Helvetet

Jag tänkte döpa det här inlägget till Februarihelvetet och skriva långt och länge om den aldrig smältande snön, det ofrånkomligen kommande slasket, bristen på pengar, överdosering av horribelt folkliga tillställningar som tar över alla fikarum, vinkvällar, skyltfönster och de flesta människors förstånd*, de nöjda jävlar som åker iväg på semester och får bruna ben när andra (jag) inte har råd, det faktum att jag har svårt att ta till mig resten av mänskligheten just den här månaden, att jag liksom känner mig lite utanför, samt vetskapen om att det är låååångt till våren, men. Men. Sen började jag tänka lite. Jag har taggat en del inlägg med Novemberhelvetet. Och Januarihelvetet. Och då kom jag på att det nog inte är månaderna iallafall, varje månad innehåller ju något jävla fanstyg som jag inte klarar av. Nästa gång hade det blivit Marshelvetet, sedan, ja, ni fattar. Så det är nog jag. Helvetet är alltså inte månadsindelat även om man skulle kunna tro det, det är ständigt närvarande och det är bara mitt. Mitt personliga helvete. Och Djävulen gör inte annat än petar mig i rumpan med sin lilla treudd. Bara för att jävlas (höhö).

Bitter, Moi?





*För er som inte förstår så pratar jag om melodifestivalen. Och alla hjärtans dag. Ni som inte förstod kan sluta läsa min blogg. Ni är inte värdiga.