Min ska nog heta Harry.

Nu har det hänt igen. Jag känner mig utanför. Jag är trött på igenkänningsfaktor 0 och att inte kunna hänga med i snacket. Jag vet ingenting om det här nya som alla pratar om. Jahaaaaa, men sådär gör min också, precis så är det, min har tre hjul och en specialbeställd nummerskylt, jag har köpt nya randiga unisex-tröjor till mina och vet du vad min sa idag? Det var så gulligt. Jag får aldrig säga sådana saker. I desperation letar jag efter neutrala samtalsämnen så jag bara: "Men hallå, Sven-Otto då?" Och alla andra bara: "Vaaa? Ingen i bekantskapskretsens barn heter så." Och jag bara: (ännu mer desperat) "Men...bläckfisken Paul?" Inget Svar.

Lösningen på alla mina problem är att skaffa en unge. Pronto. Det är enda sättet för mig att kunna hänga med i svängarna. Grejen är bara att jag har ingen lust att bli/vara gravid, så jag tänkte att man kan...låtsas? Ge sig iväg på 9 månaders totalt fylleslag någon trevlig stans, Paris kanske, och komma tillbaka med en fejkad bebis.

Det skulle funka, non?

Ska bara vinna på lotto så jag har råd med barnflicka. Jag gillar nummer 3 och 8, det är en början.