The Kiss, the myth, the legend.

Jaha, då var det snart dags. Nyår. Fy fan.

Jag tänkte faktiskt skita i att ösa bajs över pretentionerna, löjliga summor pengar slängda på festklänningar, asscessoarer o dyl. som endast används en kväll, nyårsraketer, arga debatter om nyårsraketer, hundar som är rädda för nyårsraketer, klantskallar som får kroppsdelar skadade/avlägsnade av nyårsraketer, nyårslöften, brända middagar, sliskigt bubbel osv. Det blir för tröttsamt, så istället koncentrerar jag min irritation på nyårskyssar. Vad är egentligen grejen? Jag har aldrig fattat.

Det måste ju vara det mest hypade utbytet av kroppsvätskor någonsin. Jag har hört tusentals historier om lustfyllda hångelsessioner under fyrverkerispraket. Det är det ultimata romantiska ögonblicket. Det är sådant romantiskt lagda sitter i fönsterblecket och drömmer våta drömmar om. Jag har hört allt från att det inte är någon idé att fira nyår överhuvudtaget utan dem till att man får otur med kärleken/livet/tamejfan-precis-allt om man inte står med någons tunga långt ner i halsen när klockan slår tolv. Ungefär lika substansfyllt som kedjebrev och facebookgrupper med andra ord. Att lite salivutbyde ett visst klockslag kan skapa så jävla mycket uppståndelse är tamejfan helt jävla ofattbart. Hur orkar man bry sig? Folk har det alldeles, alldeles för bra om man inte har viktigare saker att oroa sig för än så.

Så till alla er som står där, med en liten tår i ögonvrån och begynnande ångestdarrningar fem i tolv på Torsdag när ingen lämplig kyssare finns tillgänglig vill jag bara säga: Klipp er och skaffa er ett jobb. Damn it.

Den perfekta utekvällen

"Jag sätter inte min fot därinne. Jag har aldrig spenderat en hel kväll därinne utan att bli tafsad på av en 50-plussare, jag lägger mig hellre i snön och självdör än går dit. Seriöst, skärp er, vart som helst men inte dit, jag gör det inte."


Och ändå blev det så.
Jag självdog litegrann iallafall, fast inomhus.

Jag blir dessutom grovt förolämpad av att gubbar stöter på mig och på allvar tror att de har en chans. Grovt.

Fördelarna med att vara kvinna

Jag har legat hemma och grinat i två dagar nu. Detta kombinerat med den härliga känslan av att ha fått nedre delen av magen genomborrad av två jättefiskekrokar á la jag vet vad du gjorde förra sommaren. Humöret går från sur till förbannad till ledsen från den ena sekunden till den andra. Jag kan inte göra ett skit åt saken och att ha så pass lite kontroll över mitt humör gör mig ännu argare. Jag klarar inte helt enkelt inte ens av att umgås. Med någon. Japp, allt är verkligen jätteroligt just nu.

PMS, din jävla sadist, om jag bara visste hur jag skulle ta död på dig så skulle jag mer än gärna bli din baneman.

Rapportering från glasberget

*bild på tjej som ligger i sängen iklädd porrigt nattlinne och som med sug i blicken tittar på sin dator*

"2009 nådde nätet in i sängkammaren
Här är årets stora IT-händelser"

Ibland blir jag lite trött på mig själv som ska vara så jävla annorlunda, trött på att jag alltid är bitter och fullständigt dampar ur på saker som andra ger blanka fan i. Jag känner mig ibland som en dryg och ovanligt svår människa. I sådana lägen känns det som att det skulle vara lite lättare att bara vara en sån tjej som vill mysa under en filt med sin PV* i soffan, ge honom sitt vanliga fredags-blowjob i reklampausen under Idol, äga speciella knulltrosor, äta söndagsmiddag med svärföräldrarna, diskutera sambolivets för och nackdelar med sina tjejkompisar och sånt som de flesta andra verkar syssla med. Ibland vore det skönt att slippa vara den där tjejen som måste hitta på ursäkter för att komma undan deltagandet i här är ditt sexliv-samtalet som ofelbart inträffar efter 4 glas rödvin på tjejmiddagen, allt för att slippa "-VA?! TVÅ ÅR?! Staaaaaackars dig, HUR STÅR DU UT??? Om jag inte haft sex på en vecka BLIR JAG GALEN!"**

Vad kan jag säga, även om man sitter där helt frivilligt så är det djävulskt halt uppe på glasberget och ibland är det svårt att inte glida ner, iallafall litegrann.

Men, sedan snubblar jag över artiklar som i exemplet ovan och då tar jag fram ispiggarna och drar mig upp till toppen igen. Varför, varför, varför sätter man en rubrik som anspelar på sex på en artikel som handlar om Ipred och mobilsurf? Går det inte att locka läsare på något annat sätt? Vill folk inte läsa om saker om det inte finns åtmindstone lite sex inblandat, eller är det bara det man tror om (verklighetens?) folk på Aftonbladets redaktion? Om artikeln i sig nu bedöms vara så jävla pisstrist att det behövs åtminstone lite antydan till porrighet för att sälja in den, varför då ha med den överhuvudtaget?
Det enda som ens har en tillstymmelse med sängkammaren att göra och som nämns i artikeln är att sängen är ett av alla de ställen som vi numera surfar trådlöst i, tillsammans med ex. bussen och krogen. Men om någon ska ta sig igenom detta blaj med i det närmaste obefintligt nyhetsvärde är det bäst att de tror att de kommer att få läsa om någon ny nätstyrd sexleksak, eller nya sätt att använda teknologi i sängkammaren, eller kanske tips på hur man får en egen snygg pingla i nattlinne i säng. Jag undrar om det är lite så redaktörerna på AB tänker när de sätter ihop sånt här bajs.

Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag och tillslut blir jag alldeles matt i kroppen. Jag förstår om det kan tyckas att jag jagar upp mig väldigt mycket för väldigt lite, men för att dra till med en variant på en saftig jävla klyscha så är det egentligen inte artikeln i sig, utan snarare attityden och normerna bakom den som jag stör mig så in i helvete på. Tänket (fruktansvärt ord, egentligen) att ingenting är intressant om det inte luktar knull gör att jag känner mig helt utanför människosläktet. Jag orkar inte ens plocka fram kulsprutan, den ger bara ifrån sig ett töntigt litet *pluff* Jag vill inte vara med om det ska vara såhär. Vad hände med den platoniska kärleken?


* PV, jo jag har sett att de skriver så nuförtiden, kidsen och övrigt pack, man vill ju hänga med lixom. Kort för pojkvän, alltså.

**Jo, detta är seriöst den allra vanligaste reaktionen jag får när jag berättar för folk hur länge sedan det var jag knullade sist. Längden på hur lång tid det går mellan senaste samlaget och den påstådda galenskapen varierar dock.

Nyår i dejtingvärlden

Ok, nu tänker jag spy lite galla över Wendela igen. Det känns alltid bra att sparka lite i tomma luften.

Idag tipsar de om lediga snubbar och donnor som letar efter en nyårsdate. De har pratat med Erik, som med ljus och lykta söker efter någon att pussa vid 12-slaget. Fantabulous!

"Det blir ju en lite speciell dejt, för i dejtingvärlden vet man aldrig vad som händer"
"Att komma till kompisfesten med en helt ny tjej tror han inte är några problem.
-I dejtingvärlden vet man aldrig"

Dejtingvärlden? Que?

Är det ett parallellt universum, där tiden är böjd, där det finns rabbitholes som leder ner till kärleksgropar, där kypare går runt med brickor med viagra, där stjärnorna faller ner från himlen och landar i din älskades hår? Där vad som helst, vad som helst kan hända! Det här är är något som helt gått mig förbi.

Jag skulle hur som helst vilja tacka den som bestämmer över vilken värld man lever i, innerligt och av hela mitt hjärta, för att jag får leva i den vanliga världen istället för dejtingvärlden. När jag tänker efter så är jag ganska övertygad om att det är jag själv som bestämt det, fy fan vad jag är bra.

Jag känner på mig att dejtingvärlden är ond och uppfunnen av någon som antingen vill leva i en romantisk komedi, eller tjäna pengar på folk som tror att de gör det. Med största sannolikhet nån jävla Amerikan.

(Hurra för generaliseringar!)


Lite senare: Hihi, nu har jag tittat på bilderna på de hoppfulla nyårsdejtarna. Ja, jävlar alltså.

Den som väntar på något extremt klyschigt får vänta tills helvetet fryser till is.

Jag har smitt planer nu ett tag för att skriva ett snitsigt inlägg som behandlar hur den ständiga sexfixeringen som präglar tamejfan i stort sett allt skapar sjuka ideal och gör tjejer till destruktiva aneroxiaoffer. Go back to the roots litegrann, påminna mig själv och världen om vad den här bloggen egentligen handlar om.

Men det går bara inte att skriva ett sådant inlägg utan att överdosera med klyschor. Jag skulle inte palla med mig själv som människa om jag skrev ett klyschigt må-bra inlägg, vilket det med största sannolikhet skulle urarta i, eller i vilket fall kunna misstas för.

Om jag kommer på ett snyggt sätt att göra det på så lovar jag att det kommer. Tills dess kan alla nöja sig med att jag fortfarande håller på mig och inte känner minsta tillstymmelse till att släppa lös mina inte så vilda lustar. Jag funderar även på att kanske se ett avsnitt av Paradise Hotel för lite inspiration. Vad tror ni? Kulsprutan har varit undanstoppad väl länge nu va?

Mys in dig

Den här mysiga lampan hittade jag på en inredningsaffär, som jag för övrigt befann mig i högst ofrivilligt.
Den här jävla mysmentaliteten som har landet i ett fast grepp har fan gått för långt. Är det någon slags landsomfattande regression som pågår? Är mysvågen egentligen någon slags kollektiv snuttefilt för att svenska folket överhuvudtaget ska kunna klara av dålig ekonomi och pissigt väder?

Nej, någon jävla måtta får det väl faktiskt ändå vara. Skärpning. Verkligheten funkar utan mysfiltar och grönt te.