söndag 27 september 2009

Bitterfitta

De senaste åren har mitt bekräftelsebehov minskat ganska radikalt. Från att ha varit tjejen som ställde frågan "Ser jag tjock ut i det här?" enbart för att få folk att aggresivt förneka att jag överhuvudtaget var tjock, har jag gått till att gilla mig själv rätt skarpt och därmed mer eller mindre slutat bry mig om vad ni andra tycker. Nu snackar vi rent utseendemässigt, jag har aldrig varit speciellt osäker på mig själv när det kommer till hjärna. (Huruvida det självförtroendet är berättigat eller inte låter jag vara osagt)

Men, det var först när jag slutade ligga som jag började tycka att jag själv faktiskt är rätt het. Jag vet inte om det beror på att pressen på att vara attraktiv inför andra lättade och därigenom gjorde det lättare för mig att slappna av och gilla läget eller om det berodde på något helt annat. Kanske var det helt oberoende av varandra. Det är en rätt smal knivsegg att balansera på det här, å ena sidan vill jag inte låta som Göran Hägglund, å andra sidan tycker jag ju såhär. Jag är rent ut sagt skittrött på att i princip allt handlar om sex på ett eller annat plan. Jag är trött på att bli förknippad med en hel jävla drös tråkiga, konservativa och eventuellt religiösa etiketter bara för att jag har slutat knulla runt. Det har inte ett piss med det att göra. Jag är inget av det där. Jag vill inte ens ha med det att göra.

Jag skiter fullständigt i om folk ligger runt för kung och fosterland så länge de faktiskt vill det själva. Däremot vill jag inte bli dömd för att jag inte gör det. Jag mår bättre av att inte göra det, så låt mig vara. För i helvete.

Jag erkänner villigt att jag kan vara både bitter och cynisk, men det har noll och ingenting med mitt sexlivs varande eller icke varande att göra. Det har att göra med att jag tycker att vi lever i ett samhälle med allmänt felknullade (pun intended, så jävla intended) värderingar där medier som aftonbladet och tv3 styr alldeles för mycket av det som befolkningen tycker. Där jag kan höra kommentarer obetänksamt släppas ut ur folks munnar likt bajs ur ett hundarsel som hämtats direkt från Ny Demokratis valprogram -91 och de vet inte ens om det själva. Det är därför jag är bitter.

Jag behöver inte ett skjut. Jag har inte mens. Jag dampar ur lite nu för att jag inte gjorde det under ett samtal i mycket berusat tillstånd i helgen. Jag ångrar lite att jag inte gjorde det då, men det kändes vettigare att svepa min drink, gå hem och sova och lämna min samtalspartner åt sitt öde. Hoppas han ramlade och bröt benet på vägen hem.

Inga kommentarer: