
Iallafall skriver de idag om någon sexterapeut från australien. Litet instick bara, hur utbildar man sig till sexterapeut, finns det något officiellt certifikat eller särskild universitetsutbildning eller något? Jag kanske är försomsfull här, men yrket sexterapeut låter så jävla schaman-aktigt, bara massa lur. Jaja, skitsamma. Sexterapeuten i fråga har kommit fram till att om man ska rädda sitt äktenskap efter första barnet, så MÅSTE man knulla varje kväll. Vare sig man vill eller inte. Varför, undrar kanske någon nu, jo, det ska jag tala om, därför att det är med lust som det är med aptit, den kommer när man äter.
"Ok"
Det är med lust som det är med aptit, den kommer när man äter. Ja jävlar alltså. Vilken slutledningsförmåga den kvinnan måste besitta.
Hur kom hon fram till det här då? Ingen som vet, ingen som vet. Jag ska fan försöka gräva lite djupare i saken (googla), jag återkommer med svar om jag hittar något.
Aftonbladet och deras Wendela är tamejfan en outsinlig källa för saker att göra sig lustig över i den här bloggen. Jag kanske ska införa en "dagens Wendela" eller något?
Iallafall skriver de idag om någon sexterapeut från australien. Litet instick bara, hur utbildar man sig till sexterapeut, finns det något officiellt certifikat eller särskild universitetsutbildning eller något? Jag kanske är försomsfull här, men yrket sexterapeut låter så jävla schaman-aktigt, bara massa lur. Jaja, skitsamma. Sexterapeuten i fråga har kommit fram till att om man ska rädda sitt äktenskap efter första barnet, så MÅSTE man knulla varje kväll. Vare sig man vill eller inte. Varför, undrar kanske någon nu, jo, det ska jag tala om, därför att det är med lust som det är med aptit, den kommer när man äter.
"Ok"
Det är med lust som det är med aptit, den kommer när man äter. Ja jävlar alltså. Vilken slutledningsförmåga den kvinnan måste besitta.
Hur kom hon fram till det här då? Ingen som vet, ingen som vet. Jag ska fan försöka gräva lite djupare i saken (googla), jag återkommer med svar om jag hittar något.
tisdag 17 november 2009
Om att ta sitt förnuft till fånga
Tack alla ni vänner på facebook som blivit fans av Kärlek, ni var precis det slag i ansiktet jag behövde för att hitta tillbaka till mitt vanliga cyniska jag.
Jag är svagt illamående, men som sagt, tack.
Jag är svagt illamående, men som sagt, tack.
söndag 15 november 2009
Ja, visst är väl hösten mysig? <3
Bakfyllan ligger som en tjock blöt yllefilt över tillvaron och kväver allt som skulle kunna tänkas vara positivt med den här dagen.
Det är visserligen svårt att hitta något positivt alls i en grå novembersöndag. Det är så jävla fuktigt i luften att om jag sticker näsan utanför balkongdörren så har jag tillgodosett mitt vätskebehov för minst en vecka framöver. Det regnar så fint att det inte ens formas till droppar utan bara ligger som ett konstant regndis i luften.
Det jag avskyr allra mest med regniga pissdagar är att de får mig att vilja konvertera till den ack så fruktade mys-sidan. Jag kan faktiskt tänka mig att krypa upp bredvid en älskling i soffan, sitta under en filt och titta på film. Kanske till och med dricka te.
Fan, jag behöver någon som ger mig en stor jävla käftsmäll så att jag vaknar ur mitt tillfälliga delirium och hittar tillbaka till verkligheten.
Annars blir det snart inget mer sarkastiskt bloggande, då blir det mysiga facebook-statusar och puttinutt. Eller så hänger jag mig.
Fuck you, november. Fuck you rätt upp i röven.
Det är visserligen svårt att hitta något positivt alls i en grå novembersöndag. Det är så jävla fuktigt i luften att om jag sticker näsan utanför balkongdörren så har jag tillgodosett mitt vätskebehov för minst en vecka framöver. Det regnar så fint att det inte ens formas till droppar utan bara ligger som ett konstant regndis i luften.
Det jag avskyr allra mest med regniga pissdagar är att de får mig att vilja konvertera till den ack så fruktade mys-sidan. Jag kan faktiskt tänka mig att krypa upp bredvid en älskling i soffan, sitta under en filt och titta på film. Kanske till och med dricka te.
Fan, jag behöver någon som ger mig en stor jävla käftsmäll så att jag vaknar ur mitt tillfälliga delirium och hittar tillbaka till verkligheten.
Annars blir det snart inget mer sarkastiskt bloggande, då blir det mysiga facebook-statusar och puttinutt. Eller så hänger jag mig.
Fuck you, november. Fuck you rätt upp i röven.
tisdag 10 november 2009
En idiot kommer sällan ensam
Lindex vill slippa tjockisar bland sina kunder och tillverkar därför bara sin nya kollektion i storlekarna S och M.
Världens kvinnor darrar av rädsla för att bli uppraggade av "the Sperminator" som verkar på Facebook och är ovanligt fertil, 12 st har han gjort på smällen hittills. Mörkertalet kan vara enormt. Nu är de gravida arga och vill porta honom från Facebook, alternativt sterilisera honom. Uppenbarligen råder det kondombrist i England.
Göteborgs kvinnor darrar, något mer befogat, av rädsla för att "babyface" ska knacka på dörren.
Nåt jävla spån till folkpartist har försökt köpa sex av en 17-åring, för att han tyckte att det skulle "vara intressant att prova på" gruppsex.
Ja jävlar alltså. Precis alla grader på idiotiskalan finns representerade ovan. Från det-är-ren-jävla-idioti-att-ens-försöka-skapa-rabalder-kring-något-så-pass-trivialt-nivån i botten, till den där nivån när mätaren slår över på rött så jävla hårt att den nästan självdetonerar.
Vad är det för fel på folk? Jag skulle vilja veta, på riktigt.
Världens kvinnor darrar av rädsla för att bli uppraggade av "the Sperminator" som verkar på Facebook och är ovanligt fertil, 12 st har han gjort på smällen hittills. Mörkertalet kan vara enormt. Nu är de gravida arga och vill porta honom från Facebook, alternativt sterilisera honom. Uppenbarligen råder det kondombrist i England.
Göteborgs kvinnor darrar, något mer befogat, av rädsla för att "babyface" ska knacka på dörren.
Nåt jävla spån till folkpartist har försökt köpa sex av en 17-åring, för att han tyckte att det skulle "vara intressant att prova på" gruppsex.
Ja jävlar alltså. Precis alla grader på idiotiskalan finns representerade ovan. Från det-är-ren-jävla-idioti-att-ens-försöka-skapa-rabalder-kring-något-så-pass-trivialt-nivån i botten, till den där nivån när mätaren slår över på rött så jävla hårt att den nästan självdetonerar.
Vad är det för fel på folk? Jag skulle vilja veta, på riktigt.
måndag 9 november 2009
Fantasi
Nej, inget runt-rullande bland mjuka kuddar i min fantasi.
I min fantasi sover jag på mjuka kuddar istället.
I vilket fall lider jag definitivt inte av insomnia.
I min fantasi sover jag på mjuka kuddar istället.
I vilket fall lider jag definitivt inte av insomnia.
tisdag 3 november 2009
Nej, jag vill inte dricka något jävla te.
Av en något humoristisk tillfällighet hade mina salt- och pepparströare ordnat sig på ett sätt som jag tycker, ganska på pricken, beskriver mig klockan fem i tre på valfri sunkig bar, valfri lördagsnatt.
Jag tar det som ett bra tecken.
Min inredning formar sig efter min personlighet. Världen känns som den ska idag.
söndag 1 november 2009
Samtal efter en flaska rödvin
"Men om en riktigt snygg och charmig kille skulle komma fram precis nu och spänna ögonen i dig, då skulle du ju följa med honom hem, eller hur? Du kan inte förneka det!"
"Nej, det skulle jag inte, helt ärligt. Jag har inget behov av det helt enkelt"
"Men du måste ju känna hur det river i dig?"
Jag kände efter, men nej. Inget riv. Inte i mig.
"Nej, det skulle jag inte, helt ärligt. Jag har inget behov av det helt enkelt"
"Men du måste ju känna hur det river i dig?"
Jag kände efter, men nej. Inget riv. Inte i mig.
fredag 30 oktober 2009
Sökord
Hehe, någon stackare har sökt på "vad är kärlek egentligen" och hamnat på min blogg.
Jag hoppas jag lyckades ge ett bra svar.
Jag hoppas jag lyckades ge ett bra svar.
onsdag 28 oktober 2009
Alla kan bli författare! eller Fröken Kysk goes Harlequin
Idag förändrades mitt liv drastiskt. Bara på ett ögonblick vände allt, mitt bland de virvlande gula höstlöven stod han med stort H, drömmannen som jag alltid längtat efter fast jag inte ens visste det själv.
Brännheta blickar möttes, hjärtan slog så hårt att de nästan trillade ur bröstet. Först nu förstod jag att jag varit bitter allt för länge och inte vågat släppa in de rätta känslorna i mitt liv, att jag varit förvirrad och vänt taggarna utåt bara för att skydda mitt alltför sårbara inre jag. Med bara en blick förändrade han allt det negativa inom mig till något livsbejakande och positivt, jag var med ens mer än redo att släppa in kärleken och passionen i mitt tidigare så torra och fattiga liv.
Efter att vi älskat passionerat i flera timmar gick han ut och köpte en cosmopolitan åt mig, för han förstod instinktivt att jag var en "cosmo-tjej" som hämtar all min inspiration och livskraft därifrån. Jag läste tidningen och där, bland de blanka vackra sidorna fann jag en underbar artikel! Jag tyckte faktiskt att det var en oerhört bra idé av cosmopolitan att skriva en steg för steg-guide till hur du blir en lika framgångsrik författare som Sofi Fahrman, Carolina Gynning eller Nicole Richie. Vi behöver faktiskt fler författare som dem, sådana som förstår hur tjejer faktiskt är! Nu uppmuntrar cosmopolitan alla sina läsare att börja skriva lika bra böcker som dem, det är ju helt fantastiskt! Jättebra ide!
Jag nästan kissar på mig för att jag blir så upphetsad av tanken på att få läsa böcker som är utgivna av cosmo-läsare som fått handfasta tips i stil med "du har aldrig skrivit en bok förut, nu släpper du prestigen och gör så gott du kan". Tipset kommer från den stora författaren Sofi Fahrman själv! Och varför skulle böckerna inte bli utgivna? Man kan allt man vill, brukar jag säga, så nästa megatalang á la Denise Rudberg har säkerligen blivit inspirerad av den här artikeln!
Åh, vad jag är lycklig idag. Puss och kram och nyp i stjärten till alla! *fniss* *tihi*
Brännheta blickar möttes, hjärtan slog så hårt att de nästan trillade ur bröstet. Först nu förstod jag att jag varit bitter allt för länge och inte vågat släppa in de rätta känslorna i mitt liv, att jag varit förvirrad och vänt taggarna utåt bara för att skydda mitt alltför sårbara inre jag. Med bara en blick förändrade han allt det negativa inom mig till något livsbejakande och positivt, jag var med ens mer än redo att släppa in kärleken och passionen i mitt tidigare så torra och fattiga liv.
Efter att vi älskat passionerat i flera timmar gick han ut och köpte en cosmopolitan åt mig, för han förstod instinktivt att jag var en "cosmo-tjej" som hämtar all min inspiration och livskraft därifrån. Jag läste tidningen och där, bland de blanka vackra sidorna fann jag en underbar artikel! Jag tyckte faktiskt att det var en oerhört bra idé av cosmopolitan att skriva en steg för steg-guide till hur du blir en lika framgångsrik författare som Sofi Fahrman, Carolina Gynning eller Nicole Richie. Vi behöver faktiskt fler författare som dem, sådana som förstår hur tjejer faktiskt är! Nu uppmuntrar cosmopolitan alla sina läsare att börja skriva lika bra böcker som dem, det är ju helt fantastiskt! Jättebra ide!
Jag nästan kissar på mig för att jag blir så upphetsad av tanken på att få läsa böcker som är utgivna av cosmo-läsare som fått handfasta tips i stil med "du har aldrig skrivit en bok förut, nu släpper du prestigen och gör så gott du kan". Tipset kommer från den stora författaren Sofi Fahrman själv! Och varför skulle böckerna inte bli utgivna? Man kan allt man vill, brukar jag säga, så nästa megatalang á la Denise Rudberg har säkerligen blivit inspirerad av den här artikeln!
Åh, vad jag är lycklig idag. Puss och kram och nyp i stjärten till alla! *fniss* *tihi*
måndag 26 oktober 2009
Snoppgodis = OK-stämpel på pedofili?
Ok, har roat mig med att läsa aftonbladet-kommentarer igen.
Den här gången handlar artikeln i fråga om lite hederlig gammal moralpanik. Den tar form av en mamma som på sedvanligt vis gråter ut i kvällspressen över något bagatellartat, denna gång handlar det om snusksnask, alltså godis i form av könsdelar. Vari den stora hotbilden ligger förstår jag faktiskt inte. Känns ju inte direkt som the end of the world att en 7-åring äter en gelegodis i form av en snopp. Nu skulle jag kunna skriva ett megainlägg om hur könsdelar egentligen bara är vanliga kroppsdelar och att det är vi vuxna som sexualiserar dem och gör det till något fult och skamligt osv. osv. osv. i all jävla oändlighet. Men jag tror jag hoppar över det, dels är det inte riktigt min stil och dels är jag nog helt enkelt inte tillräckligt 70-tal föratt komma undan med det. Som landet ligger så ÄR ju bröst och kukar något sexualiserat, godisformade eller ej. Kanske inte för barn i den åldern men det är nog bara en tidsfråga, speciellt om folk håller på så här. Men jag kan ju som sagt tycka att så jävla farligt var det faktiskt inte.
Det som däremot stör mig lite är att kuk- och tuttgodisar ens tillverkas. Det känns så, jag vet inte, buskis på något sätt. Det känns som något som bara en viss typ av skojfriska medelålders män alt. en viss typ av möhippe-anordnare handlar. Den typen som drar fredagsfräckisar à la Gert Fylking resp. spökar ut den blivande bruden och tvingar henne att sälja kondomer och kyssar på stan. Lite billigt. Lite småäckligt. Lite småstadssvensson. Lite "tokroligt"*. Nog om det.
Det som verkligen tar priset är som vanligt kommentarerna till artikeln. Något jävla spån menar att om barn tillåts äta snoppgodis så sänder det ut vissa signaler. Signaler som ofelbart kommer att leda till att pedofili är socialt accepterat år 2015. Jag är tamejfan mållös. Hur bemöter man ens ett sådant fullständigt inntelligensbefriat påstående? Helt seriöst, den här jävla pedofilskräcken/hetsen/hysterin har gått alldeles, alldeles för långt. Har folk helt seriöst inget bättre för sig än att fantisera ihop helt orimliga skräckscenarion? Jag kan ju i min tur undra vad det är för signaler som sänds ut till de stackars små liven när deras mammor ser varje främmande (och kanske bekant också, vad vet jag) man som en potentiell barnvåldtäktsman vilken barnen till varje pris måste beskyddas ifrån. Nyttigt kan det då fan inte vara. Snarare lär det väl ge kidsen en jävligt skev bild av män i allmänhet.
Åter igen, vad fan är det för fel på folk?
* Tokroligt är verkligen ett av mina absoluta hatord, det kryper i skinnet närhelst jag hör det eller ser det i skrift. Används mest av folk som gärna beskriver sig själva som "helt crazy" alt. "helt galen".
Den här gången handlar artikeln i fråga om lite hederlig gammal moralpanik. Den tar form av en mamma som på sedvanligt vis gråter ut i kvällspressen över något bagatellartat, denna gång handlar det om snusksnask, alltså godis i form av könsdelar. Vari den stora hotbilden ligger förstår jag faktiskt inte. Känns ju inte direkt som the end of the world att en 7-åring äter en gelegodis i form av en snopp. Nu skulle jag kunna skriva ett megainlägg om hur könsdelar egentligen bara är vanliga kroppsdelar och att det är vi vuxna som sexualiserar dem och gör det till något fult och skamligt osv. osv. osv. i all jävla oändlighet. Men jag tror jag hoppar över det, dels är det inte riktigt min stil och dels är jag nog helt enkelt inte tillräckligt 70-tal föratt komma undan med det. Som landet ligger så ÄR ju bröst och kukar något sexualiserat, godisformade eller ej. Kanske inte för barn i den åldern men det är nog bara en tidsfråga, speciellt om folk håller på så här. Men jag kan ju som sagt tycka att så jävla farligt var det faktiskt inte.
Det som däremot stör mig lite är att kuk- och tuttgodisar ens tillverkas. Det känns så, jag vet inte, buskis på något sätt. Det känns som något som bara en viss typ av skojfriska medelålders män alt. en viss typ av möhippe-anordnare handlar. Den typen som drar fredagsfräckisar à la Gert Fylking resp. spökar ut den blivande bruden och tvingar henne att sälja kondomer och kyssar på stan. Lite billigt. Lite småäckligt. Lite småstadssvensson. Lite "tokroligt"*. Nog om det.
Det som verkligen tar priset är som vanligt kommentarerna till artikeln. Något jävla spån menar att om barn tillåts äta snoppgodis så sänder det ut vissa signaler. Signaler som ofelbart kommer att leda till att pedofili är socialt accepterat år 2015. Jag är tamejfan mållös. Hur bemöter man ens ett sådant fullständigt inntelligensbefriat påstående? Helt seriöst, den här jävla pedofilskräcken/hetsen/hysterin har gått alldeles, alldeles för långt. Har folk helt seriöst inget bättre för sig än att fantisera ihop helt orimliga skräckscenarion? Jag kan ju i min tur undra vad det är för signaler som sänds ut till de stackars små liven när deras mammor ser varje främmande (och kanske bekant också, vad vet jag) man som en potentiell barnvåldtäktsman vilken barnen till varje pris måste beskyddas ifrån. Nyttigt kan det då fan inte vara. Snarare lär det väl ge kidsen en jävligt skev bild av män i allmänhet.
Åter igen, vad fan är det för fel på folk?
* Tokroligt är verkligen ett av mina absoluta hatord, det kryper i skinnet närhelst jag hör det eller ser det i skrift. Används mest av folk som gärna beskriver sig själva som "helt crazy" alt. "helt galen".
söndag 25 oktober 2009
Piss off, mys-jävlar!
Hösten är normalt sett min favoritårstid. Mest för att det är den årstid då det plötsligt är helt ok att stänga in sig och vara bitter utan att någon käck jävel anklagar en för att vara onormal. Ja, det är så klart ok mitt i februarislasket också, men det i sin tur är så pass jävla miserabelt att det inte direkt lockar att sätta ord som favorit på det.
Väljer man att stanna inne och kolla på film en solig sommardag händer det något med folk. De blir lite förorättade på något sätt, utskällningen liksom hänger i luften om man inte vill följa med och bada. Likaså öppnar det ofelbart dörrarna till det där samtalet som börjar med -"Men hur mår du, egentligen?"
Jag tänker inte komma dragandes med något jävla höstmys-tal i stil med "men det är ju så myyysigt att krypa upp i soffan under en varm filt och ha tända ljus och dricka varm choklaaad på hösten". Det hoppas jag ingen trodde. Eller ännu värre, "man kan ta sköna långa promenader på hösten, bland alla fina färger och luften är så klar och man kan hålla handen"
Nej det är precis sånt som gör att jag inte längre törs tala om att jag gillar hösten, det kan allt för lätt missförstås, nuförtiden blir man automatiskt tagen för en mys-människa om man visar några som helst tendenser åt det hållet. Det verkar ha blivit lite trendigt att gilla hösten, ta bara hela grejen att det är något som folk startar facebook-grupper om (död åt facebook-grupper f.ö), så var det fan inte förut. Då stirrade folk lite tomt på mig när jag sa att hösten var najs, man kunde riktigt se hur de avfärdade mig som sund människa och placerade mig i crazy lady-facket. (Ja, om jag då inte redan hade blivit placerad där genom att tala om att jag inte knullat på över två år och att det dessutom är helt frivilligt)
Så alla ni höst-mysare, ni ska veta att ni har förstört hösten för mig. Därför, och enbart därför är jag så äckligt jävla skadeglad för att det inte blev någon riktig höst i år. Det blev inga röda löv, ingen klar luft, inga vackra höstdagar. Det blev brunt, fuktigt, grått, sunkigt och regnigt. Ingenting för höst-romantikerna att vara glada över. Ha, ha och fucking ha!
Väljer man att stanna inne och kolla på film en solig sommardag händer det något med folk. De blir lite förorättade på något sätt, utskällningen liksom hänger i luften om man inte vill följa med och bada. Likaså öppnar det ofelbart dörrarna till det där samtalet som börjar med -"Men hur mår du, egentligen?"
Jag tänker inte komma dragandes med något jävla höstmys-tal i stil med "men det är ju så myyysigt att krypa upp i soffan under en varm filt och ha tända ljus och dricka varm choklaaad på hösten". Det hoppas jag ingen trodde. Eller ännu värre, "man kan ta sköna långa promenader på hösten, bland alla fina färger och luften är så klar och man kan hålla handen"
Nej det är precis sånt som gör att jag inte längre törs tala om att jag gillar hösten, det kan allt för lätt missförstås, nuförtiden blir man automatiskt tagen för en mys-människa om man visar några som helst tendenser åt det hållet. Det verkar ha blivit lite trendigt att gilla hösten, ta bara hela grejen att det är något som folk startar facebook-grupper om (död åt facebook-grupper f.ö), så var det fan inte förut. Då stirrade folk lite tomt på mig när jag sa att hösten var najs, man kunde riktigt se hur de avfärdade mig som sund människa och placerade mig i crazy lady-facket. (Ja, om jag då inte redan hade blivit placerad där genom att tala om att jag inte knullat på över två år och att det dessutom är helt frivilligt)
Så alla ni höst-mysare, ni ska veta att ni har förstört hösten för mig. Därför, och enbart därför är jag så äckligt jävla skadeglad för att det inte blev någon riktig höst i år. Det blev inga röda löv, ingen klar luft, inga vackra höstdagar. Det blev brunt, fuktigt, grått, sunkigt och regnigt. Ingenting för höst-romantikerna att vara glada över. Ha, ha och fucking ha!
lördag 24 oktober 2009
Lördagstanke
Snabb lördagstanke:
Göran Hägglund bara måste ju bli lite kåt i byxan av den här mannen och hans ideal. Eller?
måndag 19 oktober 2009
Nattsudd
Kan inte sova. Även om jag somnar nu, precis nu, så kommer jag få sova mindre än 6 timmar vilket gör att morgondagen kommer att bli en sk. mindre trevlig dag.
Jag blir sur på det där sättet som kan locka fram kommentarer som "du behöver dig då bara ett redigt knull" när jag inte får sova ordentligt. Jag önskar att jag hade en av-knapp till hjärnaktiviteten. Jag tänker, alltså kan jag inte sova. Cogito, ergo non sova. Känn på den, Descartes.
Jag blir sur på det där sättet som kan locka fram kommentarer som "du behöver dig då bara ett redigt knull" när jag inte får sova ordentligt. Jag önskar att jag hade en av-knapp till hjärnaktiviteten. Jag tänker, alltså kan jag inte sova. Cogito, ergo non sova. Känn på den, Descartes.
söndag 18 oktober 2009
Tidsfördriv
Det här kan jag spendera timmar på.
Det fascinerar mig något så oerhört. Jag glider in i mitt alter-ego, mitt morbida jag, och tittar, tittar, tittar på alla siffror. Nu tog någon livet av sig. Nu dog någon i tuberkulos. De senaste 4 minuterna har det slaktats 395000 kycklingar, fast bara 8 kaniner. Befolkningsökningen tickar på. Nu utrotades en djurart. Nu blev någon våldtagen i USA. Och nu.
Jag gillar perspektiv. Jag gillar saker som tickar. Jag gillar att kunna tänka mig in i saker och ha lite koll. Jag gillar att kunna välja att bli deprimerad eller att inte bli det. Jag gillar att problem kan förvandlas från monstruösa till triviala med ett musklick.
Medan World Clock visar hur jävla utför allt tickar lite i bakgrunden sådär så kollar jag på Jools Holland. Det är verkligen, verkligen Söndag.
Och ingen stör mig.
Det fascinerar mig något så oerhört. Jag glider in i mitt alter-ego, mitt morbida jag, och tittar, tittar, tittar på alla siffror. Nu tog någon livet av sig. Nu dog någon i tuberkulos. De senaste 4 minuterna har det slaktats 395000 kycklingar, fast bara 8 kaniner. Befolkningsökningen tickar på. Nu utrotades en djurart. Nu blev någon våldtagen i USA. Och nu.
Jag gillar perspektiv. Jag gillar saker som tickar. Jag gillar att kunna tänka mig in i saker och ha lite koll. Jag gillar att kunna välja att bli deprimerad eller att inte bli det. Jag gillar att problem kan förvandlas från monstruösa till triviala med ett musklick.
Medan World Clock visar hur jävla utför allt tickar lite i bakgrunden sådär så kollar jag på Jools Holland. Det är verkligen, verkligen Söndag.
Och ingen stör mig.
Tidsrapport, Söndag 18/10 -09
Vaknar, somnar om, vaknar, går upp.
Kaffe i soffan, läser tidningar, böcker, bloggar, sträcker på mig som en katt.
Ligger på rygg och tittar upp i taket, läser lite till, röker på balkongen.
Sover en stund, sträcker på mig igen, mer kaffe.
Ligger på mage och tittar på dammråttor. Lutar huvudet mot en kudde. Lyssnar på ingenting alls. Röker lite mer. Ännu mer kaffe.
Älskar, älskar, älskar att göra ingenting.
Kaffe i soffan, läser tidningar, böcker, bloggar, sträcker på mig som en katt.
Ligger på rygg och tittar upp i taket, läser lite till, röker på balkongen.
Sover en stund, sträcker på mig igen, mer kaffe.
Ligger på mage och tittar på dammråttor. Lutar huvudet mot en kudde. Lyssnar på ingenting alls. Röker lite mer. Ännu mer kaffe.
Älskar, älskar, älskar att göra ingenting.
Något roligare
Konversation på msn
Tidpunkt: Natt, nästan morgon
Manlig (ytligt) bekant: "Jag känner mig rastlös i kroppen...skulle behöva slappna av på något sätt"
Jag: "Något litet glas rödvin och cigg brukar hjälpa mig"
Manlig bekant: "Jag hade tänkt mig något lite roligare...kan du inte komma hit?"
Jag: "Och göra vad?"
Manlig bekant: "Hjälpa mig slappna av...hehe ;)"
Jag: "Du har inte funderat på att köpa en spikmatta?"
Manlig bekant: Inget svar
Jag anar att jag är lite av en besvikelse
Tidpunkt: Natt, nästan morgon
Manlig (ytligt) bekant: "Jag känner mig rastlös i kroppen...skulle behöva slappna av på något sätt"
Jag: "Något litet glas rödvin och cigg brukar hjälpa mig"
Manlig bekant: "Jag hade tänkt mig något lite roligare...kan du inte komma hit?"
Jag: "Och göra vad?"
Manlig bekant: "Hjälpa mig slappna av...hehe ;)"
Jag: "Du har inte funderat på att köpa en spikmatta?"
Manlig bekant: Inget svar
Jag anar att jag är lite av en besvikelse
tisdag 13 oktober 2009
Personligt utrymme.
Något av det absolut värsta jag vet är folk som inte har vett nog att hålla sig utanför den där gränsen som gör att man känner sig bekväm. De där jävla asen som tvunget ska invadera på ens personliga sfär.
Folk som står de där centimetrarna lite för nära när man pratar, som inte plockar upp de där hallå-jag-känner-mig-jävligt-obekväm-och-det-är-ditt-fel-signalerna som man skickar ut, som inte kan läsa av kroppspråk för fem öre. Som följer efter när man backar för att komma undan den högst ofrivilliga intimiteten tills man står helt upptryckt mot en vägg och därmed inte kommer längre bakåt. Som stirrar in i ögonen på en när de pratar.
Vad är det för fel på er? Vad det än var för egenskap ni nu föddes utan, se till att skaffa den så jag slipper ha er inne i min privata zon. Jag känner er inte, även om jag skulle göra det så jag vill inte ha er där, ni gör mig sjukligt obekväm och ni har ingen hyfs.
FY FAN FÖR ER!
Folk som står de där centimetrarna lite för nära när man pratar, som inte plockar upp de där hallå-jag-känner-mig-jävligt-obekväm-och-det-är-ditt-fel-signalerna som man skickar ut, som inte kan läsa av kroppspråk för fem öre. Som följer efter när man backar för att komma undan den högst ofrivilliga intimiteten tills man står helt upptryckt mot en vägg och därmed inte kommer längre bakåt. Som stirrar in i ögonen på en när de pratar.
Vad är det för fel på er? Vad det än var för egenskap ni nu föddes utan, se till att skaffa den så jag slipper ha er inne i min privata zon. Jag känner er inte, även om jag skulle göra det så jag vill inte ha er där, ni gör mig sjukligt obekväm och ni har ingen hyfs.
FY FAN FÖR ER!
måndag 12 oktober 2009
Kulsprutedags
Jag har under en lång tid byggt upp ett stort, ja, i det närmaste gigantiskt hat mot Always och deras jävla idiotreklam.
Måste få ventilera lite. Inte nog med deras äckligt klämkäcka (fan, det finns få saker jag stör mig på så mycket som de som kan anses vara klämkäcka, de förtjänar ett helt eget, framtida inlägg) slogan "Have a happy period. Always." Jag tror att alla, alla, som någon gång antingen haft mens eller varit i närheten av svårartad PMS kan relatera till det faktum att det för många aldrig. någonsin. kommer att finnas något som med all god jävla vilja i världen kan kallas "happy period". Med eller utan Always. Spelar ingen roll om de så sprutat ner sina jävla bindhelveten med all parfym i världen.
Men det som stör mig mest i hela reklamen är tjejen som lägger sig ner i ett badkar och slappnar av. Som för övrigt visar sig i formatet av en jättebinda. Badkaret alltså, tjejen ser ut att vara tillverkad av den klassiska blå vätska som annars brukar få symbolisera blod i mensreklamer.
1. Vem fan lägger sig i badet när man har mens? Hur fräscht är det att ligga och blöda i sitt eget badvatten och därmed bokstavligt talat bada i sitt eget mensblod? Inte ett jävla dugg fräscht skulle jag vilja säga.
2. Försöker Always säga att det är lugnt att bada om man har deras bindor på sig, är detta i själva verket en övertydlig metafor? Jag menar, själva badkaret är ju till och med gjort av en binda. Då ställer jag mig frågan, vem fan badar i trosor och med binda? Nej, hur fan tänkte ni nu Always?
På tal om övertydliga metaforer, på ett ställe formar massa bindor paraplyer som skyddar mot ett strilande regn. Japp. Ett jävla mens-regn. Have a happy period.
FUCK OFF, ALWAYS AND FOREVER
(nej, jag har inte mens, jag är arg ändå)
Måste få ventilera lite. Inte nog med deras äckligt klämkäcka (fan, det finns få saker jag stör mig på så mycket som de som kan anses vara klämkäcka, de förtjänar ett helt eget, framtida inlägg) slogan "Have a happy period. Always." Jag tror att alla, alla, som någon gång antingen haft mens eller varit i närheten av svårartad PMS kan relatera till det faktum att det för många aldrig. någonsin. kommer att finnas något som med all god jävla vilja i världen kan kallas "happy period". Med eller utan Always. Spelar ingen roll om de så sprutat ner sina jävla bindhelveten med all parfym i världen.
Men det som stör mig mest i hela reklamen är tjejen som lägger sig ner i ett badkar och slappnar av. Som för övrigt visar sig i formatet av en jättebinda. Badkaret alltså, tjejen ser ut att vara tillverkad av den klassiska blå vätska som annars brukar få symbolisera blod i mensreklamer.
1. Vem fan lägger sig i badet när man har mens? Hur fräscht är det att ligga och blöda i sitt eget badvatten och därmed bokstavligt talat bada i sitt eget mensblod? Inte ett jävla dugg fräscht skulle jag vilja säga.
2. Försöker Always säga att det är lugnt att bada om man har deras bindor på sig, är detta i själva verket en övertydlig metafor? Jag menar, själva badkaret är ju till och med gjort av en binda. Då ställer jag mig frågan, vem fan badar i trosor och med binda? Nej, hur fan tänkte ni nu Always?
På tal om övertydliga metaforer, på ett ställe formar massa bindor paraplyer som skyddar mot ett strilande regn. Japp. Ett jävla mens-regn. Have a happy period.
FUCK OFF, ALWAYS AND FOREVER
(nej, jag har inte mens, jag är arg ändå)
Om att hänga ut sig själv.
Normalt sätt är jag ganska tillbakadragen, absolut inte osocial, men jag gillar inte när människor i min närhet vet för mycket om mig. Sådant ger mig ångest.
Tyvär slutar detta gälla efter x antal glas rödvin, då kan jag prata om vad som helst med vem som helst. Fråga mig och jag svarar, inga hämningar. Det har lett till att jag bytt bekantskapskrets några gånger under åren.
In vino veritas, indeed.
Tyvär slutar detta gälla efter x antal glas rödvin, då kan jag prata om vad som helst med vem som helst. Fråga mig och jag svarar, inga hämningar. Det har lett till att jag bytt bekantskapskrets några gånger under åren.
In vino veritas, indeed.
söndag 11 oktober 2009
Dr.Fuck-NO!
Återigen förvånas jag av hur otroligt sorgliga och korkade människor är. Jag blir till och med förvånad över att jag blir förvånad. Jag trodde cynismen hade ett starkare grepp om mig än så.
Iallafall. Söndagskvällar betyder timslånga bilfärder då jag förflyttar mig mellan mina två hemstäder, timslånga bilfärder betyder radio och radio på Söndagar betyder P3s verkligheten.
Ikväll har jag lyssnat på Mia Ottosson, som gifte sig med ett medium. Ett medium som kunde framkalla två andar, en uråldrig indianhövding och en tusenårig kinesisk läkare, doktor Lu. I och med att hon gifte sig med mediumet, gifte hon sig även med dessa två andar(wait...what?). Dessa andar kom fram lite titt som tätt under deras 10 år tillsammans, de talade om för henne att hon inte fick väga över 60kg, de talade om för henne att hon hade aids i fittan som bara kunde botas om doktor Lu fick rota runt lite där, de talade om för henne att hon var tvungen att ha på sig rött läppstift och sexiga underkläder, att hon var tvungen att strippa för sin man till musik som andarna valde och sedan lägga sig på rygg medan han kom på henne. Att hon inte ville varken det ena eller det andra spelar ingen roll, hon kunde ju inte gå emot vad de mäktiga andarna som tog fysisk form i hennes make mediumets kropp sade.
De talade även om att hon var tvungen att hålla sig i köket medan hennes man healade (våldtog) unga flickor ute på verandan i form av doktor Lu. Hon svalde allt med hull och hår.
En dag fattade hon plötsligt att hon var dum i huvudet, att andarna var en bluff och att henes make var ond så hon försökte ta livet av sig. Han blev skickad i fängelset för att han använde sin maktposition som medium för att våldta stackars trasiga småtjejer som kom till honom för att få hjälp.
Vad gör hon idag? Håll i er nu. Hon jobbar som (trumvirvel) medium.
Jag blir helt förtvivlad när jag hör sånt här, jag känner mig så fruktansvärt jävla hopplös. Jag vet att jag har frågat massor av gånger förut men vad fa-an är det för fel på folk? Va?
Iallafall. Söndagskvällar betyder timslånga bilfärder då jag förflyttar mig mellan mina två hemstäder, timslånga bilfärder betyder radio och radio på Söndagar betyder P3s verkligheten.
Ikväll har jag lyssnat på Mia Ottosson, som gifte sig med ett medium. Ett medium som kunde framkalla två andar, en uråldrig indianhövding och en tusenårig kinesisk läkare, doktor Lu. I och med att hon gifte sig med mediumet, gifte hon sig även med dessa två andar(wait...what?). Dessa andar kom fram lite titt som tätt under deras 10 år tillsammans, de talade om för henne att hon inte fick väga över 60kg, de talade om för henne att hon hade aids i fittan som bara kunde botas om doktor Lu fick rota runt lite där, de talade om för henne att hon var tvungen att ha på sig rött läppstift och sexiga underkläder, att hon var tvungen att strippa för sin man till musik som andarna valde och sedan lägga sig på rygg medan han kom på henne. Att hon inte ville varken det ena eller det andra spelar ingen roll, hon kunde ju inte gå emot vad de mäktiga andarna som tog fysisk form i hennes make mediumets kropp sade.
De talade även om att hon var tvungen att hålla sig i köket medan hennes man healade (våldtog) unga flickor ute på verandan i form av doktor Lu. Hon svalde allt med hull och hår.
En dag fattade hon plötsligt att hon var dum i huvudet, att andarna var en bluff och att henes make var ond så hon försökte ta livet av sig. Han blev skickad i fängelset för att han använde sin maktposition som medium för att våldta stackars trasiga småtjejer som kom till honom för att få hjälp.
Vad gör hon idag? Håll i er nu. Hon jobbar som (trumvirvel) medium.
Jag blir helt förtvivlad när jag hör sånt här, jag känner mig så fruktansvärt jävla hopplös. Jag vet att jag har frågat massor av gånger förut men vad fa-an är det för fel på folk? Va?
lördag 10 oktober 2009
Obama + Fredspris = Sant
Jaha, Obama gick och fick fredspriset. Debatter rasar. Folk är upprörda.
Jag känner mig matt i kroppen och orkar inte ens bry mig så pass mycket att jag tar ställning till spektaklet.
Däremot tycker jag att det är ganska roligt. Alltså roligt, HaHa.
Min framtidsteori är att det här (på ont eller gott, antagligen mest ont) kommer öppna dörrarna för en flodvåg med nya norgehistorier.
Jag känner mig matt i kroppen och orkar inte ens bry mig så pass mycket att jag tar ställning till spektaklet.
Däremot tycker jag att det är ganska roligt. Alltså roligt, HaHa.
Min framtidsteori är att det här (på ont eller gott, antagligen mest ont) kommer öppna dörrarna för en flodvåg med nya norgehistorier.
fredag 9 oktober 2009
American Gods
Jag klantade mig nästan ikväll.
After Work. Många, många, många glas vin. Dans.
Börjar man klockan 5 är det dags att gå hem vid 12. Ibland får man sällskap.
Jag glömde bort vem jag var. Men en avsugning och en sats i munnen senare kom jag ihåg det och skickade hem sällskapet. Det tog inte lång tid. Något av det.
Jag vet inte om händelseförloppet utspelades i Pizzaros, Bizarros eller min egen värld. Jag vet inte ens om jag är full eller nykter.
After Work. Många, många, många glas vin. Dans.
Börjar man klockan 5 är det dags att gå hem vid 12. Ibland får man sällskap.
Jag glömde bort vem jag var. Men en avsugning och en sats i munnen senare kom jag ihåg det och skickade hem sällskapet. Det tog inte lång tid. Något av det.
Jag vet inte om händelseförloppet utspelades i Pizzaros, Bizarros eller min egen värld. Jag vet inte ens om jag är full eller nykter.
Neverwhere
Scen: Lagom stor balkong i lagom stor stad.
Tidpunkt: Torsdag, sen kväll.
Klädsel: Ny klänning.
Manlig bekant (något sluddrande): -"Du har ju alltid varit sexig inuti. (tystnad) Men nu är du sexig utanpå också"
Jag: -"..."
Fimpar. Går in. Går hem.
Tidpunkt: Torsdag, sen kväll.
Klädsel: Ny klänning.
Manlig bekant (något sluddrande): -"Du har ju alltid varit sexig inuti. (tystnad) Men nu är du sexig utanpå också"
Jag: -"..."
Fimpar. Går in. Går hem.
onsdag 7 oktober 2009
Det går utför med världen
Det finns nu ett datorprogram som undersöker hur attraktiva kändisars läppar är ur en vetenskaplig synpunkt.
Jim Carrey har nya kurvor. Som vi ska kolla in.
Den stora frågan här är egentligen varför jag fortsätter att läsa på aftonbladet.se när det enbart får mig att må dåligt.
Är det för att jag innerst inne älskar att vara bitter på världen?
Är det för att läsa om saker jag kan dampa ur på här?
Har jag en väldigt masochistisk personlighet?
Känner jag mig inte hel som människa om jag inte får uppröras över saker?
Någon som har en annan teori? Ni är så jävla snåla med kommentarer. Skäms.
Jim Carrey har nya kurvor. Som vi ska kolla in.
Den stora frågan här är egentligen varför jag fortsätter att läsa på aftonbladet.se när det enbart får mig att må dåligt.
Är det för att jag innerst inne älskar att vara bitter på världen?
Är det för att läsa om saker jag kan dampa ur på här?
Har jag en väldigt masochistisk personlighet?
Känner jag mig inte hel som människa om jag inte får uppröras över saker?
Någon som har en annan teori? Ni är så jävla snåla med kommentarer. Skäms.
Rubrik
Att ligga på rygg i soffan och stirra på taket, som är vitt, har en del fördelar.
Idag ser jag min ovilja till allmänna kroppsvätskeutbyten som en kroppslig metafor för min ovilja att bli mentalt penetrerad av omvärldens idiotier.
Har även intagit stora mängder hostmedicin.
Idag ser jag min ovilja till allmänna kroppsvätskeutbyten som en kroppslig metafor för min ovilja att bli mentalt penetrerad av omvärldens idiotier.
Har även intagit stora mängder hostmedicin.
Morgon
Om jag inte slutar hosta snart så kommer jag antingen hosta sönder ett revben eller ta livet av mig. Det senare är det troligare alternativet. Således kanske det här blir mitt allra sista inlägg här på bloggen.
Jag skulle vilja passa på att tacka alla mina läsare (alla 2? 3?)för att ni finns. (Tårdrypande paus)
Jag passa även på att medddela att ja, det är OK att postumt omskriva mig som "The Virgin Blogg-Queen" Jag har förstått att det funnits vissa oklarheter och funderingar om detta. Jag vill inte att det ska finnas oklarheter så jag reder ut dem i förväg. Vem är jag att lämna jordelivet och lämna kvar ett tilltrasslat garnnystan av oklarheter?
Jag skulle vilja passa på att tacka alla mina läsare (alla 2? 3?)för att ni finns. (Tårdrypande paus)
Jag passa även på att medddela att ja, det är OK att postumt omskriva mig som "The Virgin Blogg-Queen" Jag har förstått att det funnits vissa oklarheter och funderingar om detta. Jag vill inte att det ska finnas oklarheter så jag reder ut dem i förväg. Vem är jag att lämna jordelivet och lämna kvar ett tilltrasslat garnnystan av oklarheter?
tisdag 6 oktober 2009
Suck och stön
Sitter och läser igenom kommentarerna till den här artikeln.
Några sjätteklassare har anmält Toys R' Us för diskriminering pga. deras extremt stereotypa leksakskatalog. Dessutom har de vunnit. Bra där. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör när ungarna blir nedtryckta i rosaglittriga resp blå krigsformer redan från start.
Men seriöst. Varför är folk såna idioter?
"Jag fattar inte hur folk orkar bråka om en så självklar sak som färger och leksaker?? Har både en dotter och en son och det har varit självklart att hon ska vara prinsessa och han leka med bilar och svärd. Hur ska det se ut i leksaksaffärn om rödstrumporna ska få som dom vill. Som det ser ut nu så är det lätt att hitta det man ska. KIllar är killar och tjejer är tjejer så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli."
"Patetiskt när vuxna ska gå in och bestämma hur barn skall bete sig.....det är barnens önskningar om leksaker som styr leksaksbranchen inte tvärtom"
"Jämställdhet existerar endast för att folk är avundsjuka"
"Inbördes krig kommer drabba oss för att folk kommer vara förbannade på tjejer som inte tycker om rosa"
"inte undra på om svenska killar vill ha en thailändska som uppskattar och förstår att vi är olika"
Men för fan. Vad är det för fel på folk? Det är faktiskt sorgligt att se hur de sitter fast i sina små Svensson-bubblor och bara vägrar tänka längre än näsan räcker.
Det är sånt här som gör att jag får svårare och svårare att trycka ner min elitistiska sida. Det är sånt här som gör att jag är cynisk och så jävla bitter på världen att jag svettas citronsyra istället för vanlig svett. Det är sånt här som gör att jag vill plocka fram kulsprutan.
RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA
Några sjätteklassare har anmält Toys R' Us för diskriminering pga. deras extremt stereotypa leksakskatalog. Dessutom har de vunnit. Bra där. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör när ungarna blir nedtryckta i rosaglittriga resp blå krigsformer redan från start.
Men seriöst. Varför är folk såna idioter?
"Jag fattar inte hur folk orkar bråka om en så självklar sak som färger och leksaker?? Har både en dotter och en son och det har varit självklart att hon ska vara prinsessa och han leka med bilar och svärd. Hur ska det se ut i leksaksaffärn om rödstrumporna ska få som dom vill. Som det ser ut nu så är det lätt att hitta det man ska. KIllar är killar och tjejer är tjejer så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli."
"Patetiskt när vuxna ska gå in och bestämma hur barn skall bete sig.....det är barnens önskningar om leksaker som styr leksaksbranchen inte tvärtom"
"Jämställdhet existerar endast för att folk är avundsjuka"
"Inbördes krig kommer drabba oss för att folk kommer vara förbannade på tjejer som inte tycker om rosa"
"inte undra på om svenska killar vill ha en thailändska som uppskattar och förstår att vi är olika"
Men för fan. Vad är det för fel på folk? Det är faktiskt sorgligt att se hur de sitter fast i sina små Svensson-bubblor och bara vägrar tänka längre än näsan räcker.
Det är sånt här som gör att jag får svårare och svårare att trycka ner min elitistiska sida. Det är sånt här som gör att jag är cynisk och så jävla bitter på världen att jag svettas citronsyra istället för vanlig svett. Det är sånt här som gör att jag vill plocka fram kulsprutan.
RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA
måndag 5 oktober 2009
Dagens aha-upplevelse.
Ok, glöm ALLT jag skrev om bättre hälfter i förra inlägget. Jag tar tillbaka det. Jag är botad.
Efter att ha klickat mig runt på bloggportalen ett tag för att ta död på min tristess snubblade jag över det här. Sedan klickade jag mig vidare hit.
Det finns alltså någonstans i Sverige en snubbe som desperat vill gifta sig. Han vill gifta sig så mycket att han har bokat en kyrka och ett datum utan att ha en fästmö först och sedan startat en hemsida och en blogg för att hitta henne. Jaja, whatever floats your boat, dude. Vill du gifta dig så jävla gärna, varför inte satsa allt?
Som en liten bonus har han sytt upp en klänning "i en modell där storleken är lätt att alterera". "Inbjudningskorten är designade, bara brudens namn som ska sättas dit" Alltså, ursäkta mig, men vad i hela helvete? Är det bara jag som får psykopatvibbar?
Han menar även att man inte tar äktenskap "på allvar" om man inte delar efternamn, att det är hans efternamn som ska delas är underförstått. Plus att "de gemensamma vännerna och projekten" är viktigare än ens egna. Ok, psykopatvibbarna har övergått i KD-vibbar, vilket inte gör någonting bättre.
Citerar en liten dikt från hans hemsida.
"Kärleken är inte bara svaret på varför du blir glad.
Kärleken är inte bara svaret på varför du känner dig varm.
Kärleken är inte bara svaret på dina glädjetårar.
Kärleken är inte svaret på någon av dessa frågor.
Kärlek är nämligen svaret på allt."
Åh, fy fan? Jag som trodde 42 var svaret på allt.
Nej, som alltid får sånt här världsfrånvänt romantiskt jävla dravel mig att inse att gräset är absolut grönast, friskast, snyggast och växer bäst precis just här, i min egna lägenhet som är perfekt storlek för en person, nämligen jag själv.
Så tack, du akademiker som söker fru, du "hoppfulle romantiker". Du fick mig att spy lite i munnen, men mest av allt, komma ihåg varför jag är som jag är och att jag är jävligt glad att jag är det.
Jag pissar absolut inte på någon som vill ha allt det där, som tror att kärleken (infoga fågelkvitter och rosa hjärtan här) är svaret på precis allt som är fel i ens liv, som är villig för att ge upp sitt självständiga jag för att "jobba på sitt förhållande". Det råkar bara vara så att jag vill inte ha det, faktiskt så vill jag lägga benen på ryggen och springa åt andra hållet bara jag hör talas om det.
Edit: Haha, det här var mycket roligare.
Efter att ha klickat mig runt på bloggportalen ett tag för att ta död på min tristess snubblade jag över det här. Sedan klickade jag mig vidare hit.
Det finns alltså någonstans i Sverige en snubbe som desperat vill gifta sig. Han vill gifta sig så mycket att han har bokat en kyrka och ett datum utan att ha en fästmö först och sedan startat en hemsida och en blogg för att hitta henne. Jaja, whatever floats your boat, dude. Vill du gifta dig så jävla gärna, varför inte satsa allt?
Som en liten bonus har han sytt upp en klänning "i en modell där storleken är lätt att alterera". "Inbjudningskorten är designade, bara brudens namn som ska sättas dit" Alltså, ursäkta mig, men vad i hela helvete? Är det bara jag som får psykopatvibbar?
Han menar även att man inte tar äktenskap "på allvar" om man inte delar efternamn, att det är hans efternamn som ska delas är underförstått. Plus att "de gemensamma vännerna och projekten" är viktigare än ens egna. Ok, psykopatvibbarna har övergått i KD-vibbar, vilket inte gör någonting bättre.
Citerar en liten dikt från hans hemsida.
"Kärleken är inte bara svaret på varför du blir glad.
Kärleken är inte bara svaret på varför du känner dig varm.
Kärleken är inte bara svaret på dina glädjetårar.
Kärleken är inte svaret på någon av dessa frågor.
Kärlek är nämligen svaret på allt."
Åh, fy fan? Jag som trodde 42 var svaret på allt.
Nej, som alltid får sånt här världsfrånvänt romantiskt jävla dravel mig att inse att gräset är absolut grönast, friskast, snyggast och växer bäst precis just här, i min egna lägenhet som är perfekt storlek för en person, nämligen jag själv.
Så tack, du akademiker som söker fru, du "hoppfulle romantiker". Du fick mig att spy lite i munnen, men mest av allt, komma ihåg varför jag är som jag är och att jag är jävligt glad att jag är det.
Jag pissar absolut inte på någon som vill ha allt det där, som tror att kärleken (infoga fågelkvitter och rosa hjärtan här) är svaret på precis allt som är fel i ens liv, som är villig för att ge upp sitt självständiga jag för att "jobba på sitt förhållande". Det råkar bara vara så att jag vill inte ha det, faktiskt så vill jag lägga benen på ryggen och springa åt andra hållet bara jag hör talas om det.
Edit: Haha, det här var mycket roligare.
Kärlek - knull = Ja, vad egentligen?
Anledningen till att det fullkomligt forsar inlägg ur mig idag är att jag ligger hemma och är döende i svininfluensan (förkyld). Det enda som forsar ur mig ännu mer frekvent än inläggen är snoret ur min näsa. Faktiskt så finns det en positiv sak med den i övrigt allmänvidriga förkylningen och det är att jag tillfälligt har begåvats med en whiskeyröst utan dess like, ibland pratar jag lite högt för mig själv bara för att jag låter så roligt. Det är som att prata med någon helt annan. I går hade jag ingen röst alls. Försökte prata i telefon men lyckades bara få ur mig några små hesa pip, så kommunicerade med omvärlden enbart via sms igår. Till större delen bestod nämnda sms av att jag försökte övertala diverse vänner att komma hit med isglass. Det gick inget vidare. Hur som helst så har jag inte så mycket bättre för mig än att ligga och tänka på saker att skriva här.
Det är i sådana här sjukliga och horisontella lägen jag faktiskt önskar att jag hade en bättre hälft. Han skulle definitivt ha kommit hit med isglass om han funnits.
Utsikterna att hitta en sådan ser inte jättegoda ut. Utsikterna att hitta en sämre hälft ser något bättre ut men vem fan vill ha en sån? Grejen är att jag dejtar inte. Jag har tröttnat på att komma till det där ögonblicket när jag inser att jag inte vill ligga med personen i fråga, att jag aldrig kommer att vilja det, spelar ingen roll hur mycket/lite jag gillar honom. När detta inträffar inser jag även att så snart personen får reda på det så kommer det hela ta slut. Ofrånkomligen. Oavsett hur mycket han gillar mig. Det har hänt en gång för mycket. Jag orkar fan inte längre.
Jag tror jag är rätt ensam om att kunna vara kär utan att vara kåt. Alltså, jag skulle nog kunna tänka mig att "ställa upp" om det vore så, men det är ju inte så att det inte märks att det är just det jag gör. Så bra skådespelerska är jag helt enkelt inte. Och då faller ju allt iallafall. Jag kan inte tänka mig att det är speciellt kul att ligga med någon om det märks att den personen egentligen inte vill. Om man inte är våldtäktsman.
Detta lämnar mig med två alternativ:
1. Bli ihop med en våldtäktsman.
2. Pallra mig iväg till ICA och köpa min egen isglass.
Det är i sådana här sjukliga och horisontella lägen jag faktiskt önskar att jag hade en bättre hälft. Han skulle definitivt ha kommit hit med isglass om han funnits.
Utsikterna att hitta en sådan ser inte jättegoda ut. Utsikterna att hitta en sämre hälft ser något bättre ut men vem fan vill ha en sån? Grejen är att jag dejtar inte. Jag har tröttnat på att komma till det där ögonblicket när jag inser att jag inte vill ligga med personen i fråga, att jag aldrig kommer att vilja det, spelar ingen roll hur mycket/lite jag gillar honom. När detta inträffar inser jag även att så snart personen får reda på det så kommer det hela ta slut. Ofrånkomligen. Oavsett hur mycket han gillar mig. Det har hänt en gång för mycket. Jag orkar fan inte längre.
Jag tror jag är rätt ensam om att kunna vara kär utan att vara kåt. Alltså, jag skulle nog kunna tänka mig att "ställa upp" om det vore så, men det är ju inte så att det inte märks att det är just det jag gör. Så bra skådespelerska är jag helt enkelt inte. Och då faller ju allt iallafall. Jag kan inte tänka mig att det är speciellt kul att ligga med någon om det märks att den personen egentligen inte vill. Om man inte är våldtäktsman.
Detta lämnar mig med två alternativ:
1. Bli ihop med en våldtäktsman.
2. Pallra mig iväg till ICA och köpa min egen isglass.
Som om det inte räckte.
Dessutom. Dessutom föll de jävla irländarna för trycket och röstade ja.
Definitivt inte min helg.
Definitivt inte min helg.
Kamasutra för kvinnor
Jag hade det stora nöjet att fylla år nyss, och det är verkligen ett nöje, jag älskar födelsedagar. Nej, jag måste nog rätta mig själv här, det är mer rättvist att säga att jag älskar min egen födelsedag. Ingen jävla åldersnoja här inte. Det medföljer nämligen stora mängder uppmärksamhet, bra tillfällen att ha på sig fina klänningar och för det mesta massor av komplimanger och jag är inte den som tackar nej till något av ovanstående. Fördelen med att ha flera olika bekantskapskretsar och dessutom bo på halvtid i flera städer är att man kan fira sin födelsedag massor av gånger. I år firade jag 4 gånger, den som vill dra paralleller till narcissism eller katten Findus, gör't, ni har nog rätt.
På det stora hela har jag haft väldigt trevligt, undantaget två (i mitt tycke oförtjänta) bakfyllor och en present.
Vad det handlar om har säkert smarta läsare redan gissat sig till. Jag fick ett jättefint paket, det var inslaget i guldpapper på ett så pass vackert sätt att jag helst inte ville öppna det. Såhär i efterhand kanske jag inte borde ha gjort det. Jag kan ju erkänna att mina förväntningar var skyhöga, jag förstod ju på en gång att det var en bok, dessutom var den i ett format som skvallrade om att det var en coffe-table bok. Jag förväntade mig alltså att det skulle vara kanske en bok med foton på Bob Dylan, poppig konst, eller kanske superhjältar. Kanske hade de tänkt till riktigt bra och gett mig en bok med illustrerade citat från riktigt bra filmer. Jag darrade nästan lite när jag försiktigt vek upp det glänsande pappret.
Kamasutra för kvinnor. Paketet innehöll kamasutra för kvinnor. En bok fylld till bristningsgränsen med mjukporriga bilder och rubriker som "Kons parning" "Upphetsande saker" "Maskeradkläder" och "Konsten att attrahera". Det gick inte att komma ifrån känslan av att ha öppnat Pandoras ask.
-"Fnitter. Du kan ju använda den som raggningsknep ikväll. Typ, jag fick en kamasutrabok i födelsedagspresent, vill du följa med hem och testa den?"
Mina vänner känner mig verkligen inte överhuvudtaget. Återigen känner jag för att göra slut med verkligheten.
På det stora hela har jag haft väldigt trevligt, undantaget två (i mitt tycke oförtjänta) bakfyllor och en present.
Vad det handlar om har säkert smarta läsare redan gissat sig till. Jag fick ett jättefint paket, det var inslaget i guldpapper på ett så pass vackert sätt att jag helst inte ville öppna det. Såhär i efterhand kanske jag inte borde ha gjort det. Jag kan ju erkänna att mina förväntningar var skyhöga, jag förstod ju på en gång att det var en bok, dessutom var den i ett format som skvallrade om att det var en coffe-table bok. Jag förväntade mig alltså att det skulle vara kanske en bok med foton på Bob Dylan, poppig konst, eller kanske superhjältar. Kanske hade de tänkt till riktigt bra och gett mig en bok med illustrerade citat från riktigt bra filmer. Jag darrade nästan lite när jag försiktigt vek upp det glänsande pappret.
Kamasutra för kvinnor. Paketet innehöll kamasutra för kvinnor. En bok fylld till bristningsgränsen med mjukporriga bilder och rubriker som "Kons parning" "Upphetsande saker" "Maskeradkläder" och "Konsten att attrahera". Det gick inte att komma ifrån känslan av att ha öppnat Pandoras ask.
-"Fnitter. Du kan ju använda den som raggningsknep ikväll. Typ, jag fick en kamasutrabok i födelsedagspresent, vill du följa med hem och testa den?"
Mina vänner känner mig verkligen inte överhuvudtaget. Återigen känner jag för att göra slut med verkligheten.
fredag 2 oktober 2009
En kärleksförklaring.
Jag älskar Never mind the Buzzcocks. Alltså Älskar. För er som inte har koll, kolla här.
Främsta anledningen till min ovillkorliga kärlek är Simon Amstell. Mitt mål här i livet är att gifta mig med honom, jag vet att det kommer att funka. Här är anledningarna:
1. Han är Gay. (Ni får räkna ut själva vilka fördelar det innebär för min del)
2. Han är sjukt rolig.
3. Han skämtar om sånt här i brittisk tv.
Vårt äktenskap skulle alltså gå ut på att han kommer hem till mig ibland, myser lite och soffan och får mig att skratta sjukt mycket. Jag skulle dessutom inte längre drabbas av allehanda fördomar eftersom jag då är gift.
Främsta anledningen till min ovillkorliga kärlek är Simon Amstell. Mitt mål här i livet är att gifta mig med honom, jag vet att det kommer att funka. Här är anledningarna:
1. Han är Gay. (Ni får räkna ut själva vilka fördelar det innebär för min del)
2. Han är sjukt rolig.
3. Han skämtar om sånt här i brittisk tv.
Vårt äktenskap skulle alltså gå ut på att han kommer hem till mig ibland, myser lite och soffan och får mig att skratta sjukt mycket. Jag skulle dessutom inte längre drabbas av allehanda fördomar eftersom jag då är gift.
söndag 27 september 2009
Bitterfitta
De senaste åren har mitt bekräftelsebehov minskat ganska radikalt. Från att ha varit tjejen som ställde frågan "Ser jag tjock ut i det här?" enbart för att få folk att aggresivt förneka att jag överhuvudtaget var tjock, har jag gått till att gilla mig själv rätt skarpt och därmed mer eller mindre slutat bry mig om vad ni andra tycker. Nu snackar vi rent utseendemässigt, jag har aldrig varit speciellt osäker på mig själv när det kommer till hjärna. (Huruvida det självförtroendet är berättigat eller inte låter jag vara osagt)
Men, det var först när jag slutade ligga som jag började tycka att jag själv faktiskt är rätt het. Jag vet inte om det beror på att pressen på att vara attraktiv inför andra lättade och därigenom gjorde det lättare för mig att slappna av och gilla läget eller om det berodde på något helt annat. Kanske var det helt oberoende av varandra. Det är en rätt smal knivsegg att balansera på det här, å ena sidan vill jag inte låta som Göran Hägglund, å andra sidan tycker jag ju såhär. Jag är rent ut sagt skittrött på att i princip allt handlar om sex på ett eller annat plan. Jag är trött på att bli förknippad med en hel jävla drös tråkiga, konservativa och eventuellt religiösa etiketter bara för att jag har slutat knulla runt. Det har inte ett piss med det att göra. Jag är inget av det där. Jag vill inte ens ha med det att göra.
Jag skiter fullständigt i om folk ligger runt för kung och fosterland så länge de faktiskt vill det själva. Däremot vill jag inte bli dömd för att jag inte gör det. Jag mår bättre av att inte göra det, så låt mig vara. För i helvete.
Jag erkänner villigt att jag kan vara både bitter och cynisk, men det har noll och ingenting med mitt sexlivs varande eller icke varande att göra. Det har att göra med att jag tycker att vi lever i ett samhälle med allmänt felknullade (pun intended, så jävla intended) värderingar där medier som aftonbladet och tv3 styr alldeles för mycket av det som befolkningen tycker. Där jag kan höra kommentarer obetänksamt släppas ut ur folks munnar likt bajs ur ett hundarsel som hämtats direkt från Ny Demokratis valprogram -91 och de vet inte ens om det själva. Det är därför jag är bitter.
Jag behöver inte ett skjut. Jag har inte mens. Jag dampar ur lite nu för att jag inte gjorde det under ett samtal i mycket berusat tillstånd i helgen. Jag ångrar lite att jag inte gjorde det då, men det kändes vettigare att svepa min drink, gå hem och sova och lämna min samtalspartner åt sitt öde. Hoppas han ramlade och bröt benet på vägen hem.
Men, det var först när jag slutade ligga som jag började tycka att jag själv faktiskt är rätt het. Jag vet inte om det beror på att pressen på att vara attraktiv inför andra lättade och därigenom gjorde det lättare för mig att slappna av och gilla läget eller om det berodde på något helt annat. Kanske var det helt oberoende av varandra. Det är en rätt smal knivsegg att balansera på det här, å ena sidan vill jag inte låta som Göran Hägglund, å andra sidan tycker jag ju såhär. Jag är rent ut sagt skittrött på att i princip allt handlar om sex på ett eller annat plan. Jag är trött på att bli förknippad med en hel jävla drös tråkiga, konservativa och eventuellt religiösa etiketter bara för att jag har slutat knulla runt. Det har inte ett piss med det att göra. Jag är inget av det där. Jag vill inte ens ha med det att göra.
Jag skiter fullständigt i om folk ligger runt för kung och fosterland så länge de faktiskt vill det själva. Däremot vill jag inte bli dömd för att jag inte gör det. Jag mår bättre av att inte göra det, så låt mig vara. För i helvete.
Jag erkänner villigt att jag kan vara både bitter och cynisk, men det har noll och ingenting med mitt sexlivs varande eller icke varande att göra. Det har att göra med att jag tycker att vi lever i ett samhälle med allmänt felknullade (pun intended, så jävla intended) värderingar där medier som aftonbladet och tv3 styr alldeles för mycket av det som befolkningen tycker. Där jag kan höra kommentarer obetänksamt släppas ut ur folks munnar likt bajs ur ett hundarsel som hämtats direkt från Ny Demokratis valprogram -91 och de vet inte ens om det själva. Det är därför jag är bitter.
Jag behöver inte ett skjut. Jag har inte mens. Jag dampar ur lite nu för att jag inte gjorde det under ett samtal i mycket berusat tillstånd i helgen. Jag ångrar lite att jag inte gjorde det då, men det kändes vettigare att svepa min drink, gå hem och sova och lämna min samtalspartner åt sitt öde. Hoppas han ramlade och bröt benet på vägen hem.
fredag 25 september 2009
Jag älskar att hata Denise
Allt, precis allt som är fel med det här landet kan sammanfattas med en författare* och hennes verk**. Skräplitteraturens drottning Denise Rudberg.
Jag har läst två av hennes böcker. Japp, du läste rätt, inte en, utan två. Mitt enda försvar är att jag faktiskt inte köpt någon av dem. Jag har till och med läst om båda. Varför? Jo, för att de gör mig så jävla arg. Ibland bläddrar jag lite i dem för att påminna mig själv om vem jag är och vem jag definitivt, absolut inte är. För att elda på mitt hat lite, för att vakna till.
För maken till stereotypt jävla bajs går fan inte att hitta någon annanstans. Här, i Denises värld finns kärnan till i princip allt jag föraktar.
Bara det faktum att skiten faktiskt ges ut gör mig förbannad. Att hon säljer mer än 100000 ex av varje bok är än värre, 100000 konsumkassörskor/trebarnsmorsor från Malung som drömmer om lyxliv i Stockholm fördummar sig själva lite till med varje nytt Denise-alster. Nej, förlåt, det där var helt galet generaliserande, elitistiskt och elakt.
Jag har för mig att Denise någon gång har sagt att det är tjänstefel av författare att bara skriva "ett par jeans" utan att nämna vilket märke det är, eftersom det säger så mycket om vem man är. (insert valfri mängd aggressiva, grova svordomar här) Jaha, men då är det väl därför hennes böcker enbart består av en enda lång uppradning av varumärken uppblandat med lite oerhört kackig dialog***.
Ja, tydligen är det viktigare att namedroppa jeansmärken än att faktiskt berätta om något som spelar roll, eller att skapa flerdimensionella karaktärer. Fan, finns det egentligen någonting (förutom aftonbladets Wendela) som stöper könsroller i marmor och sätter dem på pidestal mer effektivt och frekvent än s.k. "chiclit" ?
Jag hade en jävligt fint formulerad slutkläm i huvudet tidigare men jag var dum nog att svara i telefonhelvetet och således försvann den.
*Ja, det beror väl kanske på hur man definierar författare
**Jag personligen tycker det var högre kvalitet på novellerna i Mitt Livs Novell som jag läste på mellanstadiet.
***Äääh, jag orkar inte ens.
Jag har läst två av hennes böcker. Japp, du läste rätt, inte en, utan två. Mitt enda försvar är att jag faktiskt inte köpt någon av dem. Jag har till och med läst om båda. Varför? Jo, för att de gör mig så jävla arg. Ibland bläddrar jag lite i dem för att påminna mig själv om vem jag är och vem jag definitivt, absolut inte är. För att elda på mitt hat lite, för att vakna till.
För maken till stereotypt jävla bajs går fan inte att hitta någon annanstans. Här, i Denises värld finns kärnan till i princip allt jag föraktar.
Bara det faktum att skiten faktiskt ges ut gör mig förbannad. Att hon säljer mer än 100000 ex av varje bok är än värre, 100000 konsumkassörskor/trebarnsmorsor från Malung som drömmer om lyxliv i Stockholm fördummar sig själva lite till med varje nytt Denise-alster. Nej, förlåt, det där var helt galet generaliserande, elitistiskt och elakt.
Jag har för mig att Denise någon gång har sagt att det är tjänstefel av författare att bara skriva "ett par jeans" utan att nämna vilket märke det är, eftersom det säger så mycket om vem man är. (insert valfri mängd aggressiva, grova svordomar här) Jaha, men då är det väl därför hennes böcker enbart består av en enda lång uppradning av varumärken uppblandat med lite oerhört kackig dialog***.
Ja, tydligen är det viktigare att namedroppa jeansmärken än att faktiskt berätta om något som spelar roll, eller att skapa flerdimensionella karaktärer. Fan, finns det egentligen någonting (förutom aftonbladets Wendela) som stöper könsroller i marmor och sätter dem på pidestal mer effektivt och frekvent än s.k. "chiclit" ?
Jag hade en jävligt fint formulerad slutkläm i huvudet tidigare men jag var dum nog att svara i telefonhelvetet och således försvann den.
*Ja, det beror väl kanske på hur man definierar författare
**Jag personligen tycker det var högre kvalitet på novellerna i Mitt Livs Novell som jag läste på mellanstadiet.
***Äääh, jag orkar inte ens.
torsdag 24 september 2009
Darwin, jag och en syllogism
Översats: Jorden håller på att bli fett jävla överbefolkad
Premiss 1: För den egna artens överlevnad måste jorden sluta vara överbefolkad
Premiss 2: Den egna arten förbättras med hjälp av mutationer
Slusats: Vissa blir muterade till att inte vilja göra barn, för artens överlevnad
Personlig slutsats: Jag är okåt för människosläktets bästa. Jag är en muterad proffs-verision av nutidsmänniskan. Jag är en maddafakkin X-men soldat med syfte att rädda mänskligheten YEAH!!!
(Personlig slutsats 2: Jag måste skaffa mig ett liv snart, det här håller inte.)
Premiss 1: För den egna artens överlevnad måste jorden sluta vara överbefolkad
Premiss 2: Den egna arten förbättras med hjälp av mutationer
Slusats: Vissa blir muterade till att inte vilja göra barn, för artens överlevnad
Personlig slutsats: Jag är okåt för människosläktets bästa. Jag är en muterad proffs-verision av nutidsmänniskan. Jag är en maddafakkin X-men soldat med syfte att rädda mänskligheten YEAH!!!
(Personlig slutsats 2: Jag måste skaffa mig ett liv snart, det här håller inte.)
onsdag 23 september 2009
Dagens asgarv
Ok, det här blir en total jävla parentes från vad den här bloggen egentligen ska handla om men det här är så roligt att jag inte kan hålla mig. Idag har hela Sverige förvandlats till en Jönssonligan-kupp och jag kan inte annat än älska det. Jag pratar såklart om Rånet (japp, med stort R) i Västberga.
Roligast av allt är DNs minut för minut-rapport som faktiskt fick mig att börja gråta för att jag skrattade så mycket.
05.55 Hissas pengar upp från värdedepån till helikoptern. (Alltså, det här är så jävla, ja, Jönssonligan) Polisen fick larm redan 05.19
06.43 Polisen tror att rånarna slagit sig in genom taket med släggor. Genom taket. Med släggor.
07.29 Två jävla timmar senare. Polisen konstaterar att inga rånare finns kvar i värdedepån. Fniss.
08.33 Helikoptern hittas. Den har landat.
09.43 Vi får veta att "GOB-grupperna, grov organiserad brottslighet, är polisens stora satsning mot den grova organiserade brottsligheten"
10.10 Mer än en och en halv timme efter att helikoptern hittats övergiven kommer kraftigt beväpnad polis till platsen.
10.15 Krishanterare finns tillgänglig för personalen på värdedepån. Heheheh
11.19 Polisen talar om för pressen att de inte kom upp på taket när rånarna flydde.
11.46 Leif GW Persson uppskattar hur mycket rånarna kom undan med. BWAHAHHAHHAHAHAH Jag kan fan inte läsa längre än såhär, tårarna rinner så mycket att jag inte ser vad det står.
Jag vet inte om det är för att DN skriver dessa kommentarer med ett allvar större än döden eller om det är vad som faktiskt står i kommentarerna som får mig att bryta ihop så totalt, men faktum kvarstår, det här är så sjukt jävla roligt att jag nästan inte klarar av det.
Jag låter Arne Anka stå för min slutsats idag
Om att anpassa sig
Samtal från idag:
-Men känner inte du pressen?
-Va?
-Jo, men du är ju singel och så, alltså är du inte sugen på barn och sånt snart, du måste ju börja känna dig stressad med att hitta någon nu?
-Eh, näe, kan jag inte påstå. Jag vill inte ens ha barn.
(lite frånvarade) -Det där ändrar sig nog när du träffar någon ska du se. (klappar mig sympatiskt på armen)
RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA
Var finns kulsprutorna när man behöver dem? Eller eventuellt nålarna med heroin.
-Men känner inte du pressen?
-Va?
-Jo, men du är ju singel och så, alltså är du inte sugen på barn och sånt snart, du måste ju börja känna dig stressad med att hitta någon nu?
-Eh, näe, kan jag inte påstå. Jag vill inte ens ha barn.
(lite frånvarade) -Det där ändrar sig nog när du träffar någon ska du se. (klappar mig sympatiskt på armen)
RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA
Var finns kulsprutorna när man behöver dem? Eller eventuellt nålarna med heroin.
måndag 21 september 2009
Idag, Imorgon, Igår
Länge låg jag med folk bara för sakens skull. Inte för att jag egentligen ville, eller för att jag var speciellt kåt, eller för att jag var våldsamt attraherad av personen jag för tillfället låg under. Inte för något av de rätta skälen. Inte ens för att få bekräftelse.
Jag gjorde det för att jag trodde att det var vad som förväntades av mig.
Jag kan inte räkna mina one night stands genom åren på en hand, inte på två heller, eller tre, eller ens fyra. Det är inte direkt så att jag ångrar dem, utom kanske ett eller två, men jag skulle lika gärna kunna ha dem ogjorda, de har inte gett mig någonting. Utom att jag kanske är ännu lite mer avigt inställt till sex än vad jag skulle ha varit annars.
Ett tag knullade jag med en äldre gift man (klyscha, någon?) regelbundet bara för att försöka lära mig själv att tycka om sex. Det kändes som att jag missade något viktigt. Jag tänkte att om jag bara ligger med en och samma person tillräckligt länge så kanske det blir sådär underbart som alla säger att det är tillslut. Det blev det inte.
Länge tvingade jag mig själv att ställa upp på sex för att jag antog att mannen jag älskade skulle överge mig annars. Det tog slut iallafall, till stor del just därför. Såhär i efterhand är jag verkligen inte förvånad att han drog.
Jag var helt enkelt ett klassisk fall av "Men alla andra...därför måste väl jag..." och jag har egentligen ingen annan än mig själv att skylla för att jag inte lyssnade på min kropp. Snart firar jag min två-årsdag som nucka. Snart två år sedan jag slutligen bestämde mig för att bara sluta. Hade jag bott i Miami hade det nog varit dags att gå till den där jävla tatueringssalongen och tatuerat in någon grej efter att ha hållt ett tårdrypande långt jävla brandtal om hur jag återvunnit min förlorade oskuld och hur tatueringen ska symbolisera skiten. Nu tar jag nog en cigg och kanske lite konjak och funderar på varför jag inte kom på det här tidigare.
Jag känner mig befriad på något sätt, det är rätt så javla skönt, nej, fel, rätt så jävla fantastiskt, att faktiskt bara gå efter vad jag själv vill och inte efter vad jag tror att andra har för förväntningar på mig. Nu återstår bara problemet att hitta någon som är villig att älska mig utan att älska med mig.
Jag gissar på att jag kommer att vara singel ett tag till.
Jag gjorde det för att jag trodde att det var vad som förväntades av mig.
Jag kan inte räkna mina one night stands genom åren på en hand, inte på två heller, eller tre, eller ens fyra. Det är inte direkt så att jag ångrar dem, utom kanske ett eller två, men jag skulle lika gärna kunna ha dem ogjorda, de har inte gett mig någonting. Utom att jag kanske är ännu lite mer avigt inställt till sex än vad jag skulle ha varit annars.
Ett tag knullade jag med en äldre gift man (klyscha, någon?) regelbundet bara för att försöka lära mig själv att tycka om sex. Det kändes som att jag missade något viktigt. Jag tänkte att om jag bara ligger med en och samma person tillräckligt länge så kanske det blir sådär underbart som alla säger att det är tillslut. Det blev det inte.
Länge tvingade jag mig själv att ställa upp på sex för att jag antog att mannen jag älskade skulle överge mig annars. Det tog slut iallafall, till stor del just därför. Såhär i efterhand är jag verkligen inte förvånad att han drog.
Jag var helt enkelt ett klassisk fall av "Men alla andra...därför måste väl jag..." och jag har egentligen ingen annan än mig själv att skylla för att jag inte lyssnade på min kropp. Snart firar jag min två-årsdag som nucka. Snart två år sedan jag slutligen bestämde mig för att bara sluta. Hade jag bott i Miami hade det nog varit dags att gå till den där jävla tatueringssalongen och tatuerat in någon grej efter att ha hållt ett tårdrypande långt jävla brandtal om hur jag återvunnit min förlorade oskuld och hur tatueringen ska symbolisera skiten. Nu tar jag nog en cigg och kanske lite konjak och funderar på varför jag inte kom på det här tidigare.
Jag känner mig befriad på något sätt, det är rätt så javla skönt, nej, fel, rätt så jävla fantastiskt, att faktiskt bara gå efter vad jag själv vill och inte efter vad jag tror att andra har för förväntningar på mig. Nu återstår bara problemet att hitta någon som är villig att älska mig utan att älska med mig.
Jag gissar på att jag kommer att vara singel ett tag till.
söndag 20 september 2009
Bakfylla, dag 2.
Jag har upplevt något som bara kan beskrivas som att moderskeppet av alla bakfyllor beamade upp mig i går morse, utförde obehagliga experiment på mig hela dagen igår och sedan äntligen släppte ner mig igår natt. Idag har jag, ganska naturligt, kännt mig omskakad, ynklig, svagt illamående och måttligt ångestfylld. Efter dessa två dagar i dvala och med mycket tid till eftertanke har jag kommit fram till en hel del saker om mig själv och mitt liv, men eftersom det inte har så mycket med den här bloggen att göra tänker jag inte tråka ut eventuella läsare med det.
Däremot har jag tänkt en del på det här med bakiskåthet, också ganska naturligt. Det här är ett fenomen som jag för mitt liv inte kan förstå. Om någon skulle vilja förklara det för mig skulle jag bli mycket tacksam.
Jag är ju sällan (underdrift) sugen på speciellt mycket liggande överhuvudtaget, men det finns få tillfällen då jag är så fruktansvärt osugen på närmare inspektion av intima kroppsdelar som när jag ligger halvt utslagen och försöker att inte kräkas. Då vill jag ägna mig åt soffstudier och inget annat.
Slutsats: Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal.
Däremot har jag tänkt en del på det här med bakiskåthet, också ganska naturligt. Det här är ett fenomen som jag för mitt liv inte kan förstå. Om någon skulle vilja förklara det för mig skulle jag bli mycket tacksam.
Jag är ju sällan (underdrift) sugen på speciellt mycket liggande överhuvudtaget, men det finns få tillfällen då jag är så fruktansvärt osugen på närmare inspektion av intima kroppsdelar som när jag ligger halvt utslagen och försöker att inte kräkas. Då vill jag ägna mig åt soffstudier och inget annat.
Slutsats: Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal.
fredag 18 september 2009
Att må som om man har svalt en flaska diskmedel
Idag är en sådan där dag. En dag när jag bara är fruktansvärt deprimerad och blir äcklad av allt. Jag känner mig förrådd av samtiden.
Jag vill bara spy på hela världen. Jag vill inte leva i ett samhälle som ger Anna Anka så här mycket plats i media. Som bryr sig så mycket om vad såna som hon har att säga. Jag inser ju att jag genom att skriva det här skjuter mig själv i foten, eller kanske snarare blåser bort halva underbenet med en fet jävla bazooka, eftersom jag själv har skrivit ett inlägg (nu två) om denna härliga dam och därmed bidragit till hysterin men vadfan.
Av de 20 mest diskuterade nyheterna på bloggportalen handlar mer än en fjärdedel om henne. Bland annat den här. Finns det verkligen inget viktigare att skriva och bry sig om?
Jag lägger mig väl i fosterställning och fortsätter drömma om mitt könlösa utopia. Eller så kör jag en Falling Down.
RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA
Jag vill bara spy på hela världen. Jag vill inte leva i ett samhälle som ger Anna Anka så här mycket plats i media. Som bryr sig så mycket om vad såna som hon har att säga. Jag inser ju att jag genom att skriva det här skjuter mig själv i foten, eller kanske snarare blåser bort halva underbenet med en fet jävla bazooka, eftersom jag själv har skrivit ett inlägg (nu två) om denna härliga dam och därmed bidragit till hysterin men vadfan.
Av de 20 mest diskuterade nyheterna på bloggportalen handlar mer än en fjärdedel om henne. Bland annat den här. Finns det verkligen inget viktigare att skriva och bry sig om?
Jag lägger mig väl i fosterställning och fortsätter drömma om mitt könlösa utopia. Eller så kör jag en Falling Down.
RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA
onsdag 16 september 2009
Samliv à la Hollywood
Jag orkar faktiskt nästan inte bli upprörd.
Det blir helt enkelt lite för lätt, det ligger ingen utmaning i att pissa på Anna Anka och hennes felknullade (bokstavligt, uppenbarligen) idéer om frihet.
"Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid vara snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."
Jag nöjer mig med att konstatera att hemmafru inte är jobbet för mig samt upplysa eventuella läsare om att jag kräktes lite i munnen efter att ha läst denna artikel.
Det blir helt enkelt lite för lätt, det ligger ingen utmaning i att pissa på Anna Anka och hennes felknullade (bokstavligt, uppenbarligen) idéer om frihet.
"Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid vara snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."
Jag nöjer mig med att konstatera att hemmafru inte är jobbet för mig samt upplysa eventuella läsare om att jag kräktes lite i munnen efter att ha läst denna artikel.
torsdag 10 september 2009
Hur bra är du i sängen?
Alltså, det här är ju faktiskt en sjukt viktig grej. Stora delar av ens personlighet och attraktionskraft står och faller med det.
Tänk om man inte är bra i sängen? Jo, svaret på det stavas K-A-T-A-S-T-R-O-F.
En snabbgoogling på "hur bra är du i sängen" (43,300 träffar) och en tsunamivåg av sätt att testa det på senare funderar jag lite på att göra ett sånt där test kanske. Återkommer senare om det.
Uppdatering: Nej, jag orkar verkligen inte. Efter att ha klickat mig igenom lite testsidor är jag så pass deprimerad att jag bara vill lägga mig i fosterställning och vagga fram och tillbaka lite planlöst. Är det så här det är vill jag inte vara med alls. Mina svarsalternativ finns inte med.
Tänk om man inte är bra i sängen? Jo, svaret på det stavas K-A-T-A-S-T-R-O-F.
En snabbgoogling på "hur bra är du i sängen" (43,300 träffar) och en tsunamivåg av sätt att testa det på senare funderar jag lite på att göra ett sånt där test kanske. Återkommer senare om det.
Uppdatering: Nej, jag orkar verkligen inte. Efter att ha klickat mig igenom lite testsidor är jag så pass deprimerad att jag bara vill lägga mig i fosterställning och vagga fram och tillbaka lite planlöst. Är det så här det är vill jag inte vara med alls. Mina svarsalternativ finns inte med.
Om jag hade varit gift...
Japp, då hade det varit helt Ok för mig att inte vilja ligga. Iallafall om jag inte ville ligga med min man som jag svurit älska för tid och evighet vare sig han får aids, kolera eller alzheimers. Det är väl nästan allmänt accepterat nu att som gift kvinna ha ett litet förhållande vid sidan om, speciellt om föremålet för otrogenheten är ung, muskulös och sådär kåt som bara unga män är. Snoppen står 24/7, liksom en trogen liten scout är den alltid redo att tränga in i valfri äldre kvinnas sköte. (Eh, nu blev det kanske en lite obehaglig liknelse där, men jag låter den vara kvar trots det)Det är ju trendigt, för fan! The Sex and the City side of life, OOoooOOoo! Det är väl lite som kvinnornas revanch det där, deras gubbar har ju legat med sina unga sekreterare med sillisar och urblåst hjärna i alla år, nu är det deras tur att ha lite kul.
Han den där som man skaffade ett par ungar och en trevlig villa med är det inga problem att inte känna sig det minsta attraherad av längre, det går bra att ha lite hastigt framkallad huvudvärk på fredagskvällarna istället. Allt det här är naturligtvis en klyscha större än valfri landfill utanför Manchester och fylld med minst lika mycket skräp, men likväl så har jag jävligt svårt att hitta någon i min bekantskapskrets som inte gillar att skämta om att de inte vill ligga med sin snubbe så snart de har några år tillsammans bakom sig. Är det skämmingt att vara attraherad av den man lever tillsammans med eller? Har de egentligen hett passionerat sex lite i smyg sådär medan de utåt påstår att de inte skulle ta i sin snubbe med tång? Eller är det verkligen så att när man passerat en viss tidsgräns i förhållandet, eventuellt gift sig, så är det plötsligt a-ok att inte vilja ligga mer?
Fan, man kanske skulle gänga sig iallafall då.
Han den där som man skaffade ett par ungar och en trevlig villa med är det inga problem att inte känna sig det minsta attraherad av längre, det går bra att ha lite hastigt framkallad huvudvärk på fredagskvällarna istället. Allt det här är naturligtvis en klyscha större än valfri landfill utanför Manchester och fylld med minst lika mycket skräp, men likväl så har jag jävligt svårt att hitta någon i min bekantskapskrets som inte gillar att skämta om att de inte vill ligga med sin snubbe så snart de har några år tillsammans bakom sig. Är det skämmingt att vara attraherad av den man lever tillsammans med eller? Har de egentligen hett passionerat sex lite i smyg sådär medan de utåt påstår att de inte skulle ta i sin snubbe med tång? Eller är det verkligen så att när man passerat en viss tidsgräns i förhållandet, eventuellt gift sig, så är det plötsligt a-ok att inte vilja ligga mer?
Fan, man kanske skulle gänga sig iallafall då.
söndag 23 augusti 2009
Öööh, visa brösten!
Spenderade gårkvällen ute på lokal med vin, dans och glada vänners sällskap.
Allt var frid och fröjd tills en kille försöker få mig att bli hans fem-i-tre-ragg. Jag avböjde vänligt men bestämt eftersom jag inte sysslar med sådant. Hans sluddriga och mindre älskvärda kommentar på mitt nej blev att jag är en hora och att jag kan dra åt helvete. Älska fyllelogik. Jag är en hora för att jag inte vill ligga med honom, underbart.
Det här är inte första gången något liknande händer kan jag ju säga. Ska jag behöva införskaffa en påhittad pojkvän för att unvika jobbiga situationer? Så fan heller, jag tycker det räcker med att jag, oavsett om jag är singel och hänger vid baren på random sunkigt hak vid stängningsdags, faktiskt inte vill ha något ragg.
Jag klarar mig förvånansvärt fint utan kroppsvätskeutbyte med någon full idiot, jag klarar mig utmärkt utan vinballar och tedrickning, men tackar som frågar!
Allt var frid och fröjd tills en kille försöker få mig att bli hans fem-i-tre-ragg. Jag avböjde vänligt men bestämt eftersom jag inte sysslar med sådant. Hans sluddriga och mindre älskvärda kommentar på mitt nej blev att jag är en hora och att jag kan dra åt helvete. Älska fyllelogik. Jag är en hora för att jag inte vill ligga med honom, underbart.
Det här är inte första gången något liknande händer kan jag ju säga. Ska jag behöva införskaffa en påhittad pojkvän för att unvika jobbiga situationer? Så fan heller, jag tycker det räcker med att jag, oavsett om jag är singel och hänger vid baren på random sunkigt hak vid stängningsdags, faktiskt inte vill ha något ragg.
Jag klarar mig förvånansvärt fint utan kroppsvätskeutbyte med någon full idiot, jag klarar mig utmärkt utan vinballar och tedrickning, men tackar som frågar!
torsdag 20 augusti 2009
Sexigt?
Att vara sexig, vad innebär det egentligen?
Det ligger väl i betraktarens öga som allt annat, men vad är den allmänna uppfattningen? Skulle jag försöka mig på att beskriva det hela skulle det nog bli något om att sexigt är något som har en stark sexuell dragningskraft. Någonting som man åtrår kroppsligt. Personer är sexiga.
Alltså förstår jag mig inte riktigt på det här med att materiella ting benämns som sexiga. Kläder, visst, fast inte förrän de väl sitter på en person och stramar åt porrigt eller vad de nu gör. Kanske smink också, och annat man använder för att smycka sig själv, göra sig själv mer åtråvärd. Åtråvärd ja, det är väl det som det handlar om att vara, man är fan inte värd mycket om man inte är åtråvärd på ett eller annat sätt. Sexig verkar vara en av de allra finaste komplimangerna man kan få, det ligger ju löjligt mycket högre upp på listan över mest eftertraktade komplimanger än tillexempel intellektuell, eller smart iallafall. Ett litet bispår nu, men fan vad fint det vore att bli åtrådd, eller platoniskt älskad för den delen, enbart för hur man faktiskt är som människa. Jag lovar att Platon raggade upp sina unga grekiska protegéer med repliker som -jag vill penetrera din hjärna med mina ord, låt oss bli visa av varandras intellekt och nå ett helt nytt spiritualistiskt plan tillsammans! Fast inte fan är jag bättre själv, jag är också utseendefixerad, jag gillar att omge mig med snygga människor likväl som vackra saker. Men nu tappar jag tråden.
Det jag blir konfunderad över är när man börjar prata om bilar och dylikt som sexiga, då tycker jag allt känns lite snett. Visst, jag har hört talas om folk som har sex med bilar, till och med med cyklar, hur nu det går till, jag vill nog inte tänka på det närmare, men det lär ju inte höra till vanligheterna. Sexigt har liksom blivit ett uttryck för snyggt och åtråvärt i allmänhet verkar det som, vad som helst kan vara sexigt, från skor till kök till lyftkranar till Fan och hans moster.
Allt verkar alltså kunna bli stämplat som sexigt, trots att det inte har något nämnvärt med sex att göra. Eller handlar verkligen allt om sex och därför kan allt vara sexigt? Att vara eller inte vara? Jag ställer mig frågande vid sidan om och tittar på.
Det ligger väl i betraktarens öga som allt annat, men vad är den allmänna uppfattningen? Skulle jag försöka mig på att beskriva det hela skulle det nog bli något om att sexigt är något som har en stark sexuell dragningskraft. Någonting som man åtrår kroppsligt. Personer är sexiga.
Alltså förstår jag mig inte riktigt på det här med att materiella ting benämns som sexiga. Kläder, visst, fast inte förrän de väl sitter på en person och stramar åt porrigt eller vad de nu gör. Kanske smink också, och annat man använder för att smycka sig själv, göra sig själv mer åtråvärd. Åtråvärd ja, det är väl det som det handlar om att vara, man är fan inte värd mycket om man inte är åtråvärd på ett eller annat sätt. Sexig verkar vara en av de allra finaste komplimangerna man kan få, det ligger ju löjligt mycket högre upp på listan över mest eftertraktade komplimanger än tillexempel intellektuell, eller smart iallafall. Ett litet bispår nu, men fan vad fint det vore att bli åtrådd, eller platoniskt älskad för den delen, enbart för hur man faktiskt är som människa. Jag lovar att Platon raggade upp sina unga grekiska protegéer med repliker som -jag vill penetrera din hjärna med mina ord, låt oss bli visa av varandras intellekt och nå ett helt nytt spiritualistiskt plan tillsammans! Fast inte fan är jag bättre själv, jag är också utseendefixerad, jag gillar att omge mig med snygga människor likväl som vackra saker. Men nu tappar jag tråden.
Det jag blir konfunderad över är när man börjar prata om bilar och dylikt som sexiga, då tycker jag allt känns lite snett. Visst, jag har hört talas om folk som har sex med bilar, till och med med cyklar, hur nu det går till, jag vill nog inte tänka på det närmare, men det lär ju inte höra till vanligheterna. Sexigt har liksom blivit ett uttryck för snyggt och åtråvärt i allmänhet verkar det som, vad som helst kan vara sexigt, från skor till kök till lyftkranar till Fan och hans moster.
Allt verkar alltså kunna bli stämplat som sexigt, trots att det inte har något nämnvärt med sex att göra. Eller handlar verkligen allt om sex och därför kan allt vara sexigt? Att vara eller inte vara? Jag ställer mig frågande vid sidan om och tittar på.
onsdag 19 augusti 2009
Platonisk kärlek
Idag känner jag för att slå ett slag för den platoniska kärleken. Vad tänker du på när du hör platonisk kärlek? Kärlek utan lust/passion/sex, kanske? Jodå, visst betyder det det idag. Men, uttrycket har en betydligt intressantare historia än så. Anledningen till att det heter just platonisk kärlek är för att en halvkänd grekisk snubbe vid namn Platon propagerade rätt starkt för den här typen av Kärlek.
Platon filosoferade bland mycket annat kring det här med kärlek och enligt honom så är denna typ av kärlek den allra högsta (ååh, hör ni hur det porlar? Nu står de där och häller vatten på mitt kyska lilla kvarnhjul igen, de historiska tänkarna) han menade att den själsliga kärleken är the shit, alltså. Optimalt så ska kärleken på något vis omvandlas från kärlek till en person till inspiration, idéer, kunskap och/eller förståelse för idé-världen, spiritualismen och det gudomliga. Flummigt värre och jag tycker nog att det kanske luktar lite sublimering om det hela (oh, yeah)
Men hela grejen, att älska någon riktigt jävla mycket, visst fan räknas det även om man inte känner ett kroppsligt sug efter den personen? Man kan ju älska passionerat med både hjärta och hjärna utan att det för den sakens skull finns en sexuell attraktion där. Jag tror att man kan vara platoniskt förälskad lika gärna som man kan vara vanligt förälskad, och jag tror att när man är platoniskt kär så är det en sådan där kärlek som varar hela livet ut. Inte som när man förlorar sig i köttslig lusta, berättar det för världen, gifter sig och skiljer sig när den tar slut och hela cykeln tar mindre än en halvtimme att gå igenom à la Hollywood och svenska C-kändisar.
Nej men allvarligt, länge leve den platoniska kärleken, älska mer, knulla mindre! Då kanske behovet av att visa brösten offentligt minskar och behovet att visa att man har ett huvud att räkna med ökar. Bonus.
Platon filosoferade bland mycket annat kring det här med kärlek och enligt honom så är denna typ av kärlek den allra högsta (ååh, hör ni hur det porlar? Nu står de där och häller vatten på mitt kyska lilla kvarnhjul igen, de historiska tänkarna) han menade att den själsliga kärleken är the shit, alltså. Optimalt så ska kärleken på något vis omvandlas från kärlek till en person till inspiration, idéer, kunskap och/eller förståelse för idé-världen, spiritualismen och det gudomliga. Flummigt värre och jag tycker nog att det kanske luktar lite sublimering om det hela (oh, yeah)
Men hela grejen, att älska någon riktigt jävla mycket, visst fan räknas det även om man inte känner ett kroppsligt sug efter den personen? Man kan ju älska passionerat med både hjärta och hjärna utan att det för den sakens skull finns en sexuell attraktion där. Jag tror att man kan vara platoniskt förälskad lika gärna som man kan vara vanligt förälskad, och jag tror att när man är platoniskt kär så är det en sådan där kärlek som varar hela livet ut. Inte som när man förlorar sig i köttslig lusta, berättar det för världen, gifter sig och skiljer sig när den tar slut och hela cykeln tar mindre än en halvtimme att gå igenom à la Hollywood och svenska C-kändisar.
Nej men allvarligt, länge leve den platoniska kärleken, älska mer, knulla mindre! Då kanske behovet av att visa brösten offentligt minskar och behovet att visa att man har ett huvud att räkna med ökar. Bonus.
tisdag 18 augusti 2009
Sublimering
Sublimering är ett begrepp som infogades av allas våran mysfarbror herr Freud. Väldigt kort går det ut på att vi omvandlar våra naturliga djuriska drifter (att vilja knulla och slåss) till energi att göra annat när vi inte kan få utlopp för dem som vi skulle vilja. Alltså, när man lägger ner arbete, själ och hjärta på något som inte är våld eller sex så är det sublimering. Enligt Freud skulle det inte finnas någon kultur överhuvudtaget utan sublimering.
Jag vet inte hur väl det stämmer, är det så att de som ligger mindre skapar mer? I så fall är det ju verkligen guld och det är som om Herr Freud själv bara står där och gör inget annat än öser mängder med vatten på min lilla kvarn. Fast i längden håller det inte, kolla in random rockgud, de lär ju ha tonvis med sexdrifter om det ska bli något över att sublimera bort på att skriva nya låtar efter alla groupies och trashade hotellrum.
Men kommer ni ihåg det där avsnittet av Seinfeld när George slutar ligga och helt plötsligt blir mycket smartare och lär sig massa saker? Hmm, hmm, han har nog rätt iallafall, gubben Freud.
Lots of sex is bad, m'kay? Du blir smartare och skapar mer on du kanaliserar all energi du slösar bort på simpelt liggande på något lite mer kreativt. Sublimering är the shit.
Jag vet inte hur väl det stämmer, är det så att de som ligger mindre skapar mer? I så fall är det ju verkligen guld och det är som om Herr Freud själv bara står där och gör inget annat än öser mängder med vatten på min lilla kvarn. Fast i längden håller det inte, kolla in random rockgud, de lär ju ha tonvis med sexdrifter om det ska bli något över att sublimera bort på att skriva nya låtar efter alla groupies och trashade hotellrum.
Men kommer ni ihåg det där avsnittet av Seinfeld när George slutar ligga och helt plötsligt blir mycket smartare och lär sig massa saker? Hmm, hmm, han har nog rätt iallafall, gubben Freud.
Lots of sex is bad, m'kay? Du blir smartare och skapar mer on du kanaliserar all energi du slösar bort på simpelt liggande på något lite mer kreativt. Sublimering är the shit.
Ordförståelse, baby!
Fröken - Ogift kvinna
Kysk - Sexuellt avhållsam
Där har vi det. För er som undrar varför jag valde aliaset Fröken Kysk. Jag hade länge funderingar på Fröken Pryd, men det stämmer inte tillräckligt bra, jag är inte pryd, inte egentligen. Pryd, som från början var ett ganska harmlöst ord och betydde ungefär överdrivet anständig på det sexuella området, har dessutom fått nya synonymer såsom tråkig, pretentiös, stel, gammalmodig osv. Ordet känns mest som ett påhopp eller ett skällsord idag.
Så, det blev alltså Fröken Kysk, jag tillhör förresten inte den utrotningshotade arten Fin Flicka, jag har haft många sexpartners och mycket sex, jag har alltså haft gott om tid och möjligheter att komma på att jag inte tycker att det är så jävla mycket att hurra för. Så, för snart två år sedan bestämde jag mig för att nu får det vara nog, jag vill inte ligga mer!
Sedan dess har jag blivit betraktad som underlig eller iallafall som en tjej med en extremt lång och rak pinne rätt upp i röven, ironiskt nog. Tänkte kanske prata lite som sublimering senare idag.
Kysk - Sexuellt avhållsam
Där har vi det. För er som undrar varför jag valde aliaset Fröken Kysk. Jag hade länge funderingar på Fröken Pryd, men det stämmer inte tillräckligt bra, jag är inte pryd, inte egentligen. Pryd, som från början var ett ganska harmlöst ord och betydde ungefär överdrivet anständig på det sexuella området, har dessutom fått nya synonymer såsom tråkig, pretentiös, stel, gammalmodig osv. Ordet känns mest som ett påhopp eller ett skällsord idag.
Så, det blev alltså Fröken Kysk, jag tillhör förresten inte den utrotningshotade arten Fin Flicka, jag har haft många sexpartners och mycket sex, jag har alltså haft gott om tid och möjligheter att komma på att jag inte tycker att det är så jävla mycket att hurra för. Så, för snart två år sedan bestämde jag mig för att nu får det vara nog, jag vill inte ligga mer!
Sedan dess har jag blivit betraktad som underlig eller iallafall som en tjej med en extremt lång och rak pinne rätt upp i röven, ironiskt nog. Tänkte kanske prata lite som sublimering senare idag.
måndag 17 augusti 2009
Missförstå mig rätt
Jag menar naturligtvis inte att sex som sådant är någonting dåligt. Det kan säkert vara både roligt, vackert, svettigt, och alldeles, alldeles underbart. Jag anser det som någonting självklart att alla ska få ha sin egen sexualitet, man som kvinna, gay som straight, udda fetisher inräknat, jag dömer ingen (nästan). Jag anser även att jag själv ska få ha rätt til min asexualitet utan att bli tittad snett på.
Vi har hunnit rätt så långt med kvinnoroller i det här landet och ett stort steg som det fortfarande debatteras om är rätten till sin sexualitet, att som kvinna få vara kåt och visa det. Länge var det otroligt fult och något som skulle gömmas och helst inte finnas. Det var såklart helt värdelöst, självklart ska det inte vara så.
MEN och det är verkligen ett stort men, nu verkar det ha slagit över åt andra hållet och det känns nästan omöjligt att vara en frigjord stark kvinna utan att även ha en öppen syn på sex. Sexlivet ska dissekeras och diskuteras in i minsta detalj, det ska vara självklart att ens kompisar vet hur man vill ha det i sängen, det finns tips och råd om allt som har med sex att göra i snart taget all tillgänglig media, det skulle fan knappt ens förvåna mig om de skulle börja tipsa om samlagsställningar i kamratposten snart. Man ska ta för sig, man har rätt till orgasm, man har rätt att njuta, man ska få knulla runt utan att bli kallad hora osv. osv. osv. i all jävla oändlighet. Och visst, det är jättebra, men har jag även rätt att inte vilja ha allt det där? Har jag rätt att inte vilja utforska min g-punkt och att aldrig någonsin prova analsex? Har jag rätt att inte gilla att bli slickad, har jag rätt att tycka att det är ganska tråkigt att knulla?
Nej, det handlar inte om att jag inte har haft en tillräckligt bra sexpartner, det handlar inte om att jag är stel eller tråkig. Det handlar helt enkelt bara om att jag inte har någon stor sexdrift, varför är det ett problem? Varför anses det vara något jag måste göra något åt överhuvudtaget?
Jag skulle inte bli ledsen om jag aldrig mer hade sex i hela mitt liv, jag skulle bli mycket mer upprörd om jag inte fick lägga fler pussel. Låt mig vara. Så nu när vi kommit fram till att sex i grunden är bra så kan vi släppa det och låta mig spy galla över sexfixeringen istället.
Vi har hunnit rätt så långt med kvinnoroller i det här landet och ett stort steg som det fortfarande debatteras om är rätten till sin sexualitet, att som kvinna få vara kåt och visa det. Länge var det otroligt fult och något som skulle gömmas och helst inte finnas. Det var såklart helt värdelöst, självklart ska det inte vara så.
MEN och det är verkligen ett stort men, nu verkar det ha slagit över åt andra hållet och det känns nästan omöjligt att vara en frigjord stark kvinna utan att även ha en öppen syn på sex. Sexlivet ska dissekeras och diskuteras in i minsta detalj, det ska vara självklart att ens kompisar vet hur man vill ha det i sängen, det finns tips och råd om allt som har med sex att göra i snart taget all tillgänglig media, det skulle fan knappt ens förvåna mig om de skulle börja tipsa om samlagsställningar i kamratposten snart. Man ska ta för sig, man har rätt till orgasm, man har rätt att njuta, man ska få knulla runt utan att bli kallad hora osv. osv. osv. i all jävla oändlighet. Och visst, det är jättebra, men har jag även rätt att inte vilja ha allt det där? Har jag rätt att inte vilja utforska min g-punkt och att aldrig någonsin prova analsex? Har jag rätt att inte gilla att bli slickad, har jag rätt att tycka att det är ganska tråkigt att knulla?
Nej, det handlar inte om att jag inte har haft en tillräckligt bra sexpartner, det handlar inte om att jag är stel eller tråkig. Det handlar helt enkelt bara om att jag inte har någon stor sexdrift, varför är det ett problem? Varför anses det vara något jag måste göra något åt överhuvudtaget?
Jag skulle inte bli ledsen om jag aldrig mer hade sex i hela mitt liv, jag skulle bli mycket mer upprörd om jag inte fick lägga fler pussel. Låt mig vara. Så nu när vi kommit fram till att sex i grunden är bra så kan vi släppa det och låta mig spy galla över sexfixeringen istället.
Motstånd, för fan!
Man kan inte längre sticka sin söta lilla näsa utanför dörren utan att bli översköljd av en våg i tsunami-klass bestående av sex, sex och sex. Jag kände att det var dags för en motpol, eller iallafall en liten livboj som guppar runt lite lagom hjälplöst på kroppsvätskornas och fontänorgasmhavets böljor. Enter; Fröken Kysk. Något så ovanligt som en modern ung kvinna i 25+ åldern som inte idkat samlag på två år och inte planerar att göra det på minst ytterligare två. En Fröken som varken är speciellt sorglig, ful, patetisk eller tragisk trots detta chockerande faktum. En Fröken som vill göra världen uppmärksam på att det faktiskt finns annat att göra med sitt liv än att ligga.
Detta har ingenting med religion eller politik att göra, faktum är att jag, Fröken Kysk, är både ateist och ganska opolitisk av mig. Däremot är jag ganska pryd av mig och nu har jag fått nog av bristen på förståelse för det och vägrar skämmas för det längre.
Kort sagt: denna blogg är en stilla undran över när prydhet egentligen sprang om snuskighet i racet för sociala tabun och ett stamp i marken och ett slag för Kyskheten.
Detta har ingenting med religion eller politik att göra, faktum är att jag, Fröken Kysk, är både ateist och ganska opolitisk av mig. Däremot är jag ganska pryd av mig och nu har jag fått nog av bristen på förståelse för det och vägrar skämmas för det längre.
Kort sagt: denna blogg är en stilla undran över när prydhet egentligen sprang om snuskighet i racet för sociala tabun och ett stamp i marken och ett slag för Kyskheten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
