Sökord

Hehe, någon stackare har sökt på "vad är kärlek egentligen" och hamnat på min blogg.

Jag hoppas jag lyckades ge ett bra svar.

Alla kan bli författare! eller Fröken Kysk goes Harlequin

Idag förändrades mitt liv drastiskt. Bara på ett ögonblick vände allt, mitt bland de virvlande gula höstlöven stod han med stort H, drömmannen som jag alltid längtat efter fast jag inte ens visste det själv.

Brännheta blickar möttes, hjärtan slog så hårt att de nästan trillade ur bröstet. Först nu förstod jag att jag varit bitter allt för länge och inte vågat släppa in de rätta känslorna i mitt liv, att jag varit förvirrad och vänt taggarna utåt bara för att skydda mitt alltför sårbara inre jag. Med bara en blick förändrade han allt det negativa inom mig till något livsbejakande och positivt, jag var med ens mer än redo att släppa in kärleken och passionen i mitt tidigare så torra och fattiga liv.

Efter att vi älskat passionerat i flera timmar gick han ut och köpte en cosmopolitan åt mig, för han förstod instinktivt att jag var en "cosmo-tjej" som hämtar all min inspiration och livskraft därifrån. Jag läste tidningen och där, bland de blanka vackra sidorna fann jag en underbar artikel! Jag tyckte faktiskt att det var en oerhört bra idé av cosmopolitan att skriva en steg för steg-guide till hur du blir en lika framgångsrik författare som Sofi Fahrman, Carolina Gynning eller Nicole Richie. Vi behöver faktiskt fler författare som dem, sådana som förstår hur tjejer faktiskt är! Nu uppmuntrar cosmopolitan alla sina läsare att börja skriva lika bra böcker som dem, det är ju helt fantastiskt! Jättebra ide!

Jag nästan kissar på mig för att jag blir så upphetsad av tanken på att få läsa böcker som är utgivna av cosmo-läsare som fått handfasta tips i stil med "du har aldrig skrivit en bok förut, nu släpper du prestigen och gör så gott du kan". Tipset kommer från den stora författaren Sofi Fahrman själv! Och varför skulle böckerna inte bli utgivna? Man kan allt man vill, brukar jag säga, så nästa megatalang á la Denise Rudberg har säkerligen blivit inspirerad av den här artikeln!

Åh, vad jag är lycklig idag. Puss och kram och nyp i stjärten till alla! *fniss* *tihi*

Snoppgodis = OK-stämpel på pedofili?

Ok, har roat mig med att läsa aftonbladet-kommentarer igen.

Den här gången handlar artikeln i fråga om lite hederlig gammal moralpanik. Den tar form av en mamma som på sedvanligt vis gråter ut i kvällspressen över något bagatellartat, denna gång handlar det om snusksnask, alltså godis i form av könsdelar. Vari den stora hotbilden ligger förstår jag faktiskt inte. Känns ju inte direkt som the end of the world att en 7-åring äter en gelegodis i form av en snopp. Nu skulle jag kunna skriva ett megainlägg om hur könsdelar egentligen bara är vanliga kroppsdelar och att det är vi vuxna som sexualiserar dem och gör det till något fult och skamligt osv. osv. osv. i all jävla oändlighet. Men jag tror jag hoppar över det, dels är det inte riktigt min stil och dels är jag nog helt enkelt inte tillräckligt 70-tal föratt komma undan med det. Som landet ligger så ÄR ju bröst och kukar något sexualiserat, godisformade eller ej. Kanske inte för barn i den åldern men det är nog bara en tidsfråga, speciellt om folk håller på så här. Men jag kan ju som sagt tycka att så jävla farligt var det faktiskt inte.

Det som däremot stör mig lite är att kuk- och tuttgodisar ens tillverkas. Det känns så, jag vet inte, buskis på något sätt. Det känns som något som bara en viss typ av skojfriska medelålders män alt. en viss typ av möhippe-anordnare handlar. Den typen som drar fredagsfräckisar à la Gert Fylking resp. spökar ut den blivande bruden och tvingar henne att sälja kondomer och kyssar på stan. Lite billigt. Lite småäckligt. Lite småstadssvensson. Lite "tokroligt"*. Nog om det.

Det som verkligen tar priset är som vanligt kommentarerna till artikeln. Något jävla spån menar att om barn tillåts äta snoppgodis så sänder det ut vissa signaler. Signaler som ofelbart kommer att leda till att pedofili är socialt accepterat år 2015. Jag är tamejfan mållös. Hur bemöter man ens ett sådant fullständigt inntelligensbefriat påstående? Helt seriöst, den här jävla pedofilskräcken/hetsen/hysterin har gått alldeles, alldeles för långt. Har folk helt seriöst inget bättre för sig än att fantisera ihop helt orimliga skräckscenarion? Jag kan ju i min tur undra vad det är för signaler som sänds ut till de stackars små liven när deras mammor ser varje främmande (och kanske bekant också, vad vet jag) man som en potentiell barnvåldtäktsman vilken barnen till varje pris måste beskyddas ifrån. Nyttigt kan det då fan inte vara. Snarare lär det väl ge kidsen en jävligt skev bild av män i allmänhet.

Åter igen, vad fan är det för fel på folk?



* Tokroligt är verkligen ett av mina absoluta hatord, det kryper i skinnet närhelst jag hör det eller ser det i skrift. Används mest av folk som gärna beskriver sig själva som "helt crazy" alt. "helt galen".

Piss off, mys-jävlar!

Hösten är normalt sett min favoritårstid. Mest för att det är den årstid då det plötsligt är helt ok att stänga in sig och vara bitter utan att någon käck jävel anklagar en för att vara onormal. Ja, det är så klart ok mitt i februarislasket också, men det i sin tur är så pass jävla miserabelt att det inte direkt lockar att sätta ord som favorit på det.

Väljer man att stanna inne och kolla på film en solig sommardag händer det något med folk. De blir lite förorättade på något sätt, utskällningen liksom hänger i luften om man inte vill följa med och bada. Likaså öppnar det ofelbart dörrarna till det där samtalet som börjar med -"Men hur mår du, egentligen?"

Jag tänker inte komma dragandes med något jävla höstmys-tal i stil med "men det är ju så myyysigt att krypa upp i soffan under en varm filt och ha tända ljus och dricka varm choklaaad på hösten". Det hoppas jag ingen trodde. Eller ännu värre, "man kan ta sköna långa promenader på hösten, bland alla fina färger och luften är så klar och man kan hålla handen"

Nej det är precis sånt som gör att jag inte längre törs tala om att jag gillar hösten, det kan allt för lätt missförstås, nuförtiden blir man automatiskt tagen för en mys-människa om man visar några som helst tendenser åt det hållet. Det verkar ha blivit lite trendigt att gilla hösten, ta bara hela grejen att det är något som folk startar facebook-grupper om (död åt facebook-grupper f.ö), så var det fan inte förut. Då stirrade folk lite tomt på mig när jag sa att hösten var najs, man kunde riktigt se hur de avfärdade mig som sund människa och placerade mig i crazy lady-facket. (Ja, om jag då inte redan hade blivit placerad där genom att tala om att jag inte knullat på över två år och att det dessutom är helt frivilligt)

Så alla ni höst-mysare, ni ska veta att ni har förstört hösten för mig. Därför, och enbart därför är jag så äckligt jävla skadeglad för att det inte blev någon riktig höst i år. Det blev inga röda löv, ingen klar luft, inga vackra höstdagar. Det blev brunt, fuktigt, grått, sunkigt och regnigt. Ingenting för höst-romantikerna att vara glada över. Ha, ha och fucking ha!

Lördagstanke

Snabb lördagstanke:

Göran Hägglund bara måste ju bli lite kåt i byxan av den här mannen och hans ideal. Eller?

Nattsudd

Kan inte sova. Även om jag somnar nu, precis nu, så kommer jag få sova mindre än 6 timmar vilket gör att morgondagen kommer att bli en sk. mindre trevlig dag.

Jag blir sur på det där sättet som kan locka fram kommentarer som "du behöver dig då bara ett redigt knull" när jag inte får sova ordentligt. Jag önskar att jag hade en av-knapp till hjärnaktiviteten. Jag tänker, alltså kan jag inte sova. Cogito, ergo non sova. Känn på den, Descartes.

Tidsfördriv

Det här kan jag spendera timmar på.

Det fascinerar mig något så oerhört. Jag glider in i mitt alter-ego, mitt morbida jag, och tittar, tittar, tittar på alla siffror. Nu tog någon livet av sig. Nu dog någon i tuberkulos. De senaste 4 minuterna har det slaktats 395000 kycklingar, fast bara 8 kaniner. Befolkningsökningen tickar på. Nu utrotades en djurart. Nu blev någon våldtagen i USA. Och nu.

Jag gillar perspektiv. Jag gillar saker som tickar. Jag gillar att kunna tänka mig in i saker och ha lite koll. Jag gillar att kunna välja att bli deprimerad eller att inte bli det. Jag gillar att problem kan förvandlas från monstruösa till triviala med ett musklick.

Medan World Clock visar hur jävla utför allt tickar lite i bakgrunden sådär så kollar jag på Jools Holland. Det är verkligen, verkligen Söndag.

Och ingen stör mig.

Tidsrapport, Söndag 18/10 -09

Vaknar, somnar om, vaknar, går upp.

Kaffe i soffan, läser tidningar, böcker, bloggar, sträcker på mig som en katt.

Ligger på rygg och tittar upp i taket, läser lite till, röker på balkongen.

Sover en stund, sträcker på mig igen, mer kaffe.

Ligger på mage och tittar på dammråttor. Lutar huvudet mot en kudde. Lyssnar på ingenting alls. Röker lite mer. Ännu mer kaffe.

Älskar, älskar, älskar att göra ingenting.

Något roligare

Konversation på msn

Tidpunkt: Natt, nästan morgon


Manlig (ytligt) bekant: "Jag känner mig rastlös i kroppen...skulle behöva slappna av på något sätt"

Jag: "Något litet glas rödvin och cigg brukar hjälpa mig"

Manlig bekant: "Jag hade tänkt mig något lite roligare...kan du inte komma hit?"

Jag: "Och göra vad?"

Manlig bekant: "Hjälpa mig slappna av...hehe ;)"

Jag: "Du har inte funderat på att köpa en spikmatta?"

Manlig bekant: Inget svar


Jag anar att jag är lite av en besvikelse

Personligt utrymme.

Något av det absolut värsta jag vet är folk som inte har vett nog att hålla sig utanför den där gränsen som gör att man känner sig bekväm. De där jävla asen som tvunget ska invadera på ens personliga sfär.

Folk som står de där centimetrarna lite för nära när man pratar, som inte plockar upp de där hallå-jag-känner-mig-jävligt-obekväm-och-det-är-ditt-fel-signalerna som man skickar ut, som inte kan läsa av kroppspråk för fem öre. Som följer efter när man backar för att komma undan den högst ofrivilliga intimiteten tills man står helt upptryckt mot en vägg och därmed inte kommer längre bakåt. Som stirrar in i ögonen på en när de pratar.

Vad är det för fel på er? Vad det än var för egenskap ni nu föddes utan, se till att skaffa den så jag slipper ha er inne i min privata zon. Jag känner er inte, även om jag skulle göra det så jag vill inte ha er där, ni gör mig sjukligt obekväm och ni har ingen hyfs.

FY FAN FÖR ER!

Kulsprutedags

Jag har under en lång tid byggt upp ett stort, ja, i det närmaste gigantiskt hat mot Always och deras jävla idiotreklam.
Måste få ventilera lite. Inte nog med deras äckligt klämkäcka (fan, det finns få saker jag stör mig på så mycket som de som kan anses vara klämkäcka, de förtjänar ett helt eget, framtida inlägg) slogan "Have a happy period. Always." Jag tror att alla, alla, som någon gång antingen haft mens eller varit i närheten av svårartad PMS kan relatera till det faktum att det för många aldrig. någonsin. kommer att finnas något som med all god jävla vilja i världen kan kallas "happy period". Med eller utan Always. Spelar ingen roll om de så sprutat ner sina jävla bindhelveten med all parfym i världen.

Men det som stör mig mest i hela reklamen är tjejen som lägger sig ner i ett badkar och slappnar av. Som för övrigt visar sig i formatet av en jättebinda. Badkaret alltså, tjejen ser ut att vara tillverkad av den klassiska blå vätska som annars brukar få symbolisera blod i mensreklamer.

1. Vem fan lägger sig i badet när man har mens? Hur fräscht är det att ligga och blöda i sitt eget badvatten och därmed bokstavligt talat bada i sitt eget mensblod? Inte ett jävla dugg fräscht skulle jag vilja säga.
2. Försöker Always säga att det är lugnt att bada om man har deras bindor på sig, är detta i själva verket en övertydlig metafor? Jag menar, själva badkaret är ju till och med gjort av en binda. Då ställer jag mig frågan, vem fan badar i trosor och med binda? Nej, hur fan tänkte ni nu Always?

På tal om övertydliga metaforer, på ett ställe formar massa bindor paraplyer som skyddar mot ett strilande regn. Japp. Ett jävla mens-regn. Have a happy period.

FUCK OFF, ALWAYS AND FOREVER


(nej, jag har inte mens, jag är arg ändå)

Om att hänga ut sig själv.

Normalt sätt är jag ganska tillbakadragen, absolut inte osocial, men jag gillar inte när människor i min närhet vet för mycket om mig. Sådant ger mig ångest.

Tyvär slutar detta gälla efter x antal glas rödvin, då kan jag prata om vad som helst med vem som helst. Fråga mig och jag svarar, inga hämningar. Det har lett till att jag bytt bekantskapskrets några gånger under åren.

In vino veritas, indeed.

Dr.Fuck-NO!

Återigen förvånas jag av hur otroligt sorgliga och korkade människor är. Jag blir till och med förvånad över att jag blir förvånad. Jag trodde cynismen hade ett starkare grepp om mig än så.

Iallafall. Söndagskvällar betyder timslånga bilfärder då jag förflyttar mig mellan mina två hemstäder, timslånga bilfärder betyder radio och radio på Söndagar betyder P3s verkligheten.

Ikväll har jag lyssnat på Mia Ottosson, som gifte sig med ett medium. Ett medium som kunde framkalla två andar, en uråldrig indianhövding och en tusenårig kinesisk läkare, doktor Lu. I och med att hon gifte sig med mediumet, gifte hon sig även med dessa två andar(wait...what?). Dessa andar kom fram lite titt som tätt under deras 10 år tillsammans, de talade om för henne att hon inte fick väga över 60kg, de talade om för henne att hon hade aids i fittan som bara kunde botas om doktor Lu fick rota runt lite där, de talade om för henne att hon var tvungen att ha på sig rött läppstift och sexiga underkläder, att hon var tvungen att strippa för sin man till musik som andarna valde och sedan lägga sig på rygg medan han kom på henne. Att hon inte ville varken det ena eller det andra spelar ingen roll, hon kunde ju inte gå emot vad de mäktiga andarna som tog fysisk form i hennes make mediumets kropp sade.

De talade även om att hon var tvungen att hålla sig i köket medan hennes man healade (våldtog) unga flickor ute på verandan i form av doktor Lu. Hon svalde allt med hull och hår.

En dag fattade hon plötsligt att hon var dum i huvudet, att andarna var en bluff och att henes make var ond så hon försökte ta livet av sig. Han blev skickad i fängelset för att han använde sin maktposition som medium för att våldta stackars trasiga småtjejer som kom till honom för att få hjälp.

Vad gör hon idag? Håll i er nu. Hon jobbar som (trumvirvel) medium.

Jag blir helt förtvivlad när jag hör sånt här, jag känner mig så fruktansvärt jävla hopplös. Jag vet att jag har frågat massor av gånger förut men vad fa-an är det för fel på folk? Va?

Obama + Fredspris = Sant

Jaha, Obama gick och fick fredspriset. Debatter rasar. Folk är upprörda.
Jag känner mig matt i kroppen och orkar inte ens bry mig så pass mycket att jag tar ställning till spektaklet.

Däremot tycker jag att det är ganska roligt. Alltså roligt, HaHa.

Min framtidsteori är att det här (på ont eller gott, antagligen mest ont) kommer öppna dörrarna för en flodvåg med nya norgehistorier.

American Gods

Jag klantade mig nästan ikväll.

After Work. Många, många, många glas vin. Dans.
Börjar man klockan 5 är det dags att gå hem vid 12. Ibland får man sällskap.

Jag glömde bort vem jag var. Men en avsugning och en sats i munnen senare kom jag ihåg det och skickade hem sällskapet. Det tog inte lång tid. Något av det.


Jag vet inte om händelseförloppet utspelades i Pizzaros, Bizarros eller min egen värld. Jag vet inte ens om jag är full eller nykter.

Neverwhere

Scen: Lagom stor balkong i lagom stor stad.
Tidpunkt: Torsdag, sen kväll.
Klädsel: Ny klänning.


Manlig bekant (något sluddrande): -"Du har ju alltid varit sexig inuti. (tystnad) Men nu är du sexig utanpå också"


Jag: -"..."


Fimpar. Går in. Går hem.

Det går utför med världen

Det finns nu ett datorprogram som undersöker hur attraktiva kändisars läppar är ur en vetenskaplig synpunkt.

Jim Carrey har nya kurvor. Som vi ska kolla in.

Den stora frågan här är egentligen varför jag fortsätter att läsa på aftonbladet.se när det enbart får mig att må dåligt.

Är det för att jag innerst inne älskar att vara bitter på världen?
Är det för att läsa om saker jag kan dampa ur på här?
Har jag en väldigt masochistisk personlighet?
Känner jag mig inte hel som människa om jag inte får uppröras över saker?

Någon som har en annan teori? Ni är så jävla snåla med kommentarer. Skäms.

Rubrik

Att ligga på rygg i soffan och stirra på taket, som är vitt, har en del fördelar.

Idag ser jag min ovilja till allmänna kroppsvätskeutbyten som en kroppslig metafor för min ovilja att bli mentalt penetrerad av omvärldens idiotier.

Har även intagit stora mängder hostmedicin.

Morgon

Om jag inte slutar hosta snart så kommer jag antingen hosta sönder ett revben eller ta livet av mig. Det senare är det troligare alternativet. Således kanske det här blir mitt allra sista inlägg här på bloggen.

Jag skulle vilja passa på att tacka alla mina läsare (alla 2? 3?)för att ni finns. (Tårdrypande paus)

Jag passa även på att medddela att ja, det är OK att postumt omskriva mig som "The Virgin Blogg-Queen" Jag har förstått att det funnits vissa oklarheter och funderingar om detta. Jag vill inte att det ska finnas oklarheter så jag reder ut dem i förväg. Vem är jag att lämna jordelivet och lämna kvar ett tilltrasslat garnnystan av oklarheter?

Suck och stön

Sitter och läser igenom kommentarerna till den här artikeln.
Några sjätteklassare har anmält Toys R' Us för diskriminering pga. deras extremt stereotypa leksakskatalog. Dessutom har de vunnit. Bra där. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör när ungarna blir nedtryckta i rosaglittriga resp blå krigsformer redan från start.

Men seriöst. Varför är folk såna idioter?

"Jag fattar inte hur folk orkar bråka om en så självklar sak som färger och leksaker?? Har både en dotter och en son och det har varit självklart att hon ska vara prinsessa och han leka med bilar och svärd. Hur ska det se ut i leksaksaffärn om rödstrumporna ska få som dom vill. Som det ser ut nu så är det lätt att hitta det man ska. KIllar är killar och tjejer är tjejer så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli."

"Patetiskt när vuxna ska gå in och bestämma hur barn skall bete sig.....det är barnens önskningar om leksaker som styr leksaksbranchen inte tvärtom"

"Jämställdhet existerar endast för att folk är avundsjuka"

"Inbördes krig kommer drabba oss för att folk kommer vara förbannade på tjejer som inte tycker om rosa"

"inte undra på om svenska killar vill ha en thailändska som uppskattar och förstår att vi är olika"


Men för fan. Vad är det för fel på folk? Det är faktiskt sorgligt att se hur de sitter fast i sina små Svensson-bubblor och bara vägrar tänka längre än näsan räcker.
Det är sånt här som gör att jag får svårare och svårare att trycka ner min elitistiska sida. Det är sånt här som gör att jag är cynisk och så jävla bitter på världen att jag svettas citronsyra istället för vanlig svett. Det är sånt här som gör att jag vill plocka fram kulsprutan.

RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA

Dagens aha-upplevelse.

Ok, glöm ALLT jag skrev om bättre hälfter i förra inlägget. Jag tar tillbaka det. Jag är botad.
Efter att ha klickat mig runt på bloggportalen ett tag för att ta död på min tristess snubblade jag över det här. Sedan klickade jag mig vidare hit.

Det finns alltså någonstans i Sverige en snubbe som desperat vill gifta sig. Han vill gifta sig så mycket att han har bokat en kyrka och ett datum utan att ha en fästmö först och sedan startat en hemsida och en blogg för att hitta henne. Jaja, whatever floats your boat, dude. Vill du gifta dig så jävla gärna, varför inte satsa allt?

Som en liten bonus har han sytt upp en klänning "i en modell där storleken är lätt att alterera". "Inbjudningskorten är designade, bara brudens namn som ska sättas dit" Alltså, ursäkta mig, men vad i hela helvete? Är det bara jag som får psykopatvibbar?

Han menar även att man inte tar äktenskap "på allvar" om man inte delar efternamn, att det är hans efternamn som ska delas är underförstått. Plus att "de gemensamma vännerna och projekten" är viktigare än ens egna. Ok, psykopatvibbarna har övergått i KD-vibbar, vilket inte gör någonting bättre.

Citerar en liten dikt från hans hemsida.

"Kärleken är inte bara svaret på varför du blir glad.
Kärleken är inte bara svaret på varför du känner dig varm.
Kärleken är inte bara svaret på dina glädjetårar.
Kärleken är inte svaret på någon av dessa frågor.

Kärlek är nämligen svaret på allt."

Åh, fy fan? Jag som trodde 42 var svaret på allt.

Nej, som alltid får sånt här världsfrånvänt romantiskt jävla dravel mig att inse att gräset är absolut grönast, friskast, snyggast och växer bäst precis just här, i min egna lägenhet som är perfekt storlek för en person, nämligen jag själv.

Så tack, du akademiker som söker fru, du "hoppfulle romantiker". Du fick mig att spy lite i munnen, men mest av allt, komma ihåg varför jag är som jag är och att jag är jävligt glad att jag är det.

Jag pissar absolut inte på någon som vill ha allt det där, som tror att kärleken (infoga fågelkvitter och rosa hjärtan här) är svaret på precis allt som är fel i ens liv, som är villig för att ge upp sitt självständiga jag för att "jobba på sitt förhållande". Det råkar bara vara så att jag vill inte ha det, faktiskt så vill jag lägga benen på ryggen och springa åt andra hållet bara jag hör talas om det.


Edit: Haha, det här var mycket roligare.

Kärlek - knull = Ja, vad egentligen?

Anledningen till att det fullkomligt forsar inlägg ur mig idag är att jag ligger hemma och är döende i svininfluensan (förkyld). Det enda som forsar ur mig ännu mer frekvent än inläggen är snoret ur min näsa. Faktiskt så finns det en positiv sak med den i övrigt allmänvidriga förkylningen och det är att jag tillfälligt har begåvats med en whiskeyröst utan dess like, ibland pratar jag lite högt för mig själv bara för att jag låter så roligt. Det är som att prata med någon helt annan. I går hade jag ingen röst alls. Försökte prata i telefon men lyckades bara få ur mig några små hesa pip, så kommunicerade med omvärlden enbart via sms igår. Till större delen bestod nämnda sms av att jag försökte övertala diverse vänner att komma hit med isglass. Det gick inget vidare. Hur som helst så har jag inte så mycket bättre för mig än att ligga och tänka på saker att skriva här.

Det är i sådana här sjukliga och horisontella lägen jag faktiskt önskar att jag hade en bättre hälft. Han skulle definitivt ha kommit hit med isglass om han funnits.

Utsikterna att hitta en sådan ser inte jättegoda ut. Utsikterna att hitta en sämre hälft ser något bättre ut men vem fan vill ha en sån? Grejen är att jag dejtar inte. Jag har tröttnat på att komma till det där ögonblicket när jag inser att jag inte vill ligga med personen i fråga, att jag aldrig kommer att vilja det, spelar ingen roll hur mycket/lite jag gillar honom. När detta inträffar inser jag även att så snart personen får reda på det så kommer det hela ta slut. Ofrånkomligen. Oavsett hur mycket han gillar mig. Det har hänt en gång för mycket. Jag orkar fan inte längre.

Jag tror jag är rätt ensam om att kunna vara kär utan att vara kåt. Alltså, jag skulle nog kunna tänka mig att "ställa upp" om det vore så, men det är ju inte så att det inte märks att det är just det jag gör. Så bra skådespelerska är jag helt enkelt inte. Och då faller ju allt iallafall. Jag kan inte tänka mig att det är speciellt kul att ligga med någon om det märks att den personen egentligen inte vill. Om man inte är våldtäktsman.

Detta lämnar mig med två alternativ:

1. Bli ihop med en våldtäktsman.

2. Pallra mig iväg till ICA och köpa min egen isglass.

Som om det inte räckte.

Dessutom. Dessutom föll de jävla irländarna för trycket och röstade ja.

Definitivt inte min helg.

Kamasutra för kvinnor

Jag hade det stora nöjet att fylla år nyss, och det är verkligen ett nöje, jag älskar födelsedagar. Nej, jag måste nog rätta mig själv här, det är mer rättvist att säga att jag älskar min egen födelsedag. Ingen jävla åldersnoja här inte. Det medföljer nämligen stora mängder uppmärksamhet, bra tillfällen att ha på sig fina klänningar och för det mesta massor av komplimanger och jag är inte den som tackar nej till något av ovanstående. Fördelen med att ha flera olika bekantskapskretsar och dessutom bo på halvtid i flera städer är att man kan fira sin födelsedag massor av gånger. I år firade jag 4 gånger, den som vill dra paralleller till narcissism eller katten Findus, gör't, ni har nog rätt.

På det stora hela har jag haft väldigt trevligt, undantaget två (i mitt tycke oförtjänta) bakfyllor och en present.

Vad det handlar om har säkert smarta läsare redan gissat sig till. Jag fick ett jättefint paket, det var inslaget i guldpapper på ett så pass vackert sätt att jag helst inte ville öppna det. Såhär i efterhand kanske jag inte borde ha gjort det. Jag kan ju erkänna att mina förväntningar var skyhöga, jag förstod ju på en gång att det var en bok, dessutom var den i ett format som skvallrade om att det var en coffe-table bok. Jag förväntade mig alltså att det skulle vara kanske en bok med foton på Bob Dylan, poppig konst, eller kanske superhjältar. Kanske hade de tänkt till riktigt bra och gett mig en bok med illustrerade citat från riktigt bra filmer. Jag darrade nästan lite när jag försiktigt vek upp det glänsande pappret.

Kamasutra för kvinnor. Paketet innehöll kamasutra för kvinnor. En bok fylld till bristningsgränsen med mjukporriga bilder och rubriker som "Kons parning" "Upphetsande saker" "Maskeradkläder" och "Konsten att attrahera". Det gick inte att komma ifrån känslan av att ha öppnat Pandoras ask.

-"Fnitter. Du kan ju använda den som raggningsknep ikväll. Typ, jag fick en kamasutrabok i födelsedagspresent, vill du följa med hem och testa den?"


Mina vänner känner mig verkligen inte överhuvudtaget. Återigen känner jag för att göra slut med verkligheten.

En kärleksförklaring.

Jag älskar Never mind the Buzzcocks. Alltså Älskar. För er som inte har koll, kolla här.
Främsta anledningen till min ovillkorliga kärlek är Simon Amstell. Mitt mål här i livet är att gifta mig med honom, jag vet att det kommer att funka. Här är anledningarna:

1. Han är Gay. (Ni får räkna ut själva vilka fördelar det innebär för min del)
2. Han är sjukt rolig.
3. Han skämtar om sånt här i brittisk tv.

Vårt äktenskap skulle alltså gå ut på att han kommer hem till mig ibland, myser lite och soffan och får mig att skratta sjukt mycket. Jag skulle dessutom inte längre drabbas av allehanda fördomar eftersom jag då är gift.