Om att inte vilja ligga

Fröken Kysk no more?

2012-02-10T01:22:00.000-08:00

Det här projektet ligger ju ganska mycket på is.

Vill någon ändå ha något att läsa kan ni alltid besöka Anna och läsa
om hur det är att försöka få behandling för psykiska problem.

Alltid finns det nårgot att uppröras över.

Stackars

2011-04-09T05:09:00.001-07:00

Jag hängde hemma hos en nyseparerad och lagom bitter vän härom helgen, spelade tv-spel och drack rödvin. Mycket trevligt. Kvällen började gå mot småtimmarna, fler folk hade dykt upp och inte helt oväntat kom frågan om mitt singelskap upp. Inte på mitt eget initiativ, skall kanske tilläggas. Och lika oväntat följde ifrågasättandet. Och misstron. Hur kan jag vara nöjd, hur kan jag inte leta efter någon, känner jag mig inte ensam?

Det verkar så otroligt jävla viktigt att kunna definiera en person genom vilken typ av förhållande den har, det är som om att man inte kan vara en verklig person om man inte a) sysslar med något meningsfullt eller b) har ett meningsfullt kärleksförhållande/strävar efter ett sådant.

När man ska lära känna någon så är det ofelbart detta man frågar efter. Jaha, vad jobbar du med då. Jaha, men barn/sambo/äktenskap/jaktpåpartner då? Fallerar man med att komma med något socialt accepterat svar på dessa områden så fallerar man som person. Det är inte ok att inte vilja ha ett förhållande tydligen, det är inte ok att inte vilja ligga, det är inte ok att vara en Kysk Fröken som är nöjd med att ägna dagarna åt rödvin, Tv-spel och något odefinierade studier som inte direkt leder någonstans utom möjligtvis mot fåfänga författardrömmar. Nej, då är nägot fel. Då är man skadad på något sätt, utan framtidstro, utan livsglädje. Det är va?! och oj... och stackars dig.

Nej, inte stackars mig. Inte stackars mig ett jävla dugg. Det finns många det är synd om, men jag är fan inte en av dem. Och medlidande där det inte behövs (om det nu någonsin gör det, medlidande överlag är ganska äckligt) är kanske den värsta skymfen.

Nu vet ni det.

1:a april

2011-04-01T01:14:00.000-07:00

Världen vi lever i är ett skämt.

Kom ihåg var du såg det först.

Hyfsat ogenomtänkta reflexioner kring ordet "Alla"

2011-03-06T01:50:00.000-08:00

Alla generaliserar väl, eller?

Jag hatar ordet alla. Att använda ordet alla är att generalisera utan att reflektera. Alla gör ju si, alla gör ju så.

Alla är världens sämsta argument, alla är argumentationens knytnäve. Ofta tas alla till när den sista smulan rim och reson blåst bort - eller när den smulan över huvud taget inte funnits. Alla är argumentationens knytnäve och knytnäven går på mellanstadiet. Alla finns inte, det går nästan aldrig att applicera.

Alla är en paradox, alla är en definitivt omöjlig definition, alla är en hurtig hejaklacksramsa, alla var där, alla tycker så. Alla får ligga?*

Alla kräver tillägg. Det finns alltid ett undantag, det finns alltid någon som inte önskar att den var där, alltid någon som inte vill vara alla, som inte vill klappa händer och vifta med ballonger till melodifestivalen, som inte håller med, som varken stämmer in eller passar in.

Alla är världens största ord - en ångvält, en elektrisk häcksax och en kraschlandad 747. En skandal, total skamlöshet och en sensationslysten pudel med för mycket päls som bara väntar på att tvångsrakas. Alla är lathet i ordform, alla är den enkla vägen ut.

Alla är tamejfan sämst (och nu snackar vi på metanivå).

*Asså, jag skulle egentligen vilja ägna en hel jävla rad frustrerade inlägg åt den här boken, men det känns som att jag skulle behöva läsa den först och jag tänker banne mig inte besudla varken mitt bibliotekskort eller mig själv som människa med att aktivt låna/köpa den.

Om sökord och sånt

2011-03-06T01:31:00.000-08:00

Det är fortfarande förvånansvärt många som lyckas googla sig hit genom att söka på
Sofi Fahrman + avsugning. Detta är något jag finner mycket fascinerande.

Hur kommer det här sig? Har jag missat någonting? Det måste ju finnas något mycket spännande bakom dessa kombinerade sökord, en hel värld som jag är totalt oinvigd i. Jag ställer mig tveksam till huruvida jag vill bli invigd. Jag kan även föreställa mig besvikelsen när man förväntansfullt knappat in dessa sökord och sedan hamnar här.

Jag har tyvärr inte så mycket mer att säga om ämnet, jag har inga sanningar att komma med, inga avslöjanden, inga bilder, inga teknik-tips. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta.

Fröken Trött

2011-03-05T06:28:00.000-08:00

Det är märkligt vad det upprör folk, det här med att frivilligt välja bort förhållande och familj.
Jag vet inte hur många gånger jag blivit bemött med skepsis när jag förklarat att jag trivs med att vara för mig själv, att jag inte letar efter någon. Det tas för givet att jag, snart 30 och jävligt singel, omöjligt kan vara lycklig då jag ställt mig utanför det här med tvåsamhet. Det accepteras liksom inte att jag har valt det själv och att jag står för det. Folk förstår inte, det letas ständigt efter någon bakomliggande orsak, är jag inte bara rädd för att bli sårad trots allt?

Vänta bara tills du träffar den rätte, säger man till mig, vänta bara, du kommer ändra dig. Om några år sitter du där med två barn och hus och är lycklig. När jag ställer mig på tvären och deklarerar att jag har det bra som jag har det är det inte alls ovanligt att folk blir stötta, lite förnärmade över att jag inte vill ha det som de har eller söker efter.

Jag har växt upp, jag är inte rädd för att binda mig, eller för att bli dumpad, jag är inte emotionellt störd eller socialt handikappad. Jag vill bara inte vara sambo, eller någons flickvän eller knulla runt. Så låt mig vara, bitch please!

Fröken mästerkock.

2011-02-04T13:32:00.000-08:00

Jag har tänkt ganska länge att jag ska lära mig att laga mat. På riktigt.

Jag vill att folk ska bli imponerade över mina färdigheter. Jag vill att de ska sitta tysta och chockade och tugga med slutna ögon vid mitt köksbord och endast vakna ur transen för att slåss om den sista maten som en flock hyenor över lite härligt blodiga likdelar från ett f.d. savanndjur. Kanske en Zebra. Så jävla gott ska det vara.

Detta har ännu inte hänt.

Mina kulinariska färdigheter är inte färdiga och jag är en högst medelmåttig kock. Antagligen för att jag egentligen inte är intresserad. Jag har hakat på det här Intresset för Matlagning som håller landet i ett skruvstäd, eller kanske snarare ...*.

Egentligen gillar jag nog mest idén om att försöka lära mig laga mat. Jag gillar iden om att fladdra omkring i köket i förkläde och hälla saker i olika grytor och röra i andra grytor och kanske, men bara kanske, slicka mig om fingrarna på Nigella-vis. I själva verket flänger jag omkring, går ut och röker och glömmer stänga av plattor, bränner vid och svettas. Idag har jag lagat fisksoppa. Intentionen var Bouillabaisse, men så orkade jag inte handla allt och använde fryst filéead fisk och bara några små futtiga räkskal att koka buljong på istället för olika sorters småfisk och laxhuvuden och allt vad det nu är. Slutresultatet smakade fisksoppa. Inte något flådigt franskt utan rakt av fisksoppa. Sådär lagom gott. Absolut inte äckligt, men inget finlir direkt. Ingen beskrev soppan som en oral orgasm. Jag kände mig besviken.

Sen kom jag på att hela grejen gick ut på att jag ville att folk skulle tycka att jag varit duktig.

Jag trodde jag stog över sånt.

Nu känner jag mig lurad. Jävla TV.

*infoga valfritt fancy köksredskap.

Dagens...ja, jag vet fan inte.

2011-02-03T15:02:00.000-08:00

Ok, någon dejtingsida för otrohetssugna ska få se dagens ljus i vårt nordliga land. Aftonbladet gör sin samhällsplikt och låter oss få insyn i mannen-bakom-sajtens tankar kring detta beslut.

"Svenskar är väldigt 'open-minded'. Vi har förstått att maj är en bra tid här. Då blir folk aktiva och kvinnor börjar klä upp sig och göra sig vackra, antagligen för att göra intryck på män."

Alltså....

BWAAAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHHH

*sniff, sniff*

Over and out.

(och då har jag inte ens kollat på kommentarerna till denna artikel)

Fejjan, asså.

2011-02-03T14:32:00.000-08:00

Jag blir spak av att logga in på facebook. Det är så dumt. Det är så fascinerande.

Jag vet inte om det beror på de jag gått i skolan med/träffat-på-någon-enstaka-fest/jobbat med/någon-gång-träffat/halvt-om-halvt-umgåtts-med - kort sagt, de personer som jag gjort tillräckligt stort intryck på för att de ska vilja lägga mig till skaran av sina "vänner" - är lite extra knepiga eller om alla har det såhär.

Varje gång jag känner mig lite "för nära" resten av mänskligheten (jag erkänner, jag trivs ganska bra ute på min egna lilla kant) så behöver jag bara logga in på fejjan, bläddra igenom lite semester/fest/renoveringsbilder och läsa några kryptiska tycksyndommigfastjagvillintesägavaddetärraktut (mendufårjugärnafrågasåjagfårliteattention)/ hejjagharjustvaritochtränat/ hahahihigissavadminungejustsa-statusar samt förundras över vad folk faktiskt "gillar" och hur mycket av sig själva och sina liv de faktiskt tycker att det är relevant att dela med sig av, så känner jag mig sådär lagom allienerad igen.

Fejjan är min verklighetscheck, mitt nyp i armen.

Jag är fruktansvärt beroende.

(Kan ha slagit rekord i mest jobbigt skrivna inlägg någonsin med kreationen ovan. En mening - elva rader - badabom!)

Det här med fåglarna.

2011-01-06T03:48:00.000-08:00

Yttre våld. Så otroligt fjösigt. Var är konspirationsteorierna? Var är känslan av katastrof som sakta men säkert närmar sig, den iskalla tystnaden i skyn, känslan av kollektiv skräck?

Jag går inte på det, det känns för osannolikt. 50-100 döda fåglar i Falköping, 5000 i Arkansas, 500 i Louisiana och det under loppet av några dygn. Plus de typ 100.000 döda fiskarna som spolades upp på en flodstrand någonstans. Är inte det här typiskt en sådan grej som brukar betyda jordens undergång? Några få ser tecknen och försöker varna, myndigheterna mörkar för att undvika masspanik och så ba 'poff' så faller himlen ned över våra huvuden. Kanske ett märkligt gift har funnits i stratosfären och dödat fåglarna, samma gift har regnat ner i nån flodjävel och dödat alla fiskar, samma gift kommer ta kål på oss alla.

Jag gillar den här känslan av att något mystiskt och hemskt är på gång, att det ligger i startgroparna. Det känns som ett slags kollektivt mys-pys-rys borde infunnit sig för länge sedan, det känns som att grannar borde stå utanför sina dörrar och viska oroligt tillsammans, men icke då. Yttre våld. Kajorna har blivit påkörda av en lastbil. Eller...har de verkligen det? (infoga mystisk arkiv X-musik här)

Långsamhetsvirus och döda fåglar.

2011-01-05T14:52:00.000-08:00

Jag överlevde, men det var knappt.
Vad är det med IKEA och människor, i kombination? Varför tycks människan förlora merparten av sina aktiva hjärnceller när de träder in genom de långsamt roterande glasdörrarna? Långsamt, där har vi ju för övrigt ett ledord för IKEA-upplevelsen. Det känns ju lite som att stiga in i ett undervattenslandskap där vattenmotståndet gör att alla rörelser folk gör går lååångsaaaammmmmt och saaaaktaaaaaa.

Folk strosar omkring som om de hade all tid i världen, gärna med en IKEA-vagn framför sig, gärna i bredd. Om man då inte saktats ned av denna allomfattande IKEA-slöhets-gelé och vill röra sig framåt i normal takt och därför klämmer fram ett litet -"Ursäkta, får jag komma förbi?" så vänder de framförvarande IKEA-zombiesarna saaaakta på huvudet och ger en en sjukt ond blick med sina små grisögon, innan de låååångsamt rör på sina lemmar och flyttar sig aldrig så litet åt sidan så man måste tränga sig fram mellan deras platta-kartongbelamrade, överfyllda vagnar och oroa sig för att jackan ska fastna i något platt jävla paket och dra ner det i golvet. Uuuhhhh.

Det finns dock ett undantag, ett ställe där långsamhetsmaffian börjar röra sig, där det uppstått ett lufthål i de osynliga vattenmassor som förhindrar verklighetens folk att röra sina armar och ben i normaltakt innanför IKEAs svängdörrar, ETT ställe där IKEA-zombiesarna verkar som om de fått i sig en rejäl dos speed - vattenhålet. De ställen där man kan få GRATIS påtår på sitt/sin kaffe/lingondricka/pepsiMAX. DÄR är folk blixtsnabba! Med handledsrörelser som är så snabba att de sätter Matrix-snubbarna på skam gör dom det, så pass blixtsnabbt att tiden tycks stå stilla och armar blir till suddiga streck sträcks det fram muggar för påfyllning innan någon annan, gud förbjude, hinner fram till kran FÖRE. Det är som att rädslan för att den fria påfyllningen ska ta slut genomsyrar den annars så tjocka luften och gör den extra lätt att röra sig genom eller någonting. Uuuhhh.

Aldrig mer, säger jag bara. Spelar ingen roll hur billigt det är. Värmeljusen har ju ändå blivit helt värdelösa. Hur tänkte ni där förresten, IKEA? De var ju så bra, brann så länge och nu så bara, 'fjupp' så är de slut. Verkligt dåligt.

Annars kan jag inte koncentrera mig på någonting alls, den mystiska fågeldöden skrämmer slag på mig. Apokalypsen är nära. (Hörde någon kalla det nederbird, så jävla genialt att jag måste avbryta hyperventileringen för en omgång fniss, ordvitsar alltså <3 )

Svinis

2011-01-04T05:28:00.000-08:00

Jag har legat döende i en dryg vecka men börjar nu sakta känna livsångorna krypa tillbaks in i kroppen. Jag firar detta med ett vansinnesdåd. Jag ska trotsa snö, en bil som garanterat är inplogad, översnöad och p-bötad, en gigantisk parkeringsplats och c:a 5000 fradgatuggande idioter - jag ska åka till IKEA. Hur fan tänkte jag?

Jag talar om sedan ifall jag överlevde.

En snabbis bara..

2010-10-16T01:50:00.000-07:00

Aftonbladet frågar mig om jag är rädd för att inte hänga med i nya sextrender.
Sedan lugnar de mig med att tala om att sex kommer att bli enklare i framtiden.
Ja, eftersom "det har varit så mycket extremt sex på den senaste tiden. Nästan alla förväntas köra med spanking."

En hel jävla artikel har de skrapat ihop, byggd på en undesökning om vilka trender som spås råda i sänghalmen framöver. De som siar är personer med "en särskild fingertoppskänsla för trender"

Vad fan?

Alltså det här är så jävla dumt att jag får andnöd. Än en gång känner jag ett trängande behov av att citera Arne Anka: "-Ibland undrar man om man lever i ett land eller i ett skämt"

Skarsgård i snoppchock.

2010-10-11T07:13:00.000-07:00

DN - jag är besviken, lägg av med sådan där Aftobladetretorik va.

Hör min bön och låt mig få slippa ordet "snoppchock" på er förstasida. Humor eller ej.

MVH// Fröken (just idag lite extra) Kysk

En ovanligt torr höst

2010-10-10T08:31:00.000-07:00

Jag tror, jag tror, jag tror. Om jag hade levt i en annan tidsålder så hade jag varit typ Marie Curie vid det här laget. Hade jag inte behövt lägga så mycket tid energi på att försöka klämma in min narcissistisk-ambivalenta och framförallt kyska personlighet i detta sexfixerade skitsamhälle så hade jag botat HIV, cancer, korruption och fått nobelpriset i litteratur för länge sedan. Garanterat, alltså.

Men jag vill ju bara bo i New Yooooork!

2010-08-11T04:54:00.000-07:00

Läser Plum Sykes Bergdorfblondiner till en sommarkurs.
Några utvalda citat:

"En orgasm är verkligen svaret på nästan alla problem här i livet. Jag tror ärligt talat att om alla fick orgasmer regelbundet skulle det inte finnas någon Palestinakonflikt."

"Jag insåg att jag behövde en ersättningsfästman om inte livet på Manhattan skulle bli så outhärdligt att jag tvingades flytta till någon främmande plats som Brooklyn."

"Om en tjej har på sig förra säsongens Monolo Blahnik med stilettklack säger jag inte genast upp bekantskapen" (om att vara tolerant)

På baksidan uppmanas jag att låta mig "förföras av denna smygtitt in i New York-socitetens värld av lyx och flärd." Bergdorfblondiner marknadsförs alltså knappast som någon slags ultra-ironisk bok som driver med ytligheten in i absurdum, även om man kanske skulle önska det, utan snarare som en eskapistisk eftersträvansbibel. Jag tycker mig kunna påstå att det är så de flesta läser den utan att låta speciellt orealistisk. Det här lär ju vara en sån bok som folk kryper upp i soffan med, i sällskap av en filt och en kopp rykande hett thè och bara njuuter och drömmer sig bort från småstadstristessen och lindex-shoppingen.

Seriöst, är det konstigt att allt är som det är, när folk på allvar läser sån här skit? Jag ryser lite längs ryggraden, spyr lite i munnen och sveper in mig i min egen filt, vävd av bitterhet och världsdepression.

Nu räcker det

2010-08-09T04:55:00.000-07:00

Sommaren 2010 kommer gå till historien som den med flest svalt blåa plus och ilsket röda streck liggandes i undertecknads vänners papperskorgar någonsin.

Jag har varken tid eller lust att höra på alla dessa ångest- respektive glädjeyttringar. Jag vill vara ifred och pyssla med mina egna angelägenheter. Jag vill inte ge råd. Jag har inga goda råd, eller rättare sagt, ingen vill höra mina, i allmänhetens öron och ögon, antagligen ganska så jävla o-goda råd gällande sånt här.

Sådant får man inte säga säga högt, så jag skriver det lite lagom tyst istället. Vetskapen om att jag är en anti-människa och väldigt dålig vän surrar i bakhuvudet. Men istället för att lägga någon större vikt vid detta så fortsätter jag humma på passande sätt i telefonluren och lyssna på soundtracket till Fantastic Mr Fox.

Min ska nog heta Harry.

2010-07-12T04:39:00.001-07:00

Nu har det hänt igen. Jag känner mig utanför. Jag är trött på igenkänningsfaktor 0 och att inte kunna hänga med i snacket. Jag vet ingenting om det här nya som alla pratar om. Jahaaaaa, men sådär gör min också, precis så är det, min har tre hjul och en specialbeställd nummerskylt, jag har köpt nya randiga unisex-tröjor till mina och vet du vad min sa idag? Det var så gulligt. Jag får aldrig säga sådana saker. I desperation letar jag efter neutrala samtalsämnen så jag bara: "Men hallå, Sven-Otto då?" Och alla andra bara: "Vaaa? Ingen i bekantskapskretsens barn heter så." Och jag bara: (ännu mer desperat) "Men...bläckfisken Paul?" Inget Svar.

Lösningen på alla mina problem är att skaffa en unge. Pronto. Det är enda sättet för mig att kunna hänga med i svängarna. Grejen är bara att jag har ingen lust att bli/vara gravid, så jag tänkte att man kan...låtsas? Ge sig iväg på 9 månaders totalt fylleslag någon trevlig stans, Paris kanske, och komma tillbaka med en fejkad bebis.

Det skulle funka, non?

Ska bara vinna på lotto så jag har råd med barnflicka. Jag gillar nummer 3 och 8, det är en början.

Hej då.

2010-06-16T14:24:00.000-07:00

Det här jävla bröllopet alltså.
Jag pallar verkligen inte.

Jag lämnar Sverige i protest och kommer inte tillbaka förrän allt är överspelat och den påstådda* bröllopshysterin dött ut. Det känns jäääävligt NICE!

*Jo alltså, så jävla hysteriska verkar ju (vettigt) folk i allmänhet faktiskt inte vara, varken till eller från. Det är väl mest Aftonbladet, vissa delar av verklighetens folk (Svensk Damtidnings läsarkrets, mer exakt) och teve som hetsar upp sig, eller?

Rosévinsamtal, ja, det är ju sommar

2010-06-13T12:48:00.000-07:00

"Jag fattar inte varför du måste ha håret rött, du borde färga det brunt. Du är mycket snyggare i brunt. Killar gillar inte rött hår."

"ok"

"Men du vill väl att folk ska säga att du är snygg?"

"..."

Seriöst. Jag ska sluta umgås med folk.

Så var det det här med vanligt hyfs igen.

2010-06-08T15:05:00.000-07:00

Sitter på 22-tåget från Stockholm med ett par öl, ganska mycket räkor och en jävla massa bilder från fotografiska i kroppen respektive huvudet. Ett sällskap med ganska många fler öl i sin gemensamma, bullrigt svettiga kropp sitter några stolar bakom. En av dem, en man, sticker ut lite extra genom att skratta högljutt åt sina egna, ganska grovt sexistiska skämt. Resten av sällskapet är fnissiga och allmänt dryga att lyssna på, jag ser dem inte men tro faan att jag hör dem. Det är dock inte mer än att jag kan koppla bort dem och fortsatt läsa min tidning, med en viss irritation irrandes någonstans i bakhuvudet som extra, och något ovälkommen, krydda.

När biljettkontrollanten kommer - tjej, uppskattningsvis 20-någonting - så har ingen i sällskapet köpt biljett. Skratta-högt-åt-sina-egna-skämt klagar på priset, försöker pruta, lilla-gumman-flirtar skamlöst, presenterar sig som typ "Stefan - 25cm" och lägger.aldrig.av. Otroligt obehagligt. Kudos åt Fröken Biljett, som ler återhållsamt och tar betalt utan att bry sig nämnvärt om Stefan 25cm och hans reptilhjärna-framtoning. Jag hade antagligen gett mig själv sparken från Statens Järnvägar om jag var i hennes skor, genom att ge karln en käftsmäll eller verbal dänga av likställig rang. Kanske är hon är van, men isåfall blir jag förbannad på att hon behöver vara van.

Jag vet inte om det är bäst att kallt låta Stefan 25cm och hans ordbajs rinna bort som vatten på en inoljad gås och inte ge honom och hans gelikar den uppmärksamhet de så uppenbart är ute efter. Jag undrar om inte bristen på uppmärksamhet i själva verket en enda stor OK! stämpel för att låta hans stora käft fortsätta glappa, och om man tar steget längre, låta sina håriga fingrar grabba tag i närmste tjejrumpa och klämma till lite. Steget mellan verbalt och kroppsligt kändes inte direkt milslång i det här fallet. Jag ångrar att jag inte vände mig om och sa någonting, men eftersom jag själv bara utsattes för hans gubbslemmighet indirekt så knöt jag istället näven i fickan och svor högt inom mig. Varför har vi inte kommit längre än såhär? Varför finns det fortfarande så jävla många människor med en kvinnosyn plockad rätt ur Mad men?

Den mentala kulsprutan slutar fan aldrig smattra i om att inte vilja ligga-landet.

Om alltings jävlighet

2010-06-07T06:32:00.000-07:00

Läser om någon jävla jeppe från Borås som tar hutlöst betalt för att hela cancersjuka med basilika och ta sina kvinnliga patienter på brösten.

Ibland känner jag bara för att sluta läsa nyheter, stänga av allt vad kritiskt tänkande heter, ta på mig ett rödrandigt förkläde och dedikera mitt liv åt att baka småkakor och le åt främlingar. Alltså, jag blir så trött på all idioti, på alla som utnyttjar, på alla som låter sig utnyttjas, på alla de som inte vet bättre och på de som faktiskt vet bättre men ändå skiter i det. Jag blir uppriktigt världsdeprimerad av att läsa sån skit som artikeln ovan, om naturläkare, healare, religiösa ledare, självhjälpare och annat löst folk som utnyttjar människors litenhet, hjälplöshet och godtrogenhet. Jag blir ännu mer trött av det faktum att det finns så jävla många som inte är tillräckligt starka för att stå emot, som låter sig luras och dras in i sånt uppenbart (och för all del, mindre uppenbart) skit. Just den här jäveln åkte ju dit, men hur många gör inte det?

Jag är trött på USA som med samma gamla världsfrälsar-ethos, fast i ny tappning, bedriver riktade mord mot "terrorister" utan rättegång eller, ja, utan någonting överhuvudtaget utom att just USA bestämt att de är terrorister, jag är trött på Lissabonfördrag och EU-presidenter, jag är trött på alla ultrarasistiska små tanter som raljerar i ring P1 och jag är trött på mig själv som faktiskt inte ens försöker göra någonting åt någonting. Ja, annat än att spy galla över faktum då.

Visst, visst, det finns väl bra människor också, men så länge de befinner sig i en sådan våldsam jävla superminoritet som nu - och så länge verklighetens folk bryr sig mer om att grannens katt bajsat i deras sandlåda, om att läsa aftonbladet och kolla på norska hollywoodfruar än vad som händer utanför tvättstugan, den egna trädgården, gatan och konsumaffären så lär det fortsätta vara helt åt helvete med världen.
I vissa lägen känns det som att det var lite synd att vi inte sögs in i något svart hål när de startade upp LHC.

Ja, vart är allt på väg?

2010-05-24T03:36:00.000-07:00

Rödvinssamtal:

-Brukade inte vi se ner på de som var som vi är nu?

-Jo, vi var så jävla nöjda med att vi inte var såna där.

-Nu är de dagarna förbi för alltid.

-Sorgligt. Fy fan.

-Ja, nu är vi såna där, såna som analyserar sms.

Jojo. Det är inte lätt när det går utför i bekantskapskretsen, men vad gör man?
De är ju trevliga i övrigt.

Vem vill inte vara ihop?

2010-05-23T14:46:00.000-07:00

Jag vet inte om det är min bekantskapskrets det är fel på eller hur det är, men av alla par jag känner så är det bara ett som har det bra. Med bra menar jag nu inte perfekt, utan sådär vardagslunkigt trist, smågnabbigt och svensson-normalt. Folk bråkar om högt och lågt, är otrogna, blir gravida och törs inte berätta något, blir utskällda för att de inte städar ordentligt när de är hemma och mammalediga, ljuger om massa skitsaker, blir mer eller mindre kontrollerande av obehagliga kontrollfreaks till partners, blir bortprioriterade på grund av golf och gotlandsresor, är för beroende eller för självständiga. Det tar aldrig slut på problem. Min telefon går varm, och helt ärligt börjar det bli svårt att hålla reda på vem som har problem med vad, för att inte tala om att det börjar bli jävligt påfrestande för mina stackars nerver.

Seriöst, om allt är misär, gör slut. Det är väl inte svårare än så? Jo, men tydligen är det det. Man är rädd för att vara ensam, att klara sig ekonomiskt på egen hand, en vet inte hur man betalar räkningar, någon annan är rädd för folks "vad var det jag sa" om hon inte håller ut. Mycket verkar bottna i - eller snarare, många förhållanden som egentligen är både dömda till döden, dekapiterade och halvt bortruttnade i någon mörk fuktig grav - att man är rädd att lämna vad jag skulle vilja kalla parförhållandelandet snarare än att man faktiskt vill vara kvar i sitt förhållande.

Alltså, det är ju bara så in i helvete fel. Jag blir Sverker. Får det gå till på det här viset? Ska det verkligen vara såhär? Nej, att stanna i ett pissigt förhållande på grund av värdsliga sakförhållanden åker rätt ner i röda tunnan.

Hantera hit och hantera dit

2010-05-13T07:36:00.000-07:00

Jag är för det mesta bra på känslor, allvarligt alltså. Jag kan hantera gråtande vänner, döende släktingar och tentastress alldeles utmärkt. Jag ger bra råd, jag går inte under, jag jobbar på fint under press. Jag kan bolla alla tre samtidigt om det skulle vara så.

Uppenbarligen kan jag dock inte alls hantera andras romantiska känslor för mig själv. Jag kan inte hantera dem på det sättet att jag lovar mer än jag någonsin skulle kunna hålla, alltså det finns inte ens på kartan att jag skulle kunna hålla ens några stackars procent av det jag lovar, så dåligt hanterar jag det. Att ta tillbaka löften som man gav en onykter lördag, på en väldigt nykter måndag, är inte kul.

Faktiskt, så är det så pass okul att jag tänker sluta tvätta, klippa och sminka mig för att undvika att någonsin hamna i samma situation igen. Dessutom tänker jag ta asocial till en ny nivå, det får bli min nya grej, asexuell räcker som inte längre. Jag tänker sluta umgås med riktiga människor och skaffa mig ett gäng låtsaskompisar och internet-diton istället. Nån som är sugen?

Grått jävla väder är det också.

2010-04-25T06:53:00.000-07:00

Bakfyllan har idag, lite överraskande, övergett sin fysiska form och satt sig på mitt humör istället. Det började som grav ångest som fick skinnet att krypa men har under dagen övergått i en ilska som jag inte vet var den kommer ifrån men som kokar i blodet oavsett. Jag är så jävla arg. På allt. Ganska befriande ändå. Hellre det än illamående.

Jag röker och lyssnar på Leonard Cohen, jagar upp mig över alltings jävlighet och gör absolut ingenting som jag borde göra egentligen. Sköna Söndag liksom.

I-landsproblem månne?

2010-04-22T23:45:00.000-07:00

Råkade lyssna in mig på en något ångestfylld konversation som handlade om att hitta det rätta ögonblicket att tala om för random ligg/nybliven pojkvän/annat liggobjekt i manlig form att man har mens och därför inte kan ligga.

Det pratades om hur man ska lägga fram det för att det inte skulle låta som en dålig ursäkt à la huvudvärk, för att det inte skulle låta äckligt, fjortisaktigt eller överhuvudtaget pinsamt. Värst är det tydligen när det kommer till engångsligg, eller någon som följer med hem efter krogen och antagligen skulle ha varit ett engångsligg om det nu inte vore för det faktum att man blööööder. Ur fittan (hemska tanke!) "Eeeh, ja, alltså, *host* du kan ju få följa med...om du vill..men jag, eh, eeeh, alltså. Lingonveckan. *peka peka* Blod. Inget ligga." Varpå man tydligen riskerar att bli avvisad, förpassad till helvetet för all framtid eller värst av allt, råka ut för ett ögonblick av pinsam tystnad. Eller så bryr sig inte snubben i fråga utan vill ligga ändå, då måste man oroa sig för blod på lakanen, blod på fingrar, blod på kondomen, blod överallt. Alltså, bah sååååå not worth it!

Alltså, det här är så dumt att jag känner hur en liten hjärnblödning tar fart någonstans i pannan. Tjejerna som diskuterade var dessutom mycket närmare 30-årsåldern än den 14-åriga ålder man kanske helst hade velat föreställa sig.

Anledningen att hjärnblödningen inte tar kål på mig är att jag är så jävla glad och lättad över att jag slipper att jag just i detta nu tänker ta mitt paraply och flyga upp i himlen, precis som Mary Poppins.

Om lyckan i att tänka negativt

2010-04-20T08:42:00.000-07:00

Alltså, det finns få saker som gör mig så inihelvetes förbannad som när något går jättefel och när man sedan står där och svär eller är besviken/ledsen/suger på tummen - som nyss träffats av en hammare som missat att slå spiken på huvudet för femtielfte gången i rad - så kommer det någon jävel, klappar en på axeln och utbrister "men tänk lite positivt nu", "ta tag i det här nu", "försök se saken från den ljusa sidan". Då hänger käftsmällen i luften vill jag lova, det finns faktiskt få saker som får mig att vilja slå in tänderna på folk mer än just uppmaningar till positivt tänkande just efter eller, ännu värre, medan allt brakar käpprätt åt helvete.

"Ingenting blir bättre för att du har en trist attityd" Jo men tänk att det blir det. En liten grej jag vill uppmärksamma er positiva, klämkäcka, bestämmare-över-egna-öden-människor på är att alla fungerar inte likadant. Lalla fånleende runt där i eran lyckliga lilla positiva värld, frottera er med Mat-Tina, Pernilla Wahlgren, Fan och hans moster, läs Mia Törnblom-böcker så det ryker om det, vänd andra kinden till hur ofta ni vill, tyck för all del att alla borde vara lite mer som Dalai Lama, eller iallafall ta lite tips från random indisk inne-guru. Gör vad fan ni vill, bäst ni vill, jag skiter i vilket. Men om jag skulle hålla på sådär så skulle jag tyvärr bli tvungen att ta livet av mig. Jag skulle inte kunna leva med mig själv längre om jag kom på mig själv med att stå och le framför badrumsspegeln och visualisera mig själv som 5kg smalare, eller massa pengar rikare, eller några pinnar högre upp på karriärstegen. Det betyder dock nödvändigtvis inte att jag är pessimistisk to the bone, eller att jag aldrig kan göra någonting eftersom jag saknar någon slags positiv drivkraft, eller att jag på något sätt är olycklig.

Jag funkar så att jag drivs, till en viss del, av envishet och ilska. När jag blir förbannad över något så gör jag något åt det. Blir jag förbannad över någonting som jag inte direkt kan göra någonting åt, så skriver jag om det, eller använder energin till att göra något annat. Funkar skitbra. Ibland blir jag uppriktigt världsdeprimerad, det kan jag villigt erkänna, men det är bara när jag uppmärksammar för mycket idioti på en och samma gång, då kan oket bli för tungt. Men mycket hellre världsdepression än världsfrånvändhet, vilket jag tror mycket av det positiva tänkandet handlar om. Ingenting blir ju bättre bara för att man låtsas att det är det. Det ligger lite "ööööh, men hallå, varför äter dom bara inte kakor om dom inte har nåt bröd för?" över hela skiten.

Med andra ord, någonting är ruttet i självhjälpsvärlden, och det stinker.

Ni som känner att ni skulle vilja ge mig något litet råd om att se ljusare på saker och ting, börja med att läsa DN, sen kan ni ju alltid köpa boken också.

Ja, varför inte egentligen?

2010-04-18T14:37:00.000-07:00

Varför kan man inte applicera logik på (alla)känslor?
Tänk så mycket bättre världen hade varit isåfall.

Uuuuhhh

2010-03-28T06:45:00.000-07:00

Idag kommer bakfyllan i härliga vågor. Fryser, svettas, mår illa, vill dö, mår ok, röker, fryser osv osv osv i all jävla oändlighet.

Eftersom jag på grund av alldeles för mycket rödvin, och inte minst whiskey, igår inte klarar av något annat än att ligga på soffan och lyssna på Rolling Stones och må dåligt (och plita ner löjligt långa meningar) så har jag haft tid att tänka ganska mycket. Förutom att ransaka mig själv för att försöka komma fram till om det finns någon egentlig anledning till bakisångesten så har jag tänkt på det här enorma behovet som verkar finnas att pyssla ihop singlar med varandra. Vänner som leker kontaktförmedling vare sig det är befogat eller inte. Omvärlden som vägrar acceptera ett frivilligt singelskap.

Vad fan är upp med det egentligen? Jag gillart inte. Låt mig va. Jag håller inte på att hetsa par att de ska göra slut för att det är så jävla mycket trevligare att vara singel, till exempel.

Om att önska att allt kanske kunde vara lite annorlunda

2010-03-26T01:43:00.000-07:00

Strosade runt inne på Akademibokhandeln igår, mest för att fördriva tid, men även för att förhoppningsvis använda kortet till något fint, för att lägga de första slantarna ur månadens csn-skörd på annat än tråkigheter.

Hittade ett bord med löjligt billiga pockets och plockade på mig 4 stycken med fina omslag. Jag har färgsorterat min bokhylla och behöver bland annat fler gula böcker. Kan någon tipsa mig om en fin, bra och gul bok blir jag glad.

I morse vaknade jag tidigt och började bläddra i mina böcker. Började läsa Emma vem är du?

Vill så gärna tro på kärleken såhär i gråslasket. Jättegärna. Hemskt gärna. Tyvärr går det inte idag heller.

Ut ur idet

2010-03-19T05:36:00.001-07:00

Tentaperiod och allmänt tillstånd av huvudet långt ovan molnen lider nu mot sitt slut vilket betyder ny fart för den annars vintervilande bloggen och ny energi att lägga på annat än ångest och ja, ångest.

Rödvinssamtal, igen.

2010-03-09T11:28:00.000-08:00

"Ibland måste bara gå in med inställningen att honom ska jag ha ikväll. Om man bara bestämmer sig för att man ska hångla upp honom innan man går hem - då blir det så."

"Men om man inte vill hångla då, om man bara vill lära känna någon för sakens skull?"

"Hur menar du nu?"

Inlägg nummer hundra handlar om bakfylla

2010-03-06T09:47:00.000-08:00

Det är allt jag kan tänka på idag.

Bakfylla. Bakfylla. Bakfylla.

Efter att ha varit sjuk i en hel vecka så bestämde jag mig för att fira att jag är frisk. Det ledde naturligtvis till att jag känner mig sjukare än någonsin, men självförvållat denna gång.

Jag orkar inte ens klicka in mig på Aftonbladet för att leta saker att raljera över. Sorry.

Den borrande grannen, del 2.

2010-03-01T09:35:00.001-08:00

Det finns något värre än borrande grannar trots allt.
Grannar som borrar i väggen bredvid ens säng, när man är sängbunden och dödssjuk.

That's all folks.

Till min borrande granne

2010-02-28T08:53:00.000-08:00

Jag hatar dig.
Jag avskyr dig av hela mitt hjärta.

Jag önskar dig och alla kommande generationer av din familj fullkomlig och obarmhärtig olycka för all jävla framtid. Jag hoppas du drabbas av insomnia, skrumplever, kliande utslag och impotens. Jag önskar dig finnar över hela kroppen, kutande hårig rygg och ständig ledvärk.

DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!

Med inte så vänliga hälsningar /Fröken Kysk

Om manlig skönhet

2010-02-28T02:08:00.000-08:00

Såhär i OS-tider så kan jag erkänna att det faktiskt finns en sak med hela spektaklet som tilltalar mig, något som jag kan titta på ensam, något som det inte krävs sällskap för att stå ut med. Konståkning. Speciellt när den är såhär. Spola fram till ungefär 01:15 och kolla på Stephane Lambiel. Så jävla vackert. Han är så sjukt jävla säker, så skör och graciös och ändå så manlig. Det tilltalar mitt cyniska och annars ganska svala hjärta helt jävla galet mycket. Jag kan till och med erkänna det utan problem. Jag börjar nästan gråta. Obs. på nästan dock.

Jag tycker om vackra saker. Jag kan uppskatta skönhet, längta efter den, även om det inte är på ett kroppsligt plan. Om jag ska jämföra det på något sätt så uppskattar jag vackra män som jag uppskattar konst, eller inte riktigt så heller, men det är väl vad som ligger närmast kanske. Det är inte så att jag lallar runt på stan och beter mig som om jag är på muséeum, men ändå. Jag älskar att studera människor, och kanske män i synnerhet, in i minsta detalj, hur deras hår faller, hur de rör sig, hur deras kläder sitter, och när det är snyggt så är det så jävla snyggt och det gör mig glad på ganska många sätt.

Jag älskar alltså män, på alla plan utom ett. Älskar. Om nu någon trodde något annat.

Hämnden är pissljummen.

2010-02-26T05:08:00.000-08:00

Läser om tjejer som hämnats på sina ex.
Såklart bunny-boilers allihopa. De klipper sönder kläder, kissar i rakvatten, repar bilar, ligger runt för att smitta otrogna pojkvännen med klamme (ett fall av mycket klarsynt logik), kastar tegelstenar genom fönster, slåss och beter sig allmänt psykopatiskt. Underförstått verkar de förvänta sig ett applåderande av sina handlingar, lite allmänt systerligt ryggdunk och någon slags ge-honom-vad-han-tål-det-jävla-svinet-upprättelse. Allt är ok, om man hämnas på ett ex. Särskilt om han varit otrogen.

Sedan skriver Terri Eriksson att det är helt ok att repa bilen, cd-skivan, klippa sönder favorittröjan osv. bara man inte går till överdrift. Då är det plötsligt sjukt. Det är tydligen skillnad på att ha sönder saker och på att ha sönder saker. Riktigt vart gränsen går är oklart, men småskalig hämnd is bliss, typ.

Och så har vi kommentarerna då. Många i stil med "ööööh, så fort tjejer gör si och så är det helt ok, men om en kille skulle göra så hade det minnsan tagit hus i helvete och han hade blivit inspärrad, buhuuu, det är så synd om oss".

För det första. Hämnd. Så jävla futtigt, så fruktansvärt lågt, så utomordentligt fånigt. I dessa fall, om de ens är på riktigt, dessutom sjukligt och obehagligt. Hur tänkte ni nu? Vad får man ut av det? Jag fattar inte. Alltså, när man tar till sådana extrema medel framställer man ju inte bara sig själv som emotionellt instabil och allmänt psykskadad, man ger ju dessutom den felande partnern ett slutgiltigt bevis på att han hade rätt som lämnade. Hade det inte varit en bättre hämnd att kallt och rakryggat gå vidare, att inte bry sig? Genom att hämnas på det här sättet förvandlar man ju sig själv per automatik till världens minsta person, någon som blivit totalt knäckt och som inte kan resa sig upp, som måste ta till nyckel-mot-sprillans-billack för att orka med. Snacka om att skjuta sig själv i foten.

För det andra. Samma princip som ovan gäller även om man inte gör mer än att dansa i stilettklackar på exets lp-samling. (vilket iofs är ett fruktansvärt brott, likställt med bokbål ungefär) Spelar ingen roll om man bara gör ett aldrig så litet hål i en enda favorittröja, det mentala hål som fylls igenom handlingen är antagligen detsamma och beteendet är precis lika förkastligt.

För det tredje. Angående kommentarer av typen ovan. Skärp er. För fan. Den typen av argumentation är bara ok så länge man går på dagis.

Trodde jag...

2010-02-24T14:36:00.000-08:00

Jag hade lätt mensvärk i morse, stoppade i mig en liten orange tablett och *poff* så hade hela dagen gått utan att jag tänkt vidare på saken. Vid 10-tiden smög sig en liten tanke in i min hjärna. "Värst vad lindrigt det här blev då" Det skulle den aldrig ha gjort.

22.35: SMÄRTA

23.45: (massa värktabletter senare) IHÅLLANDE SMÄRTA

Får se om det blir något sovande inatt. Jag tycker så jäääävla synd om mig själv just nu.*

*Uttalandet ovan räknas inte heller som att gråta ut. Inga stenar i mitt glashus inte.

Gråt ut, det är grått ute.

2010-02-24T08:07:00.000-08:00

Alltså, det här med att "gråta ut". Jag fattar inte.
"Det är så skönt att bara gråta ut ibland", "Jag kände bara att jag verkligen behövde gråta ut", "Det är så himla skönt efteråt".

Jag försöker inte på något sätt klanka ner på folk som är ledsna, gråt hur mycket ni vill, men seriöst, efter att man har gråtit ut klart kan man väl låta bli att gråta ut om det i offentligheten? Särskilt i Media. Det är klyschan som stör mig. Det ligger något Linda Rosing-aktigt över den som får mig att bli avogt inställd. Eller någonting jag-förlorade-deltävlingen-i-melodifestivalen-åh-NEJ-aktigt om man så vill.*

Det får bli ett slut på de här dumheterna nu. Likaså människor som klankar ner på de som inte gråter vid varje givet tillfälle, som påstår att man har brist på empati för att man istället för att låta tårkanalerna översvämmas efter ett avsnitt Extreme home makeover är irriterad på att den där jävla karln inte kan prata normalt utan måste skrika i sitt megafonhelvete hela jävla tiden.

Snubblade förresten över en hysteriskt rolig Aftonbladetkommentar efter att ha läst den här artikeln.

"Rökare är inga "offer". Dom har bara mindre IQ-celler ;)"

Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad en IQ-cell är för något. Kan du svara på det, "Lelle26"?

*ett stort jävla OBS! på att klaga över saker på ett fiffigt och något cyniskt sätt i en blogg absolut inte räknas som att gråta ut. På något sätt.

Ja se det snöar....FAAAAAAAAAN!

2010-02-20T06:13:00.000-08:00

Sitter insnöad i en mindre charmerande håla någonstans i mellansverige. Det snöar utav bara h-e-l-v-e-t-e och jag törs inte köra härifrån efter skräckrapporter om folk som kör av vägarna till höger och vänster hela jävla tiden, blir att stanna en natt till.

Gissa vad som står på schemat ikväll? Melodifestivalen, OS och barn som klättrar på mig.

Seriöst, tar inte vintern slut snart så tar jag slut på mig själv.

Och samma gamla längtan någon annanstans

2010-02-18T15:12:00.000-08:00

Knarkar avsnitt av Stolthet och fördom.
Förutom insikten att Colin Firth är den enda Mr.Darcy värd namnet så inser jag även att jag mycket hellre skulle befinna mig i fröken Austens (alternativt herr Shakespeares) England, med allt vad det innebär, än någon annanstans just nu. Helst en solig sommardag i en sån där snygg Engelsk park med höga träd, bärandes på ett litet spetsparaply. Jodå.

Långt, långt bort från OS och melodifestivalen.

Och här sitter jag och skjuter mig själv i foten

2010-02-11T07:55:00.000-08:00

Alltså det här med Facebook-grupper.

Nu finns "Bojkotta fredagsmys"

Jag tycker det sänder ut fel signaler till samhället. Ett så pass stort erkännande av fredagsmyset som potentiellt hot mot lördagskvällarna i tv-soffan att man känner att man måste bojkotta det gör att fredagsmyset får en offerroll som man sedan kan använda sig av för att väcka sympatier och skaffa sig fler anhängare. Detta om något, gör ju att fenomenet verkligen kan etablera sig hos det svenska folket. Det skulle vara så mycket bättre att ta en öppen debatt och förlöjliga argumenten för fredagsmys, dra fram dem i ljuset så att säga. Dessutom inskränker det ju på yttrandefriheten, även om det är förkastligt att tycka att just fredagar är den rätta dagen att mysa på, för att inte tala om hur diskriminerande det är mot exempelvis onsdagarna, så kan man inte ta ifrån människan hennes rättighet om att uttala sig om det offentligt.

Det fokus bör läggas på är de som sitter på makten i rörelsen bakom fredagsmyset är mycket korrupta och styrs av kommersiella intressen. Verklighetens folk har åter igen förts bakom ljuset.

Och så klagar de på att folk inte har något vettigt att bry sig om...

Om att bredda sitt spektrum

2010-02-10T09:25:00.000-08:00

Att inte vilja ligga, det handlar ju inte bara om det. Jag ser det mer som en metafor för allt jag tycker är fel med världen, ligg eller inte ligg. Som ett litet förtydligande. Nog för att jag faktiskt inte vill ligga, men jag vill inte heller vara med och diskutera melodifestivalen, jag vill inte vara med och lista Sveriges sexigaste, jag vill inte vara med och åka längdskidor en hel dag för att sedan komma hem och göra en stooor kopp varm choklad och mysa under en filt i vintermörkret. Jag vill för fan inte fredagsmysa, jag vill inte ha barn, jag vill inte stämplas som någonting alls.

Eller så förtydligar jag bara för att jag vill kunna gnälla om massa andra saker som inte har med liggande att göra utan att få dåligt samvete för att jag inte håller mig till ämnet. Som jag ju själv har valt. Men som sagt. Metafor. Ja, då var väl det avklarat då.

Förvänta er alltså att min bitterhet kommer vila på en något större grundplatå framöver. Vilka är ni som läser förresten? Jag märker nog att ni har blivit några fler. Alla kan ju inte ha googlat sig hit på sökord som "avsugning+sofi fahrman", eller?

Hjärta och smärta

2010-02-09T15:07:00.000-08:00

Det här med att jag inte gillar alla hjärtans dag.

Ja, men självklart handlar det ju om att jag är egentligen är avundsjuk, bitter och önskar att någon var kär i mig och överöste mig med presenter, blommor och choklad. Och rosa dildosar.

Vad trodde du?

Helvetet

2010-02-07T03:53:00.000-08:00

Jag tänkte döpa det här inlägget till Februarihelvetet och skriva långt och länge om den aldrig smältande snön, det ofrånkomligen kommande slasket, bristen på pengar, överdosering av horribelt folkliga tillställningar som tar över alla fikarum, vinkvällar, skyltfönster och de flesta människors förstånd*, de nöjda jävlar som åker iväg på semester och får bruna ben när andra (jag) inte har råd, det faktum att jag har svårt att ta till mig resten av mänskligheten just den här månaden, att jag liksom känner mig lite utanför, samt vetskapen om att det är låååångt till våren, men. Men. Sen började jag tänka lite. Jag har taggat en del inlägg med Novemberhelvetet. Och Januarihelvetet. Och då kom jag på att det nog inte är månaderna iallafall, varje månad innehåller ju något jävla fanstyg som jag inte klarar av. Nästa gång hade det blivit Marshelvetet, sedan, ja, ni fattar. Så det är nog jag. Helvetet är alltså inte månadsindelat även om man skulle kunna tro det, det är ständigt närvarande och det är bara mitt. Mitt personliga helvete. Och Djävulen gör inte annat än petar mig i rumpan med sin lilla treudd. Bara för att jävlas (höhö).

Bitter, Moi?

*För er som inte förstår så pratar jag om melodifestivalen. Och alla hjärtans dag. Ni som inte förstod kan sluta läsa min blogg. Ni är inte värdiga.

Rent hus (maniska tendenser?)

2010-02-06T08:30:00.000-08:00

Jag har av någon anledning alltid ett enormt städbehov när jag är bakfull. Jag vet inte om det beror på att det är lättare att ligga i soffan och må dåligt när det är rent och snyggt runtomkring. Det är på bakisdagarna som jag plockar ur alla tallrikar ut köksskåpen och torkar hyllorna, det är på bakisdagarna som jag pysslar om mina blommor, kryper in under sängen och dammsuger maniskt allra allra längst in i hörnen, det är på bakisdagarna som jag tar bort alla skor, torkar av skohyllan och ställer tillbaka skorna sorterade efter färg. Det spelar ingen roll att jag mår så dåligt att jag vill spy, jag städar iallafall.

Sedan när allt är rent och fint så lägger jag mig på rygg i soffan och tittar upp i taket och andas in luft som doftar rengöringsmedel, dricker kaffe och lyssnar på hur tyst det är i lägenheten. Och då är det så jävla skönt att vara ensam. Inga barn, ingen sambo, ingen lägenhetskompis, inget one night stand som man vill bli av med, ingen som vill ha uppmärksamhet, ingen som tar på mig, ingen som stör. Som sagt. Så. Jävla. Skönt.

Det känns fortfarande som att det är Måndag

2010-02-04T14:00:00.000-08:00

Det här med att jag har varit på date (nu -r, alltså plural). Det har spridit sig som en löpeld genom min bekantskapskrets. Folk som jag nästan aldrig pratar med annars ringer. De frågar inte rakt ut utan smyger runt ämnet som mycket nyfikna katter runt alldeles för het gröt.

På något sätt påminner det mig om varför jag inte håller på med sånt här. Funderar på att lägga ner bara därför.

Det känns som Måndag

2010-02-02T13:06:00.000-08:00

Idag har min hjärna inte fungerat på hela dagen.

Hjulet snurrar men....ja.

Hamstern är död.

Ska jag starta en anti-sexspalt?

Hallå, stoppa pressarna!

2010-02-01T14:58:00.000-08:00

Ok, jag förstår ju att alla sitter som på nålar och bara dör av nyfikenhet, alla de frågor som normalt surrar i den svensktalande befolkningens huvuden har ersatts med en enda. Fuck världspolitiken, fuck frågor till Magdalena Ribbing, fuck konferanser om utomjordingar, fuck allting, gick Fröken Kysk på dejt eller inte?

Svaret är ja, nedan följer lite statistik.

Utbyte av kroppsvätskor: 0%
Antal deltagare på dejten som blev lite för fulla: 1
Användande av skor som inte riktigt passar för årstiden: Förekom
Sexuella inviter: 0
Ökning av lättnadskänsla efter insikt att avsaknaden av s.i. var total: 100%
Nivå på s.k. intellektuellt utbyte: Till en början tillfredställande, ngt dalande på slutet
Ord som sammanfattar kvällen: Trevlig - 60%
Ångestfylld - 10%
Romantisk - 0%
Intressant - 30%

Chans/risk för fler s.k. dejter: 70/30

Liggprognos: Ihållande löjligt svag risk för brytning av kyskhetslöfte

Det här kan vara mitt sämsta inlägg någonsin. Jag förstår inte hur jag kunnat sjunka så lågt som till att använda mig av s.k. statistikhumor. Förlåt.

Åh, Göran, min Hjälte! (ja, med stort H!)

2010-01-30T08:21:00.000-08:00

Sitter och bläddrar i DN som trillade ner genom min brevlåda i morse, lite spontant sådär. Tack till tidningsbudet som tydligen bestämt sig för att ge mig gratis tidningar, fortsätt gärna så.

Får veta att Göran Hägglund åter slår sig för bröstet och förmedlar inför sina partikamrater hur stolt han är över att ha gett "röst åt folks rätt att vara som de är" och för att han har visat för verklighetens folk att de kan göra som de vill "utan att behöva be vänsterradikaler om ursäkt". Alltså, är det inte fantastiskt? Jag kände så länge att jag levde under ett massivt tryck från åsiktseliten, aldrig fick jag göra som jag ville, det var så jääävla jobbigt. Men nu, nu kan jag äntligen känna mig lite fri. Tack, Göran, tack från djupet av mitt hjärta. Jag är också stolt, över dig, som gett mig din röst, nu slipper jag tala för mig själv, tack som fan!

Såg även att någon äntligen gör något åt den där jävla genusundervisningen på universiteten, Ebba Busch - du är en riktig hjältinna!

Jag menar, vad vore vi egentligen utan KD? Ingenting säger jag, man är ingen människa om man inte står upp mot den våldsamt förtryckande jävla kultureliten med sin moral och sina stränga pekpinnar, gör man inte det är man bara en liten lort!

Vanligt hyfs

2010-01-28T15:13:00.000-08:00

Satt nyss och läste igenom massa vett- och ettikettfrågor till Magdalena Ribbing. Det roar mig nämligen nämnvärt att läsa om saker som folk oroar sig över om de får göra eller inte. Får man verkligen sminka sig i tunnelbanan? Vart, när och hur får man viska? Får man gäspa när man talar i telefon? Får man det, verkligen?

Iallafall så fick det mig att tänka på en f.d bekant till mig. Nu är det rätt många år sedan vi umgicks, men jag började tänka på vad folk faktiskt gör när de pratar i telefon och på hur detta, tillsammans med facebook, gör att ordet privatliv antagligen kommer att försvinna ur det svenska språket förr eller senare, antagligen förr. Denna lilla tankekedja förde mig alltså osökt in på denna bekantskap, vilken inte hade några som helst problem med att svara i telefon fast hon ägnade sig åt, om inte penetrerande samlag, så iallafall intensiv petting. Det verkligt komiska är att hon försökte dölja det (Hallå? Nej, jag gör inget speciellt. Fnitter. Sluta, hihi. Prat, prat, prat. Tillbakahållet stön. Mer prat. Fler, inte lika tillbakahållna stön. Mer prat. Ljud som jag definitivt inte vill höra. Osv.) men hon ville aldrig avsluta samtalet. Jag försökte alltid lägga på men hon pratade på samtidigt som hon avbröt för att fnittra och stöna och väsa åt sin sängkamrat mellan varven. Otroligt påfrestande.

Varför gör man så?

Skydda dig från den kåta älgen - så här gör du, steg för steg.

2010-01-26T04:02:00.000-08:00

Aftonbladet gör det igen! Problemet med djur som försöker våldta männsikor har helt klart gått för långt, över hela landet blir människor attackerade av kåta älgar, renar och papegojor. Självklart är det då upp till en av våra ledande kvällstidningar att utreda och uppmärksamma problemet med en artikel som verkligen bara dryper av sylvass, lysande, undersökande, sanningssökande och ja, kort sagt fantastisk journalistik. Äntligen börjar Aftonbladet hitta tillbaka till journalistikens grunder, ett avtäckande av ett sådant här ensormt stort, och hittills dolt problem är ju verkligen en tjänst för samhället. Hur har det här överhuvudtaget kunnat pågå så länge utan att någon har gjort något åt det? Hallå? Vad händer egentligen med det här landet, var är polisen, var är åklagarna, var är Aschberg? Var det inte illa nog med alla invandrare som ska hålla på och gruppvåldta allt och alla hela tiden, SKA VI BLI UTSATTA FÖR BRUNSTIGA ÄLGAR NU OCKSÅ, SKA DET ALDRIG VARA NOG?

Den här bloggen, som ju är emot sex i alla dess former, ofrivilligt sådant inkluderat alltså, blir ju särskilt lycklig då det i slutet av artikeln bifogas konkreta råd för hur man ska slippa bli överfallen av allehanda våldtäktsbenägna djur, jag återupprepar dem här så att ingen missar dessa livsviktiga råd, tycker faktiskt att folk ska börja klistra in detta på sina facebooksidor också, jag tror att det kan bli lika stort som "Stoppa barnporren på nätet!"

Så, om du håller på att bli våldtagen av en älg, tänk då på följande;

1. Ställ inte upp!
2. Djursex är lagligt, men låt bli ändå!

Tack, Jonas Whalström - känd från Skansen, för dessa ovärdeliga råd. Tack Aftonbladet för att ni uppmärksammar och avslöjar detta enorma problem.

Bra rödvin för ligg

2010-01-23T09:31:00.000-08:00

Någon undrar uppenbarligen över detta, så varför skulle inte jag svara? Jag tar mig friheten att omformulera frågan lite lätt.

Fråga: Vilket rödvin är bäst att bjuda på om man vill få någon i säng?

Svar: Skippa rödvinet om du garanterat vill ligga, satsa på hallonsaft blandat med rohypnol istället. Gärna kombinerat med soft belysning och Barry White. Lycka till!

Januari, ta slut!

2010-01-22T06:30:00.001-08:00

Grått, grått, grått.

Varför är allt så jävla grått?

Obegåvad humor när den är som sämst

2010-01-12T04:29:00.000-08:00

Ligger i sängen med laptopen och en kopp kaffe, lagom bakfull (på en tisdag, OMG!) och slösurfandes. Snubblar över en Wendela-artikel om en kvinnlig sex-robot som kan prata. Hela grejen med den är tydligen just att den kan prata, den har till och med en frigid personlighet som tillval. Nu kommer jag såklart osökt att tänka på Lars and the real girl, måste se om den snart, ni som inte sett se. Iallafall, jag tror inte direkt på att de som betalar typ 80.000 spänn för en knull-docka använder den enbart till att konversera med, vilket det faktiskt hintas om i artikeln. Faktiskt så tror jag inte det, isåfall är världen än sorgligare än jag trodde. Nog för att det är sorgligt i sig att någon faktiskt betalar för att få ligga med en bit plast, men om man är så ensam att man känner att man måste lägga ner sjuka summor på att få prata med en bit plast så har det fan gått för långt.

Nu var det dock inte artikeln i sig som egentligen var målet för inlägget. Det var kommentarerna till den som var värst, och då tänker jag framförallt på alla riktigt grabbiga grabbar och manliga män som försöker överträffa varandra i obegåvad humor. Jag citerar:

"Perfekt. Alla mäns drömkvinna, när man stänger av så blir det tyst (lugnt och skönt).."

"Man måste ha roboten i femton år för att få ha sex med den"

"Slår vad att man kan ha mer givande konversationer med den där än med min exfru."

"Ni som påstår att den är dyr har aldrig haft en flickvän"

Osv. osv. osv. i all jävla oändlighet. Seriöst, börjar det inte bli lite gammalt? Kan folk inte åtminstonde vara lite kreativa? Kan man någon gång få något annat än "Höhö, nu fattas bara en självgående dammsugare, ööööh"

Snälla, ni som tycker att sånt här är roligt på riktigt, lås in er i en källare utan mat och titta på Stefan & Krister-marathon tills ni svälter ihjäl. Det är det enda ni förtjänar.

Samtal efter en flaska rödvin 2.0

2010-01-09T07:52:00.000-08:00

"-Jag tror det handlar om att du tränger undan känslor, sånt är inte bra"

"-..."

"-Jag tror bara att det handlar om att återuppväcka sexgudinnan inom dig"

Så utomordentligt fånigt

Moderlig omsorg

2010-01-07T13:17:00.000-08:00

Min mamma "unnar mig att bli kär"
Hon tror att "det skulle vara bra för mig"

Jösses

Jag får inte vara ifred någonstans.

Årets första urdampning

2010-01-06T04:35:00.001-08:00

"Många kvinnor fantiserar om att vakna långsamt och upptäcka att deras man redan älskar med dem"

Fan, jag kan inte släppa det här alltså. Vilka kvinnor? Hur har de kommit fram till det här? Jag skulle vilja se den undersökning som visade det. Hallå, Eleanor McKenzie, specialist på österländsk tradition och författare till inte bara "Kamasutra för kvinnor" utan dessutom "Kamasutra - njutningens sköna konst", kan jag få en källa på det här? Eller ännu värre, är det sant?

Tjejer, vad tänder ni mest på? "Hihi, tja, jag skulle tro att det typ är när någon lixom börjar knulla mig i sömnen utan att jag vet om det, lite våldtäktsaktigt sådär. Jaaa, hihi, dessutom vet ju alla att tjejer egentligen vill bli lite 'manhandled' och dominerande, dessutom vill man definitivt få sina fantasier besannade utan att man gett sitt medgivande till det först".

Jag tror fan inte det alltså. En nära vän till mig dumpade sin pojkvän för att han förvandlades till en knullmaskin i sömnen och hon drömde snarare mardrömmar om när hon vaknade av att bli påsatt utan att vilja det. Jag själv skulle inte kunna tänka mig något värre än att vakna och "upptäcka att min man redan älskar med mig". Alltså det måste ju vara den ultimata underkastelsen, att vakna av att bli (i min bok) våldtagen och sen ska man vara glad för det? Vad fan? Och visst att fantisera om det är en sak, men den här jävla skitboken uppmuntrar ju till det, på riktigt? Kommer någon med något jävla tjat om tillit nu får ni fan en käftsmäll.

Jag skulle kunna hitta så mycket underliggande meningar i det där citatet att jag kan skriva en bok om det, för att inte tala synsättet som präglar hela den här jävla kama sutra-skiten. Ja, sådana underliggande meningar som implicerar att kvinnan ska underkasta sig mannen alltså. Nej, jag köper det inte, i största allmänhet så tror jag faktiskt att tjejer vill vakna av att någon har sex med dem lika lite som jag tror att killar i största allmänhet skulle få för sig att sätta på sin sovande flickvän om hon inte uttryckligen bett om det. Eller har jag fel?

Om det faktiskt är så att folk som köper den här boken läser den på största allvar och verkligen tar till sig det som står i den, speciellt sånt här, känner jag mig kanske mer alienerad än någonsin. Jag förstår mig fan inte på folk. Vad är det för fel på er?

Produktivitetens flitiga lampa lyser i vintermörkret

2010-01-06T04:06:00.000-08:00

Spelar Fable maniskt.
Klickar mig in på statistiken.

Hero:

Age: 35
Time spent in game: Pinsamt mycket

Creatures killed: Orkar inte ens räkna

Romance:

Sexuality: Unknown
Number of spouses: 0
Total number of weddings: 0
Number of times had sex: 0

Det gäller att fokusera på det som är viktigt här i livet.

Hej Januari!

2010-01-04T06:49:00.000-08:00

Idag vill jag göra slut med världen.

Jag är sur och rastlös och känner mig allmänt kass. Jag kan inte ens beklaga mig över någonting annat än Januari. Så hårt är depp-greppet den jävla månaden har om mig.

Jag längtar efter en eller tre flaskor vin. Lite sol kanske. Att kunna åka någonstans, vart som helst, utan att behöva gräva fram bilen ur en snöhög först. Lite uppmärksamhet, lite pengar. Lite April.

Vad som helst utom det här faktiskt.

Härliga 2010

2010-01-02T06:18:00.000-08:00

Jag börjar alltid det nya året med minst en veckas total deppighet då jag inte orkar med någon eller något. Veckan brukar innehålla en jävla massa cigaretter, vadfanhållerjagpåmed-tankar, stirrade i taket, stirrande ut genom fönstret, nujävlarmåstejagtatagimittliv-tankar samt ångest i alla dess former. Plus en del choklad.

Men idag, bakfylledag nummer två efter en nyårsafton som väntat och som vanligt gick åt helvete, dock inte på grund av mig i år, ligger jag för en gångs skull inte och försöker förtränga jobbiga tankar alternativt funderar på vart närmsta tillräckligt höga bro ligger. Nej jag sitter i soffan och småfnittrar förnöjt. Anledningen är att jag i ett sällsynt svårt anfall av uttråkadhet plockade fram Kamasutra för kvinnor. Det är tamejfan humor på högsta nivå, iallafall för mig.

Tillåt mig citera:

"...vördas du av mannen för den njutning du skänkt honom och för att du är en sådan perfekt kvinna, människa och följeslagare på hans väg"

"Många kvinnor fantiserar om att vakna långsamt och upptäcka att deras man redan älskar med dem"

"Det här är en bra möjlighet för dig att visa din partner vilken bra älskarinna han har"

Boken är helt jävla sprängfylld av sentimentalt, lite lagom sexistiskt, härligt svennebanan-orientaliskt trams. Allt från det faktum att skiten överhuvudtaget publicerats, till att jag, av alla människor, mitt i min bakisångest sitter och bläddrar i spektaklet kan inte sammanfattas som något annat än, ja, skitkul.

The Kiss, the myth, the legend.

2009-12-29T05:39:00.000-08:00

Jaha, då var det snart dags. Nyår. Fy fan.

Jag tänkte faktiskt skita i att ösa bajs över pretentionerna, löjliga summor pengar slängda på festklänningar, asscessoarer o dyl. som endast används en kväll, nyårsraketer, arga debatter om nyårsraketer, hundar som är rädda för nyårsraketer, klantskallar som får kroppsdelar skadade/avlägsnade av nyårsraketer, nyårslöften, brända middagar, sliskigt bubbel osv. Det blir för tröttsamt, så istället koncentrerar jag min irritation på nyårskyssar. Vad är egentligen grejen? Jag har aldrig fattat.

Det måste ju vara det mest hypade utbytet av kroppsvätskor någonsin. Jag har hört tusentals historier om lustfyllda hångelsessioner under fyrverkerispraket. Det är det ultimata romantiska ögonblicket. Det är sådant romantiskt lagda sitter i fönsterblecket och drömmer våta drömmar om. Jag har hört allt från att det inte är någon idé att fira nyår överhuvudtaget utan dem till att man får otur med kärleken/livet/tamejfan-precis-allt om man inte står med någons tunga långt ner i halsen när klockan slår tolv. Ungefär lika substansfyllt som kedjebrev och facebookgrupper med andra ord. Att lite salivutbyde ett visst klockslag kan skapa så jävla mycket uppståndelse är tamejfan helt jävla ofattbart. Hur orkar man bry sig? Folk har det alldeles, alldeles för bra om man inte har viktigare saker att oroa sig för än så.

Så till alla er som står där, med en liten tår i ögonvrån och begynnande ångestdarrningar fem i tolv på Torsdag när ingen lämplig kyssare finns tillgänglig vill jag bara säga: Klipp er och skaffa er ett jobb. Damn it.

Den perfekta utekvällen

2009-12-27T06:33:00.000-08:00

"Jag sätter inte min fot därinne. Jag har aldrig spenderat en hel kväll därinne utan att bli tafsad på av en 50-plussare, jag lägger mig hellre i snön och självdör än går dit. Seriöst, skärp er, vart som helst men inte dit, jag gör det inte."

Och ändå blev det så.
Jag självdog litegrann iallafall, fast inomhus.

Jag blir dessutom grovt förolämpad av att gubbar stöter på mig och på allvar tror att de har en chans. Grovt.

Fördelarna med att vara kvinna

2009-12-26T02:26:00.000-08:00

Jag har legat hemma och grinat i två dagar nu. Detta kombinerat med den härliga känslan av att ha fått nedre delen av magen genomborrad av två jättefiskekrokar á la jag vet vad du gjorde förra sommaren. Humöret går från sur till förbannad till ledsen från den ena sekunden till den andra. Jag kan inte göra ett skit åt saken och att ha så pass lite kontroll över mitt humör gör mig ännu argare. Jag klarar inte helt enkelt inte ens av att umgås. Med någon. Japp, allt är verkligen jätteroligt just nu.

PMS, din jävla sadist, om jag bara visste hur jag skulle ta död på dig så skulle jag mer än gärna bli din baneman.

Rapportering från glasberget

2009-12-20T15:53:00.000-08:00

*bild på tjej som ligger i sängen iklädd porrigt nattlinne och som med sug i blicken tittar på sin dator*

"2009 nådde nätet in i sängkammaren
Här är årets stora IT-händelser"

Ibland blir jag lite trött på mig själv som ska vara så jävla annorlunda, trött på att jag alltid är bitter och fullständigt dampar ur på saker som andra ger blanka fan i. Jag känner mig ibland som en dryg och ovanligt svår människa. I sådana lägen känns det som att det skulle vara lite lättare att bara vara en sån tjej som vill mysa under en filt med sin PV* i soffan, ge honom sitt vanliga fredags-blowjob i reklampausen under Idol, äga speciella knulltrosor, äta söndagsmiddag med svärföräldrarna, diskutera sambolivets för och nackdelar med sina tjejkompisar och sånt som de flesta andra verkar syssla med. Ibland vore det skönt att slippa vara den där tjejen som måste hitta på ursäkter för att komma undan deltagandet i här är ditt sexliv-samtalet som ofelbart inträffar efter 4 glas rödvin på tjejmiddagen, allt för att slippa "-VA?! TVÅ ÅR?! Staaaaaackars dig, HUR STÅR DU UT??? Om jag inte haft sex på en vecka BLIR JAG GALEN!"**

Vad kan jag säga, även om man sitter där helt frivilligt så är det djävulskt halt uppe på glasberget och ibland är det svårt att inte glida ner, iallafall litegrann.

Men, sedan snubblar jag över artiklar som i exemplet ovan och då tar jag fram ispiggarna och drar mig upp till toppen igen. Varför, varför, varför sätter man en rubrik som anspelar på sex på en artikel som handlar om Ipred och mobilsurf? Går det inte att locka läsare på något annat sätt? Vill folk inte läsa om saker om det inte finns åtmindstone lite sex inblandat, eller är det bara det man tror om (verklighetens?) folk på Aftonbladets redaktion? Om artikeln i sig nu bedöms vara så jävla pisstrist att det behövs åtminstone lite antydan till porrighet för att sälja in den, varför då ha med den överhuvudtaget?
Det enda som ens har en tillstymmelse med sängkammaren att göra och som nämns i artikeln är att sängen är ett av alla de ställen som vi numera surfar trådlöst i, tillsammans med ex. bussen och krogen. Men om någon ska ta sig igenom detta blaj med i det närmaste obefintligt nyhetsvärde är det bäst att de tror att de kommer att få läsa om någon ny nätstyrd sexleksak, eller nya sätt att använda teknologi i sängkammaren, eller kanske tips på hur man får en egen snygg pingla i nattlinne i säng. Jag undrar om det är lite så redaktörerna på AB tänker när de sätter ihop sånt här bajs.

Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag och tillslut blir jag alldeles matt i kroppen. Jag förstår om det kan tyckas att jag jagar upp mig väldigt mycket för väldigt lite, men för att dra till med en variant på en saftig jävla klyscha så är det egentligen inte artikeln i sig, utan snarare attityden och normerna bakom den som jag stör mig så in i helvete på. Tänket (fruktansvärt ord, egentligen) att ingenting är intressant om det inte luktar knull gör att jag känner mig helt utanför människosläktet. Jag orkar inte ens plocka fram kulsprutan, den ger bara ifrån sig ett töntigt litet *pluff* Jag vill inte vara med om det ska vara såhär. Vad hände med den platoniska kärleken?

* PV, jo jag har sett att de skriver så nuförtiden, kidsen och övrigt pack, man vill ju hänga med lixom. Kort för pojkvän, alltså.

**Jo, detta är seriöst den allra vanligaste reaktionen jag får när jag berättar för folk hur länge sedan det var jag knullade sist. Längden på hur lång tid det går mellan senaste samlaget och den påstådda galenskapen varierar dock.

Nyår i dejtingvärlden

2009-12-17T00:37:00.000-08:00

Ok, nu tänker jag spy lite galla över Wendela igen. Det känns alltid bra att sparka lite i tomma luften.

Idag tipsar de om lediga snubbar och donnor som letar efter en nyårsdate. De har pratat med Erik, som med ljus och lykta söker efter någon att pussa vid 12-slaget. Fantabulous!

"Det blir ju en lite speciell dejt, för i dejtingvärlden vet man aldrig vad som händer"
"Att komma till kompisfesten med en helt ny tjej tror han inte är några problem.
-I dejtingvärlden vet man aldrig"

Dejtingvärlden? Que?

Är det ett parallellt universum, där tiden är böjd, där det finns rabbitholes som leder ner till kärleksgropar, där kypare går runt med brickor med viagra, där stjärnorna faller ner från himlen och landar i din älskades hår? Där vad som helst, vad som helst kan hända! Det här är är något som helt gått mig förbi.

Jag skulle hur som helst vilja tacka den som bestämmer över vilken värld man lever i, innerligt och av hela mitt hjärta, för att jag får leva i den vanliga världen istället för dejtingvärlden. När jag tänker efter så är jag ganska övertygad om att det är jag själv som bestämt det, fy fan vad jag är bra.

Jag känner på mig att dejtingvärlden är ond och uppfunnen av någon som antingen vill leva i en romantisk komedi, eller tjäna pengar på folk som tror att de gör det. Med största sannolikhet nån jävla Amerikan.

(Hurra för generaliseringar!)

Lite senare: Hihi, nu har jag tittat på bilderna på de hoppfulla nyårsdejtarna. Ja, jävlar alltså.

Den som väntar på något extremt klyschigt får vänta tills helvetet fryser till is.

2009-12-15T14:21:00.000-08:00

Jag har smitt planer nu ett tag för att skriva ett snitsigt inlägg som behandlar hur den ständiga sexfixeringen som präglar tamejfan i stort sett allt skapar sjuka ideal och gör tjejer till destruktiva aneroxiaoffer. Go back to the roots litegrann, påminna mig själv och världen om vad den här bloggen egentligen handlar om.

Men det går bara inte att skriva ett sådant inlägg utan att överdosera med klyschor. Jag skulle inte palla med mig själv som människa om jag skrev ett klyschigt må-bra inlägg, vilket det med största sannolikhet skulle urarta i, eller i vilket fall kunna misstas för.

Om jag kommer på ett snyggt sätt att göra det på så lovar jag att det kommer. Tills dess kan alla nöja sig med att jag fortfarande håller på mig och inte känner minsta tillstymmelse till att släppa lös mina inte så vilda lustar. Jag funderar även på att kanske se ett avsnitt av Paradise Hotel för lite inspiration. Vad tror ni? Kulsprutan har varit undanstoppad väl länge nu va?

Mys in dig

2009-12-04T00:11:00.000-08:00

Den här mysiga lampan hittade jag på en inredningsaffär, som jag för övrigt befann mig i högst ofrivilligt.
Den här jävla mysmentaliteten som har landet i ett fast grepp har fan gått för långt. Är det någon slags landsomfattande regression som pågår? Är mysvågen egentligen någon slags kollektiv snuttefilt för att svenska folket överhuvudtaget ska kunna klara av dålig ekonomi och pissigt väder?

Nej, någon jävla måtta får det väl faktiskt ändå vara. Skärpning. Verkligheten funkar utan mysfiltar och grönt te.

Varning, "farliga" kärleksfilmer

2009-11-30T08:53:00.000-08:00

Tydligen tror folk att film = verklighet. Ja, iallafall enligt min favoritinspirationskälla Wendela. De som tittar på för mycket romantiska komedier blir indoktrinerade och börjar tro att det är det verkliga livet som återspeglas i filmerna. Jag kan bara föreställa mig hur alla romantikförespråkare sitter i sina fönster och längtande spanar efter riddaren på den vita springaren, med huvudet i händerna, lite snett lutat åt vänster, stora blåa förväntansfulla ögon blickandes upp i det blå, huvudet fullt av rosa moln och magen väntandes på invasion av fjärilar.

De som överdoserar Pretty Woman får alltså orealistiska förväntningar på sin partner, och tror i större utsträckning på ödet och förutbestämd kärlek.

Är det så? Har folk ingen som helst verklighetsförankring? Ibland känns det helt ärligt som att jag inte är en del av det mänskliga släktet. Jag har noll förståelse för sånt här, jag känner ett lätt äckel inför såna människor, det blir så sorgligt, så patetiskt. Nej, det är säkert inte speciellt vanligt, men även om det bara finns några få som vill leva sitt liv som en Meg Ryan-film så har jag ändå något att säga till er, nämligen: För faaaaan, ta er samman, sluta törsta efter något jävla romantisk skit som INTE ENS FINNS!!!

Skärpning.

Och sexterapeuten sa...

2009-11-19T01:31:00.000-08:00

Haha, nu jävlar.

Aftonbladet och deras Wendela är tamejfan en outsinlig källa för saker att göra sig lustig över i den här bloggen. Jag kanske ska införa en "dagens Wendela" eller något?

Iallafall skriver de idag om någon sexterapeut från australien. Litet instick bara, hur utbildar man sig till sexterapeut, finns det något officiellt certifikat eller särskild universitetsutbildning eller något? Jag kanske är försomsfull här, men yrket sexterapeut låter så jävla schaman-aktigt, bara massa lur. Jaja, skitsamma. Sexterapeuten i fråga har kommit fram till att om man ska rädda sitt äktenskap efter första barnet, så MÅSTE man knulla varje kväll. Vare sig man vill eller inte. Varför, undrar kanske någon nu, jo, det ska jag tala om, därför att det är med lust som det är med aptit, den kommer när man äter.

"Ok"

Det är med lust som det är med aptit, den kommer när man äter. Ja jävlar alltså. Vilken slutledningsförmåga den kvinnan måste besitta.

Hur kom hon fram till det här då? Ingen som vet, ingen som vet. Jag ska fan försöka gräva lite djupare i saken (googla), jag återkommer med svar om jag hittar något.

Om att ta sitt förnuft till fånga

2009-11-17T09:06:00.000-08:00

Tack alla ni vänner på facebook som blivit fans av Kärlek, ni var precis det slag i ansiktet jag behövde för att hitta tillbaka till mitt vanliga cyniska jag.

Jag är svagt illamående, men som sagt, tack.

Ja, visst är väl hösten mysig? <3

2009-11-15T06:01:00.000-08:00

Bakfyllan ligger som en tjock blöt yllefilt över tillvaron och kväver allt som skulle kunna tänkas vara positivt med den här dagen.

Det är visserligen svårt att hitta något positivt alls i en grå novembersöndag. Det är så jävla fuktigt i luften att om jag sticker näsan utanför balkongdörren så har jag tillgodosett mitt vätskebehov för minst en vecka framöver. Det regnar så fint att det inte ens formas till droppar utan bara ligger som ett konstant regndis i luften.

Det jag avskyr allra mest med regniga pissdagar är att de får mig att vilja konvertera till den ack så fruktade mys-sidan. Jag kan faktiskt tänka mig att krypa upp bredvid en älskling i soffan, sitta under en filt och titta på film. Kanske till och med dricka te.

Fan, jag behöver någon som ger mig en stor jävla käftsmäll så att jag vaknar ur mitt tillfälliga delirium och hittar tillbaka till verkligheten.

Annars blir det snart inget mer sarkastiskt bloggande, då blir det mysiga facebook-statusar och puttinutt. Eller så hänger jag mig.

Fuck you, november. Fuck you rätt upp i röven.

En idiot kommer sällan ensam

2009-11-10T06:35:00.000-08:00

Lindex vill slippa tjockisar bland sina kunder och tillverkar därför bara sin nya kollektion i storlekarna S och M.

Världens kvinnor darrar av rädsla för att bli uppraggade av "the Sperminator" som verkar på Facebook och är ovanligt fertil, 12 st har han gjort på smällen hittills. Mörkertalet kan vara enormt. Nu är de gravida arga och vill porta honom från Facebook, alternativt sterilisera honom. Uppenbarligen råder det kondombrist i England.

Göteborgs kvinnor darrar, något mer befogat, av rädsla för att "babyface" ska knacka på dörren.

Nåt jävla spån till folkpartist har försökt köpa sex av en 17-åring, för att han tyckte att det skulle "vara intressant att prova på" gruppsex.

Ja jävlar alltså. Precis alla grader på idiotiskalan finns representerade ovan. Från det-är-ren-jävla-idioti-att-ens-försöka-skapa-rabalder-kring-något-så-pass-trivialt-nivån i botten, till den där nivån när mätaren slår över på rött så jävla hårt att den nästan självdetonerar.

Vad är det för fel på folk? Jag skulle vilja veta, på riktigt.

Fantasi

2009-11-09T15:40:00.000-08:00

Nej, inget runt-rullande bland mjuka kuddar i min fantasi.

I min fantasi sover jag på mjuka kuddar istället.

I vilket fall lider jag definitivt inte av insomnia.

Nej, jag vill inte dricka något jävla te.

2009-11-03T08:18:00.000-08:00

Av en något humoristisk tillfällighet hade mina salt- och pepparströare ordnat sig på ett sätt som jag tycker, ganska på pricken, beskriver mig klockan fem i tre på valfri sunkig bar, valfri lördagsnatt.

Jag tar det som ett bra tecken.

Min inredning formar sig efter min personlighet. Världen känns som den ska idag.

Samtal efter en flaska rödvin

2009-11-01T04:33:00.000-08:00

"Men om en riktigt snygg och charmig kille skulle komma fram precis nu och spänna ögonen i dig, då skulle du ju följa med honom hem, eller hur? Du kan inte förneka det!"

"Nej, det skulle jag inte, helt ärligt. Jag har inget behov av det helt enkelt"

"Men du måste ju känna hur det river i dig?"

Jag kände efter, men nej. Inget riv. Inte i mig.

Sökord

2009-10-30T18:20:00.000-07:00

Hehe, någon stackare har sökt på "vad är kärlek egentligen" och hamnat på min blogg.

Jag hoppas jag lyckades ge ett bra svar.

Alla kan bli författare! eller Fröken Kysk goes Harlequin

2009-10-28T16:33:00.000-07:00

Idag förändrades mitt liv drastiskt. Bara på ett ögonblick vände allt, mitt bland de virvlande gula höstlöven stod han med stort H, drömmannen som jag alltid längtat efter fast jag inte ens visste det själv.

Brännheta blickar möttes, hjärtan slog så hårt att de nästan trillade ur bröstet. Först nu förstod jag att jag varit bitter allt för länge och inte vågat släppa in de rätta känslorna i mitt liv, att jag varit förvirrad och vänt taggarna utåt bara för att skydda mitt alltför sårbara inre jag. Med bara en blick förändrade han allt det negativa inom mig till något livsbejakande och positivt, jag var med ens mer än redo att släppa in kärleken och passionen i mitt tidigare så torra och fattiga liv.

Efter att vi älskat passionerat i flera timmar gick han ut och köpte en cosmopolitan åt mig, för han förstod instinktivt att jag var en "cosmo-tjej" som hämtar all min inspiration och livskraft därifrån. Jag läste tidningen och där, bland de blanka vackra sidorna fann jag en underbar artikel! Jag tyckte faktiskt att det var en oerhört bra idé av cosmopolitan att skriva en steg för steg-guide till hur du blir en lika framgångsrik författare som Sofi Fahrman, Carolina Gynning eller Nicole Richie. Vi behöver faktiskt fler författare som dem, sådana som förstår hur tjejer faktiskt är! Nu uppmuntrar cosmopolitan alla sina läsare att börja skriva lika bra böcker som dem, det är ju helt fantastiskt! Jättebra ide!

Jag nästan kissar på mig för att jag blir så upphetsad av tanken på att få läsa böcker som är utgivna av cosmo-läsare som fått handfasta tips i stil med "du har aldrig skrivit en bok förut, nu släpper du prestigen och gör så gott du kan". Tipset kommer från den stora författaren Sofi Fahrman själv! Och varför skulle böckerna inte bli utgivna? Man kan allt man vill, brukar jag säga, så nästa megatalang á la Denise Rudberg har säkerligen blivit inspirerad av den här artikeln!

Åh, vad jag är lycklig idag. Puss och kram och nyp i stjärten till alla! *fniss* *tihi*

Snoppgodis = OK-stämpel på pedofili?

2009-10-26T11:40:00.000-07:00

Ok, har roat mig med att läsa aftonbladet-kommentarer igen.

Den här gången handlar artikeln i fråga om lite hederlig gammal moralpanik. Den tar form av en mamma som på sedvanligt vis gråter ut i kvällspressen över något bagatellartat, denna gång handlar det om snusksnask, alltså godis i form av könsdelar. Vari den stora hotbilden ligger förstår jag faktiskt inte. Känns ju inte direkt som the end of the world att en 7-åring äter en gelegodis i form av en snopp. Nu skulle jag kunna skriva ett megainlägg om hur könsdelar egentligen bara är vanliga kroppsdelar och att det är vi vuxna som sexualiserar dem och gör det till något fult och skamligt osv. osv. osv. i all jävla oändlighet. Men jag tror jag hoppar över det, dels är det inte riktigt min stil och dels är jag nog helt enkelt inte tillräckligt 70-tal föratt komma undan med det. Som landet ligger så ÄR ju bröst och kukar något sexualiserat, godisformade eller ej. Kanske inte för barn i den åldern men det är nog bara en tidsfråga, speciellt om folk håller på så här. Men jag kan ju som sagt tycka att så jävla farligt var det faktiskt inte.

Det som däremot stör mig lite är att kuk- och tuttgodisar ens tillverkas. Det känns så, jag vet inte, buskis på något sätt. Det känns som något som bara en viss typ av skojfriska medelålders män alt. en viss typ av möhippe-anordnare handlar. Den typen som drar fredagsfräckisar à la Gert Fylking resp. spökar ut den blivande bruden och tvingar henne att sälja kondomer och kyssar på stan. Lite billigt. Lite småäckligt. Lite småstadssvensson. Lite "tokroligt"*. Nog om det.

Det som verkligen tar priset är som vanligt kommentarerna till artikeln. Något jävla spån menar att om barn tillåts äta snoppgodis så sänder det ut vissa signaler. Signaler som ofelbart kommer att leda till att pedofili är socialt accepterat år 2015. Jag är tamejfan mållös. Hur bemöter man ens ett sådant fullständigt inntelligensbefriat påstående? Helt seriöst, den här jävla pedofilskräcken/hetsen/hysterin har gått alldeles, alldeles för långt. Har folk helt seriöst inget bättre för sig än att fantisera ihop helt orimliga skräckscenarion? Jag kan ju i min tur undra vad det är för signaler som sänds ut till de stackars små liven när deras mammor ser varje främmande (och kanske bekant också, vad vet jag) man som en potentiell barnvåldtäktsman vilken barnen till varje pris måste beskyddas ifrån. Nyttigt kan det då fan inte vara. Snarare lär det väl ge kidsen en jävligt skev bild av män i allmänhet.

Åter igen, vad fan är det för fel på folk?

* Tokroligt är verkligen ett av mina absoluta hatord, det kryper i skinnet närhelst jag hör det eller ser det i skrift. Används mest av folk som gärna beskriver sig själva som "helt crazy" alt. "helt galen".

Piss off, mys-jävlar!

2009-10-25T14:20:00.000-07:00

Hösten är normalt sett min favoritårstid. Mest för att det är den årstid då det plötsligt är helt ok att stänga in sig och vara bitter utan att någon käck jävel anklagar en för att vara onormal. Ja, det är så klart ok mitt i februarislasket också, men det i sin tur är så pass jävla miserabelt att det inte direkt lockar att sätta ord som favorit på det.

Väljer man att stanna inne och kolla på film en solig sommardag händer det något med folk. De blir lite förorättade på något sätt, utskällningen liksom hänger i luften om man inte vill följa med och bada. Likaså öppnar det ofelbart dörrarna till det där samtalet som börjar med -"Men hur mår du, egentligen?"

Jag tänker inte komma dragandes med något jävla höstmys-tal i stil med "men det är ju så myyysigt att krypa upp i soffan under en varm filt och ha tända ljus och dricka varm choklaaad på hösten". Det hoppas jag ingen trodde. Eller ännu värre, "man kan ta sköna långa promenader på hösten, bland alla fina färger och luften är så klar och man kan hålla handen"

Nej det är precis sånt som gör att jag inte längre törs tala om att jag gillar hösten, det kan allt för lätt missförstås, nuförtiden blir man automatiskt tagen för en mys-människa om man visar några som helst tendenser åt det hållet. Det verkar ha blivit lite trendigt att gilla hösten, ta bara hela grejen att det är något som folk startar facebook-grupper om (död åt facebook-grupper f.ö), så var det fan inte förut. Då stirrade folk lite tomt på mig när jag sa att hösten var najs, man kunde riktigt se hur de avfärdade mig som sund människa och placerade mig i crazy lady-facket. (Ja, om jag då inte redan hade blivit placerad där genom att tala om att jag inte knullat på över två år och att det dessutom är helt frivilligt)

Så alla ni höst-mysare, ni ska veta att ni har förstört hösten för mig. Därför, och enbart därför är jag så äckligt jävla skadeglad för att det inte blev någon riktig höst i år. Det blev inga röda löv, ingen klar luft, inga vackra höstdagar. Det blev brunt, fuktigt, grått, sunkigt och regnigt. Ingenting för höst-romantikerna att vara glada över. Ha, ha och fucking ha!

Lördagstanke

2009-10-24T04:04:00.000-07:00

Snabb lördagstanke:

Göran Hägglund bara måste ju bli lite kåt i byxan av den här mannen och hans ideal. Eller?

Nattsudd

2009-10-19T15:42:00.000-07:00

Kan inte sova. Även om jag somnar nu, precis nu, så kommer jag få sova mindre än 6 timmar vilket gör att morgondagen kommer att bli en sk. mindre trevlig dag.

Jag blir sur på det där sättet som kan locka fram kommentarer som "du behöver dig då bara ett redigt knull" när jag inte får sova ordentligt. Jag önskar att jag hade en av-knapp till hjärnaktiviteten. Jag tänker, alltså kan jag inte sova. Cogito, ergo non sova. Känn på den, Descartes.

Tidsfördriv

2009-10-18T15:03:00.000-07:00

Det här kan jag spendera timmar på.

Det fascinerar mig något så oerhört. Jag glider in i mitt alter-ego, mitt morbida jag, och tittar, tittar, tittar på alla siffror. Nu tog någon livet av sig. Nu dog någon i tuberkulos. De senaste 4 minuterna har det slaktats 395000 kycklingar, fast bara 8 kaniner. Befolkningsökningen tickar på. Nu utrotades en djurart. Nu blev någon våldtagen i USA. Och nu.

Jag gillar perspektiv. Jag gillar saker som tickar. Jag gillar att kunna tänka mig in i saker och ha lite koll. Jag gillar att kunna välja att bli deprimerad eller att inte bli det. Jag gillar att problem kan förvandlas från monstruösa till triviala med ett musklick.

Medan World Clock visar hur jävla utför allt tickar lite i bakgrunden sådär så kollar jag på Jools Holland. Det är verkligen, verkligen Söndag.

Och ingen stör mig.

Tidsrapport, Söndag 18/10 -09

2009-10-18T04:29:00.000-07:00

Vaknar, somnar om, vaknar, går upp.

Kaffe i soffan, läser tidningar, böcker, bloggar, sträcker på mig som en katt.

Ligger på rygg och tittar upp i taket, läser lite till, röker på balkongen.

Sover en stund, sträcker på mig igen, mer kaffe.

Ligger på mage och tittar på dammråttor. Lutar huvudet mot en kudde. Lyssnar på ingenting alls. Röker lite mer. Ännu mer kaffe.

Älskar, älskar, älskar att göra ingenting.

Något roligare

2009-10-18T02:16:00.000-07:00

Konversation på msn

Tidpunkt: Natt, nästan morgon

Manlig (ytligt) bekant: "Jag känner mig rastlös i kroppen...skulle behöva slappna av på något sätt"

Jag: "Något litet glas rödvin och cigg brukar hjälpa mig"

Manlig bekant: "Jag hade tänkt mig något lite roligare...kan du inte komma hit?"

Jag: "Och göra vad?"

Manlig bekant: "Hjälpa mig slappna av...hehe ;)"

Jag: "Du har inte funderat på att köpa en spikmatta?"

Manlig bekant: Inget svar

Jag anar att jag är lite av en besvikelse

Personligt utrymme.

2009-10-13T13:05:00.000-07:00

Något av det absolut värsta jag vet är folk som inte har vett nog att hålla sig utanför den där gränsen som gör att man känner sig bekväm. De där jävla asen som tvunget ska invadera på ens personliga sfär.

Folk som står de där centimetrarna lite för nära när man pratar, som inte plockar upp de där hallå-jag-känner-mig-jävligt-obekväm-och-det-är-ditt-fel-signalerna som man skickar ut, som inte kan läsa av kroppspråk för fem öre. Som följer efter när man backar för att komma undan den högst ofrivilliga intimiteten tills man står helt upptryckt mot en vägg och därmed inte kommer längre bakåt. Som stirrar in i ögonen på en när de pratar.

Vad är det för fel på er? Vad det än var för egenskap ni nu föddes utan, se till att skaffa den så jag slipper ha er inne i min privata zon. Jag känner er inte, även om jag skulle göra det så jag vill inte ha er där, ni gör mig sjukligt obekväm och ni har ingen hyfs.

FY FAN FÖR ER!

Kulsprutedags

2009-10-12T13:07:00.000-07:00

Jag har under en lång tid byggt upp ett stort, ja, i det närmaste gigantiskt hat mot Always och deras jävla idiotreklam.
Måste få ventilera lite. Inte nog med deras äckligt klämkäcka (fan, det finns få saker jag stör mig på så mycket som de som kan anses vara klämkäcka, de förtjänar ett helt eget, framtida inlägg) slogan "Have a happy period. Always." Jag tror att alla, alla, som någon gång antingen haft mens eller varit i närheten av svårartad PMS kan relatera till det faktum att det för många aldrig. någonsin. kommer att finnas något som med all god jävla vilja i världen kan kallas "happy period". Med eller utan Always. Spelar ingen roll om de så sprutat ner sina jävla bindhelveten med all parfym i världen.

Men det som stör mig mest i hela reklamen är tjejen som lägger sig ner i ett badkar och slappnar av. Som för övrigt visar sig i formatet av en jättebinda. Badkaret alltså, tjejen ser ut att vara tillverkad av den klassiska blå vätska som annars brukar få symbolisera blod i mensreklamer.

1. Vem fan lägger sig i badet när man har mens? Hur fräscht är det att ligga och blöda i sitt eget badvatten och därmed bokstavligt talat bada i sitt eget mensblod? Inte ett jävla dugg fräscht skulle jag vilja säga.
2. Försöker Always säga att det är lugnt att bada om man har deras bindor på sig, är detta i själva verket en övertydlig metafor? Jag menar, själva badkaret är ju till och med gjort av en binda. Då ställer jag mig frågan, vem fan badar i trosor och med binda? Nej, hur fan tänkte ni nu Always?

På tal om övertydliga metaforer, på ett ställe formar massa bindor paraplyer som skyddar mot ett strilande regn. Japp. Ett jävla mens-regn. Have a happy period.

FUCK OFF, ALWAYS AND FOREVER

(nej, jag har inte mens, jag är arg ändå)

Om att hänga ut sig själv.

2009-10-12T04:13:00.000-07:00

Normalt sätt är jag ganska tillbakadragen, absolut inte osocial, men jag gillar inte när människor i min närhet vet för mycket om mig. Sådant ger mig ångest.

Tyvär slutar detta gälla efter x antal glas rödvin, då kan jag prata om vad som helst med vem som helst. Fråga mig och jag svarar, inga hämningar. Det har lett till att jag bytt bekantskapskrets några gånger under åren.

In vino veritas, indeed.

Dr.Fuck-NO!

2009-10-11T14:24:00.000-07:00

Återigen förvånas jag av hur otroligt sorgliga och korkade människor är. Jag blir till och med förvånad över att jag blir förvånad. Jag trodde cynismen hade ett starkare grepp om mig än så.

Iallafall. Söndagskvällar betyder timslånga bilfärder då jag förflyttar mig mellan mina två hemstäder, timslånga bilfärder betyder radio och radio på Söndagar betyder P3s verkligheten.

Ikväll har jag lyssnat på Mia Ottosson, som gifte sig med ett medium. Ett medium som kunde framkalla två andar, en uråldrig indianhövding och en tusenårig kinesisk läkare, doktor Lu. I och med att hon gifte sig med mediumet, gifte hon sig även med dessa två andar(wait...what?). Dessa andar kom fram lite titt som tätt under deras 10 år tillsammans, de talade om för henne att hon inte fick väga över 60kg, de talade om för henne att hon hade aids i fittan som bara kunde botas om doktor Lu fick rota runt lite där, de talade om för henne att hon var tvungen att ha på sig rött läppstift och sexiga underkläder, att hon var tvungen att strippa för sin man till musik som andarna valde och sedan lägga sig på rygg medan han kom på henne. Att hon inte ville varken det ena eller det andra spelar ingen roll, hon kunde ju inte gå emot vad de mäktiga andarna som tog fysisk form i hennes make mediumets kropp sade.

De talade även om att hon var tvungen att hålla sig i köket medan hennes man healade (våldtog) unga flickor ute på verandan i form av doktor Lu. Hon svalde allt med hull och hår.

En dag fattade hon plötsligt att hon var dum i huvudet, att andarna var en bluff och att henes make var ond så hon försökte ta livet av sig. Han blev skickad i fängelset för att han använde sin maktposition som medium för att våldta stackars trasiga småtjejer som kom till honom för att få hjälp.

Vad gör hon idag? Håll i er nu. Hon jobbar som (trumvirvel) medium.

Jag blir helt förtvivlad när jag hör sånt här, jag känner mig så fruktansvärt jävla hopplös. Jag vet att jag har frågat massor av gånger förut men vad fa-an är det för fel på folk? Va?

Obama + Fredspris = Sant

2009-10-10T03:36:00.000-07:00

Jaha, Obama gick och fick fredspriset. Debatter rasar. Folk är upprörda.
Jag känner mig matt i kroppen och orkar inte ens bry mig så pass mycket att jag tar ställning till spektaklet.

Däremot tycker jag att det är ganska roligt. Alltså roligt, HaHa.

Min framtidsteori är att det här (på ont eller gott, antagligen mest ont) kommer öppna dörrarna för en flodvåg med nya norgehistorier.

American Gods

2009-10-09T16:07:00.000-07:00

Jag klantade mig nästan ikväll.

After Work. Många, många, många glas vin. Dans.
Börjar man klockan 5 är det dags att gå hem vid 12. Ibland får man sällskap.

Jag glömde bort vem jag var. Men en avsugning och en sats i munnen senare kom jag ihåg det och skickade hem sällskapet. Det tog inte lång tid. Något av det.

Jag vet inte om händelseförloppet utspelades i Pizzaros, Bizarros eller min egen värld. Jag vet inte ens om jag är full eller nykter.

Neverwhere

2009-10-09T02:19:00.000-07:00

Scen: Lagom stor balkong i lagom stor stad.
Tidpunkt: Torsdag, sen kväll.
Klädsel: Ny klänning.

Manlig bekant (något sluddrande): -"Du har ju alltid varit sexig inuti. (tystnad) Men nu är du sexig utanpå också"

Jag: -"..."

Fimpar. Går in. Går hem.

Det går utför med världen

2009-10-07T14:38:00.000-07:00

Det finns nu ett datorprogram som undersöker hur attraktiva kändisars läppar är ur en vetenskaplig synpunkt.

Jim Carrey har nya kurvor. Som vi ska kolla in.

Den stora frågan här är egentligen varför jag fortsätter att läsa på aftonbladet.se när det enbart får mig att må dåligt.

Är det för att jag innerst inne älskar att vara bitter på världen?
Är det för att läsa om saker jag kan dampa ur på här?
Har jag en väldigt masochistisk personlighet?
Känner jag mig inte hel som människa om jag inte får uppröras över saker?

Någon som har en annan teori? Ni är så jävla snåla med kommentarer. Skäms.

Rubrik

2009-10-07T09:57:00.000-07:00

Att ligga på rygg i soffan och stirra på taket, som är vitt, har en del fördelar.

Idag ser jag min ovilja till allmänna kroppsvätskeutbyten som en kroppslig metafor för min ovilja att bli mentalt penetrerad av omvärldens idiotier.

Har även intagit stora mängder hostmedicin.

Morgon

2009-10-07T01:59:00.000-07:00

Om jag inte slutar hosta snart så kommer jag antingen hosta sönder ett revben eller ta livet av mig. Det senare är det troligare alternativet. Således kanske det här blir mitt allra sista inlägg här på bloggen.

Jag skulle vilja passa på att tacka alla mina läsare (alla 2? 3?)för att ni finns. (Tårdrypande paus)

Jag passa även på att medddela att ja, det är OK att postumt omskriva mig som "The Virgin Blogg-Queen" Jag har förstått att det funnits vissa oklarheter och funderingar om detta. Jag vill inte att det ska finnas oklarheter så jag reder ut dem i förväg. Vem är jag att lämna jordelivet och lämna kvar ett tilltrasslat garnnystan av oklarheter?

Suck och stön

2009-10-06T03:05:00.000-07:00

Sitter och läser igenom kommentarerna till den här artikeln.
Några sjätteklassare har anmält Toys R' Us för diskriminering pga. deras extremt stereotypa leksakskatalog. Dessutom har de vunnit. Bra där. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör när ungarna blir nedtryckta i rosaglittriga resp blå krigsformer redan från start.

Men seriöst. Varför är folk såna idioter?

"Jag fattar inte hur folk orkar bråka om en så självklar sak som färger och leksaker?? Har både en dotter och en son och det har varit självklart att hon ska vara prinsessa och han leka med bilar och svärd. Hur ska det se ut i leksaksaffärn om rödstrumporna ska få som dom vill. Som det ser ut nu så är det lätt att hitta det man ska. KIllar är killar och tjejer är tjejer så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli."

"Patetiskt när vuxna ska gå in och bestämma hur barn skall bete sig.....det är barnens önskningar om leksaker som styr leksaksbranchen inte tvärtom"

"Jämställdhet existerar endast för att folk är avundsjuka"

"Inbördes krig kommer drabba oss för att folk kommer vara förbannade på tjejer som inte tycker om rosa"

"inte undra på om svenska killar vill ha en thailändska som uppskattar och förstår att vi är olika"

Men för fan. Vad är det för fel på folk? Det är faktiskt sorgligt att se hur de sitter fast i sina små Svensson-bubblor och bara vägrar tänka längre än näsan räcker.
Det är sånt här som gör att jag får svårare och svårare att trycka ner min elitistiska sida. Det är sånt här som gör att jag är cynisk och så jävla bitter på världen att jag svettas citronsyra istället för vanlig svett. Det är sånt här som gör att jag vill plocka fram kulsprutan.

RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA

Dagens aha-upplevelse.

2009-10-05T13:23:00.000-07:00

Ok, glöm ALLT jag skrev om bättre hälfter i förra inlägget. Jag tar tillbaka det. Jag är botad.
Efter att ha klickat mig runt på bloggportalen ett tag för att ta död på min tristess snubblade jag över det här. Sedan klickade jag mig vidare hit.

Det finns alltså någonstans i Sverige en snubbe som desperat vill gifta sig. Han vill gifta sig så mycket att han har bokat en kyrka och ett datum utan att ha en fästmö först och sedan startat en hemsida och en blogg för att hitta henne. Jaja, whatever floats your boat, dude. Vill du gifta dig så jävla gärna, varför inte satsa allt?

Som en liten bonus har han sytt upp en klänning "i en modell där storleken är lätt att alterera". "Inbjudningskorten är designade, bara brudens namn som ska sättas dit" Alltså, ursäkta mig, men vad i hela helvete? Är det bara jag som får psykopatvibbar?

Han menar även att man inte tar äktenskap "på allvar" om man inte delar efternamn, att det är hans efternamn som ska delas är underförstått. Plus att "de gemensamma vännerna och projekten" är viktigare än ens egna. Ok, psykopatvibbarna har övergått i KD-vibbar, vilket inte gör någonting bättre.

Citerar en liten dikt från hans hemsida.

"Kärleken är inte bara svaret på varför du blir glad.
Kärleken är inte bara svaret på varför du känner dig varm.
Kärleken är inte bara svaret på dina glädjetårar.
Kärleken är inte svaret på någon av dessa frågor.

Kärlek är nämligen svaret på allt."

Åh, fy fan? Jag som trodde 42 var svaret på allt.

Nej, som alltid får sånt här världsfrånvänt romantiskt jävla dravel mig att inse att gräset är absolut grönast, friskast, snyggast och växer bäst precis just här, i min egna lägenhet som är perfekt storlek för en person, nämligen jag själv.

Så tack, du akademiker som söker fru, du "hoppfulle romantiker". Du fick mig att spy lite i munnen, men mest av allt, komma ihåg varför jag är som jag är och att jag är jävligt glad att jag är det.

Jag pissar absolut inte på någon som vill ha allt det där, som tror att kärleken (infoga fågelkvitter och rosa hjärtan här) är svaret på precis allt som är fel i ens liv, som är villig för att ge upp sitt självständiga jag för att "jobba på sitt förhållande". Det råkar bara vara så att jag vill inte ha det, faktiskt så vill jag lägga benen på ryggen och springa åt andra hållet bara jag hör talas om det.

Edit: Haha, det här var mycket roligare.

Kärlek - knull = Ja, vad egentligen?

2009-10-05T06:58:00.000-07:00

Anledningen till att det fullkomligt forsar inlägg ur mig idag är att jag ligger hemma och är döende i svininfluensan (förkyld). Det enda som forsar ur mig ännu mer frekvent än inläggen är snoret ur min näsa. Faktiskt så finns det en positiv sak med den i övrigt allmänvidriga förkylningen och det är att jag tillfälligt har begåvats med en whiskeyröst utan dess like, ibland pratar jag lite högt för mig själv bara för att jag låter så roligt. Det är som att prata med någon helt annan. I går hade jag ingen röst alls. Försökte prata i telefon men lyckades bara få ur mig några små hesa pip, så kommunicerade med omvärlden enbart via sms igår. Till större delen bestod nämnda sms av att jag försökte övertala diverse vänner att komma hit med isglass. Det gick inget vidare. Hur som helst så har jag inte så mycket bättre för mig än att ligga och tänka på saker att skriva här.

Det är i sådana här sjukliga och horisontella lägen jag faktiskt önskar att jag hade en bättre hälft. Han skulle definitivt ha kommit hit med isglass om han funnits.

Utsikterna att hitta en sådan ser inte jättegoda ut. Utsikterna att hitta en sämre hälft ser något bättre ut men vem fan vill ha en sån? Grejen är att jag dejtar inte. Jag har tröttnat på att komma till det där ögonblicket när jag inser att jag inte vill ligga med personen i fråga, att jag aldrig kommer att vilja det, spelar ingen roll hur mycket/lite jag gillar honom. När detta inträffar inser jag även att så snart personen får reda på det så kommer det hela ta slut. Ofrånkomligen. Oavsett hur mycket han gillar mig. Det har hänt en gång för mycket. Jag orkar fan inte längre.

Jag tror jag är rätt ensam om att kunna vara kär utan att vara kåt. Alltså, jag skulle nog kunna tänka mig att "ställa upp" om det vore så, men det är ju inte så att det inte märks att det är just det jag gör. Så bra skådespelerska är jag helt enkelt inte. Och då faller ju allt iallafall. Jag kan inte tänka mig att det är speciellt kul att ligga med någon om det märks att den personen egentligen inte vill. Om man inte är våldtäktsman.

Detta lämnar mig med två alternativ:

1. Bli ihop med en våldtäktsman.

2. Pallra mig iväg till ICA och köpa min egen isglass.

Som om det inte räckte.

2009-10-05T01:57:00.000-07:00

Dessutom. Dessutom föll de jävla irländarna för trycket och röstade ja.

Definitivt inte min helg.