Hämnden är pissljummen.

Läser om tjejer som hämnats på sina ex.
Såklart bunny-boilers allihopa. De klipper sönder kläder, kissar i rakvatten, repar bilar, ligger runt för att smitta otrogna pojkvännen med klamme (ett fall av mycket klarsynt logik), kastar tegelstenar genom fönster, slåss och beter sig allmänt psykopatiskt. Underförstått verkar de förvänta sig ett applåderande av sina handlingar, lite allmänt systerligt ryggdunk och någon slags ge-honom-vad-han-tål-det-jävla-svinet-upprättelse. Allt är ok, om man hämnas på ett ex. Särskilt om han varit otrogen.

Sedan skriver Terri Eriksson att det är helt ok att repa bilen, cd-skivan, klippa sönder favorittröjan osv. bara man inte går till överdrift. Då är det plötsligt sjukt. Det är tydligen skillnad på att ha sönder saker och på att ha sönder saker. Riktigt vart gränsen går är oklart, men småskalig hämnd is bliss, typ.

Och så har vi kommentarerna då. Många i stil med "ööööh, så fort tjejer gör si och så är det helt ok, men om en kille skulle göra så hade det minnsan tagit hus i helvete och han hade blivit inspärrad, buhuuu, det är så synd om oss".

För det första. Hämnd. Så jävla futtigt, så fruktansvärt lågt, så utomordentligt fånigt. I dessa fall, om de ens är på riktigt, dessutom sjukligt och obehagligt. Hur tänkte ni nu? Vad får man ut av det? Jag fattar inte. Alltså, när man tar till sådana extrema medel framställer man ju inte bara sig själv som emotionellt instabil och allmänt psykskadad, man ger ju dessutom den felande partnern ett slutgiltigt bevis på att han hade rätt som lämnade. Hade det inte varit en bättre hämnd att kallt och rakryggat gå vidare, att inte bry sig? Genom att hämnas på det här sättet förvandlar man ju sig själv per automatik till världens minsta person, någon som blivit totalt knäckt och som inte kan resa sig upp, som måste ta till nyckel-mot-sprillans-billack för att orka med. Snacka om att skjuta sig själv i foten.

För det andra. Samma princip som ovan gäller även om man inte gör mer än att dansa i stilettklackar på exets lp-samling. (vilket iofs är ett fruktansvärt brott, likställt med bokbål ungefär) Spelar ingen roll om man bara gör ett aldrig så litet hål i en enda favorittröja, det mentala hål som fylls igenom handlingen är antagligen detsamma och beteendet är precis lika förkastligt.

För det tredje. Angående kommentarer av typen ovan. Skärp er. För fan. Den typen av argumentation är bara ok så länge man går på dagis.