Uuuuhhh

Idag kommer bakfyllan i härliga vågor. Fryser, svettas, mår illa, vill dö, mår ok, röker, fryser osv osv osv i all jävla oändlighet.

Eftersom jag på grund av alldeles för mycket rödvin, och inte minst whiskey, igår inte klarar av något annat än att ligga på soffan och lyssna på Rolling Stones och må dåligt (och plita ner löjligt långa meningar) så har jag haft tid att tänka ganska mycket. Förutom att ransaka mig själv för att försöka komma fram till om det finns någon egentlig anledning till bakisångesten så har jag tänkt på det här enorma behovet som verkar finnas att pyssla ihop singlar med varandra. Vänner som leker kontaktförmedling vare sig det är befogat eller inte. Omvärlden som vägrar acceptera ett frivilligt singelskap.

Vad fan är upp med det egentligen? Jag gillart inte. Låt mig va. Jag håller inte på att hetsa par att de ska göra slut för att det är så jävla mycket trevligare att vara singel, till exempel.