Det här med fåglarna.

Yttre våld. Så otroligt fjösigt. Var är konspirationsteorierna? Var är känslan av katastrof som sakta men säkert närmar sig, den iskalla tystnaden i skyn, känslan av kollektiv skräck?

Jag går inte på det, det känns för osannolikt. 50-100 döda fåglar i Falköping, 5000 i Arkansas, 500 i Louisiana och det under loppet av några dygn. Plus de typ 100.000 döda fiskarna som spolades upp på en flodstrand någonstans. Är inte det här typiskt en sådan grej som brukar betyda jordens undergång? Några få ser tecknen och försöker varna, myndigheterna mörkar för att undvika masspanik och så ba 'poff' så faller himlen ned över våra huvuden. Kanske ett märkligt gift har funnits i stratosfären och dödat fåglarna, samma gift har regnat ner i nån flodjävel och dödat alla fiskar, samma gift kommer ta kål på oss alla.

Jag gillar den här känslan av att något mystiskt och hemskt är på gång, att det ligger i startgroparna. Det känns som ett slags kollektivt mys-pys-rys borde infunnit sig för länge sedan, det känns som att grannar borde stå utanför sina dörrar och viska oroligt tillsammans, men icke då. Yttre våld. Kajorna har blivit påkörda av en lastbil. Eller...har de verkligen det? (infoga mystisk arkiv X-musik här)

Långsamhetsvirus och döda fåglar.

Jag överlevde, men det var knappt.
Vad är det med IKEA och människor, i kombination? Varför tycks människan förlora merparten av sina aktiva hjärnceller när de träder in genom de långsamt roterande glasdörrarna? Långsamt, där har vi ju för övrigt ett ledord för IKEA-upplevelsen. Det känns ju lite som att stiga in i ett undervattenslandskap där vattenmotståndet gör att alla rörelser folk gör går lååångsaaaammmmmt och saaaaktaaaaaa.

Folk strosar omkring som om de hade all tid i världen, gärna med en IKEA-vagn framför sig, gärna i bredd. Om man då inte saktats ned av denna allomfattande IKEA-slöhets-gelé och vill röra sig framåt i normal takt och därför klämmer fram ett litet -"Ursäkta, får jag komma förbi?" så vänder de framförvarande IKEA-zombiesarna saaaakta på huvudet och ger en en sjukt ond blick med sina små grisögon, innan de låååångsamt rör på sina lemmar och flyttar sig aldrig så litet åt sidan så man måste tränga sig fram mellan deras platta-kartongbelamrade, överfyllda vagnar och oroa sig för att jackan ska fastna i något platt jävla paket och dra ner det i golvet. Uuuhhhh.

Det finns dock ett undantag, ett ställe där långsamhetsmaffian börjar röra sig, där det uppstått ett lufthål i de osynliga vattenmassor som förhindrar verklighetens folk att röra sina armar och ben i normaltakt innanför IKEAs svängdörrar, ETT ställe där IKEA-zombiesarna verkar som om de fått i sig en rejäl dos speed - vattenhålet. De ställen där man kan få GRATIS påtår på sitt/sin kaffe/lingondricka/pepsiMAX. DÄR är folk blixtsnabba! Med handledsrörelser som är så snabba att de sätter Matrix-snubbarna på skam gör dom det, så pass blixtsnabbt att tiden tycks stå stilla och armar blir till suddiga streck sträcks det fram muggar för påfyllning innan någon annan, gud förbjude, hinner fram till kran FÖRE. Det är som att rädslan för att den fria påfyllningen ska ta slut genomsyrar den annars så tjocka luften och gör den extra lätt att röra sig genom eller någonting. Uuuhhh.

Aldrig mer, säger jag bara. Spelar ingen roll hur billigt det är. Värmeljusen har ju ändå blivit helt värdelösa. Hur tänkte ni där förresten, IKEA? De var ju så bra, brann så länge och nu så bara, 'fjupp' så är de slut. Verkligt dåligt.


Annars kan jag inte koncentrera mig på någonting alls, den mystiska fågeldöden skrämmer slag på mig. Apokalypsen är nära. (Hörde någon kalla det nederbird, så jävla genialt att jag måste avbryta hyperventileringen för en omgång fniss, ordvitsar alltså <3 )

Svinis

Jag har legat döende i en dryg vecka men börjar nu sakta känna livsångorna krypa tillbaks in i kroppen. Jag firar detta med ett vansinnesdåd. Jag ska trotsa snö, en bil som garanterat är inplogad, översnöad och p-bötad, en gigantisk parkeringsplats och c:a 5000 fradgatuggande idioter - jag ska åka till IKEA. Hur fan tänkte jag?

Jag talar om sedan ifall jag överlevde.