Hyfsat ogenomtänkta reflexioner kring ordet "Alla"

Alla generaliserar väl, eller?

Jag hatar ordet alla. Att använda ordet alla är att generalisera utan att reflektera. Alla gör ju si, alla gör ju så.

Alla är världens sämsta argument, alla är argumentationens knytnäve. Ofta tas alla till när den sista smulan rim och reson blåst bort - eller när den smulan över huvud taget inte funnits. Alla är argumentationens knytnäve och knytnäven går på mellanstadiet. Alla finns inte, det går nästan aldrig att applicera.

Alla är en paradox, alla är en definitivt omöjlig definition, alla är en hurtig hejaklacksramsa, alla var där, alla tycker så. Alla får ligga?*

Alla kräver tillägg. Det finns alltid ett undantag, det finns alltid någon som inte önskar att den var där, alltid någon som inte vill vara alla, som inte vill klappa händer och vifta med ballonger till melodifestivalen, som inte håller med, som varken stämmer in eller passar in.

Alla är världens största ord - en ångvält, en elektrisk häcksax och en kraschlandad 747. En skandal, total skamlöshet och en sensationslysten pudel med för mycket päls som bara väntar på att tvångsrakas. Alla är lathet i ordform, alla är den enkla vägen ut.



Alla är tamejfan sämst (och nu snackar vi på metanivå).




*Asså, jag skulle egentligen vilja ägna en hel jävla rad frustrerade inlägg åt den här boken, men det känns som att jag skulle behöva läsa den först och jag tänker banne mig inte besudla varken mitt bibliotekskort eller mig själv som människa med att aktivt låna/köpa den.

Om sökord och sånt

Det är fortfarande förvånansvärt många som lyckas googla sig hit genom att söka på
Sofi Fahrman + avsugning. Detta är något jag finner mycket fascinerande.

Hur kommer det här sig? Har jag missat någonting? Det måste ju finnas något mycket spännande bakom dessa kombinerade sökord, en hel värld som jag är totalt oinvigd i. Jag ställer mig tveksam till huruvida jag vill bli invigd. Jag kan även föreställa mig besvikelsen när man förväntansfullt knappat in dessa sökord och sedan hamnar här.

Jag har tyvärr inte så mycket mer att säga om ämnet, jag har inga sanningar att komma med, inga avslöjanden, inga bilder, inga teknik-tips. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta.

Fröken Trött

Det är märkligt vad det upprör folk, det här med att frivilligt välja bort förhållande och familj.
Jag vet inte hur många gånger jag blivit bemött med skepsis när jag förklarat att jag trivs med att vara för mig själv, att jag inte letar efter någon. Det tas för givet att jag, snart 30 och jävligt singel, omöjligt kan vara lycklig då jag ställt mig utanför det här med tvåsamhet. Det accepteras liksom inte att jag har valt det själv och att jag står för det. Folk förstår inte, det letas ständigt efter någon bakomliggande orsak, är jag inte bara rädd för att bli sårad trots allt?

Vänta bara tills du träffar den rätte, säger man till mig, vänta bara, du kommer ändra dig. Om några år sitter du där med två barn och hus och är lycklig. När jag ställer mig på tvären och deklarerar att jag har det bra som jag har det är det inte alls ovanligt att folk blir stötta, lite förnärmade över att jag inte vill ha det som de har eller söker efter.

Jag har växt upp, jag är inte rädd för att binda mig, eller för att bli dumpad, jag är inte emotionellt störd eller socialt handikappad. Jag vill bara inte vara sambo, eller någons flickvän eller knulla runt. Så låt mig vara, bitch please!