Fröken mästerkock.

Jag har tänkt ganska länge att jag ska lära mig att laga mat. På riktigt.

Jag vill att folk ska bli imponerade över mina färdigheter. Jag vill att de ska sitta tysta och chockade och tugga med slutna ögon vid mitt köksbord och endast vakna ur transen för att slåss om den sista maten som en flock hyenor över lite härligt blodiga likdelar från ett f.d. savanndjur. Kanske en Zebra. Så jävla gott ska det vara.

Detta har ännu inte hänt.

Mina kulinariska färdigheter är inte färdiga och jag är en högst medelmåttig kock. Antagligen för att jag egentligen inte är intresserad. Jag har hakat på det här Intresset för Matlagning som håller landet i ett skruvstäd, eller kanske snarare ...*.

Egentligen gillar jag nog mest idén om att försöka lära mig laga mat. Jag gillar iden om att fladdra omkring i köket i förkläde och hälla saker i olika grytor och röra i andra grytor och kanske, men bara kanske, slicka mig om fingrarna på Nigella-vis. I själva verket flänger jag omkring, går ut och röker och glömmer stänga av plattor, bränner vid och svettas. Idag har jag lagat fisksoppa. Intentionen var Bouillabaisse, men så orkade jag inte handla allt och använde fryst filéead fisk och bara några små futtiga räkskal att koka buljong på istället för olika sorters småfisk och laxhuvuden och allt vad det nu är. Slutresultatet smakade fisksoppa. Inte något flådigt franskt utan rakt av fisksoppa. Sådär lagom gott. Absolut inte äckligt, men inget finlir direkt. Ingen beskrev soppan som en oral orgasm. Jag kände mig besviken.

Sen kom jag på att hela grejen gick ut på att jag ville att folk skulle tycka att jag varit duktig.

Jag trodde jag stog över sånt.

Nu känner jag mig lurad. Jävla TV.

*infoga valfritt fancy köksredskap.

Dagens...ja, jag vet fan inte.

Ok, någon dejtingsida för otrohetssugna ska få se dagens ljus i vårt nordliga land. Aftonbladet gör sin samhällsplikt och låter oss få insyn i mannen-bakom-sajtens tankar kring detta beslut.

"Svenskar är väldigt 'open-minded'. Vi har förstått att maj är en bra tid här. Då blir folk aktiva och kvinnor börjar klä upp sig och göra sig vackra, antagligen för att göra intryck på män."

Alltså....

BWAAAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHHH

*sniff, sniff*




Over and out.


(och då har jag inte ens kollat på kommentarerna till denna artikel)

Fejjan, asså.

Jag blir spak av att logga in på facebook. Det är så dumt. Det är så fascinerande.

Jag vet inte om det beror på de jag gått i skolan med/träffat-på-någon-enstaka-fest/jobbat med/någon-gång-träffat/halvt-om-halvt-umgåtts-med - kort sagt, de personer som jag gjort tillräckligt stort intryck på för att de ska vilja lägga mig till skaran av sina "vänner" - är lite extra knepiga eller om alla har det såhär.

Varje gång jag känner mig lite "för nära" resten av mänskligheten (jag erkänner, jag trivs ganska bra ute på min egna lilla kant) så behöver jag bara logga in på fejjan, bläddra igenom lite semester/fest/renoveringsbilder och läsa några kryptiska tycksyndommigfastjagvillintesägavaddetärraktut (mendufårjugärnafrågasåjagfårliteattention)/ hejjagharjustvaritochtränat/ hahahihigissavadminungejustsa-statusar samt förundras över vad folk faktiskt "gillar" och hur mycket av sig själva och sina liv de faktiskt tycker att det är relevant att dela med sig av, så känner jag mig sådär lagom allienerad igen.

Fejjan är min verklighetscheck, mitt nyp i armen.

Jag är fruktansvärt beroende.



(Kan ha slagit rekord i mest jobbigt skrivna inlägg någonsin med kreationen ovan. En mening - elva rader - badabom!)