Dagens aha-upplevelse.

Ok, glöm ALLT jag skrev om bättre hälfter i förra inlägget. Jag tar tillbaka det. Jag är botad.
Efter att ha klickat mig runt på bloggportalen ett tag för att ta död på min tristess snubblade jag över det här. Sedan klickade jag mig vidare hit.

Det finns alltså någonstans i Sverige en snubbe som desperat vill gifta sig. Han vill gifta sig så mycket att han har bokat en kyrka och ett datum utan att ha en fästmö först och sedan startat en hemsida och en blogg för att hitta henne. Jaja, whatever floats your boat, dude. Vill du gifta dig så jävla gärna, varför inte satsa allt?

Som en liten bonus har han sytt upp en klänning "i en modell där storleken är lätt att alterera". "Inbjudningskorten är designade, bara brudens namn som ska sättas dit" Alltså, ursäkta mig, men vad i hela helvete? Är det bara jag som får psykopatvibbar?

Han menar även att man inte tar äktenskap "på allvar" om man inte delar efternamn, att det är hans efternamn som ska delas är underförstått. Plus att "de gemensamma vännerna och projekten" är viktigare än ens egna. Ok, psykopatvibbarna har övergått i KD-vibbar, vilket inte gör någonting bättre.

Citerar en liten dikt från hans hemsida.

"Kärleken är inte bara svaret på varför du blir glad.
Kärleken är inte bara svaret på varför du känner dig varm.
Kärleken är inte bara svaret på dina glädjetårar.
Kärleken är inte svaret på någon av dessa frågor.

Kärlek är nämligen svaret på allt."

Åh, fy fan? Jag som trodde 42 var svaret på allt.

Nej, som alltid får sånt här världsfrånvänt romantiskt jävla dravel mig att inse att gräset är absolut grönast, friskast, snyggast och växer bäst precis just här, i min egna lägenhet som är perfekt storlek för en person, nämligen jag själv.

Så tack, du akademiker som söker fru, du "hoppfulle romantiker". Du fick mig att spy lite i munnen, men mest av allt, komma ihåg varför jag är som jag är och att jag är jävligt glad att jag är det.

Jag pissar absolut inte på någon som vill ha allt det där, som tror att kärleken (infoga fågelkvitter och rosa hjärtan här) är svaret på precis allt som är fel i ens liv, som är villig för att ge upp sitt självständiga jag för att "jobba på sitt förhållande". Det råkar bara vara så att jag vill inte ha det, faktiskt så vill jag lägga benen på ryggen och springa åt andra hållet bara jag hör talas om det.


Edit: Haha, det här var mycket roligare.